Villerider:
Det är svårt att diskutera bevisvärderingsfrågor utan att se de konkreta handlingarna. Vi kanske ska nöja oss med att konstatera att vi är överens om att det är borgenären som skall bevisa att det föreligger en obruten överlåtelsekedja och att allmänna bevisvärderingsprinciper gäller för denna bevisvärdering?
När det gäller handlingar som sprids så förstår jag inte riktigt vad du menar? Inkassobolagen är ju bundna av sekretessbestämmelsen i inkassolagen och får inte lämna ut några uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden? Jag har inte hört att något inkassobolag skulle ha lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till någon obehörig.
Bruse99:
Preskription är inte ett absolut tillstånd som antingen är ”svart eller vitt”. Tvärtom är preskriptionsfrågor ofta förknippade med en relativt omfattande bevis- och bevisvärderingsproblematik. Sålunda är det först när gäldenären lagt fram sin invändning och grunden för densamma som man kan göra en helhetsbedömning av ett ärende.
När det gäller köp av fordringar så gör vi faktiskt maskinella kontroller av om brev, etc skickats ut inom den aktuella preskriptionsfristen. Alla vidtagna åtgärder finns ju numera noterade i datasystem och är därför enkelt sökbara. De ärenden där så inte skett bedöms manuellt. Att det sedan kan finnas situationer där breven ändå inte nått fram till adressaten (vilken kan vara fallet av en uppsjö anledningar) så är det först när det kommer en invändning från gäldenären om att ett eller flera brev inte kommit fram som vi kan hantera och utreda denna fråga.
Robert36:
Det är riktigt att originalhandlingarna i många av de ärenden som vi tog över från BC i Skåne under den första tiden transporterades från deras lager till vårt och därför inte var omedelbart tillgängliga för oss. Innan vi vidtog kravåtgärder hade vi dock maskinellt kontrollerat kravens riktighet på det sätt som beskrivs i mitt svar till Bruse99 ovan.
Eftersom jag inte vet vem du är och dessutom är bunden av sekretess så kan jag inte diskutera just ditt ärende. Rent generellt kan dock sägas att vi, när det kommer en invändning, alltid ställs inför valet att antingen avsluta ärendet eller underställa det domstols/myndighets prövning. När vi väljer att avsluta ärenden så bekräftar vi självfallet detta till gäldenären, men vi skickar då inte ut några andra handlingar helt enkelt därför att detta inte längre behövs eftersom fordringsanspråket frånfalles. Avslutsorsakerna kan dock vara många – allt från att vi inser att en fortsatt indrivning skulle vara kostsam och helt utsiktslös till att gäldenären har fog för sin invändning. Dessutom förekommer även avslut eller nedskrivningar av goodwillskäl i särskilt ömmande fall.
När det gäller din andra fråga om preskription så vänder du dig mot att inkassobolag hela tiden ”väcker upp” fordringar. Huvudregeln är här att en redan preskriberad fordran aldrig kan återuppväckas. Det vi arbetar med är således rena avbrott och inte att väcka upp redan ”döda” skulder. Avseende avbrott vill jag här upprepa det jag tidigare skrivit – att lagstiftarens syfte med preskription INTE är att gäldenären skall bli fri från sina skulder efter viss tid, utan att skydda gäldenären från anspråk som denne trott inte längre existerar. Skyddssyftet bakom preskription är därmed att möjliggöra en trygghet i affärslivet bestående i att man inte skall kunna komma med anspråk efter hur lång tid som helst, vilket i sin tur innebär att bevisning om betalningar eller liknande endast måste sparas viss tid.
Villerider/Robert36:
Ni frågar båda om fordringar som köps av inkassobolag till ett lägre belopp än det nominella kapitalbeloppet. Om man tittar på ett enskilt fall så är det möjligt att det kan sticka i ögonen hos någon att en skuld köpt för t ex 50 % kan drivas in till fulla värdet. Det skall dock betänkas att fordringsköp ofta omfattar stora fordringsportföljer där långt ifrån alla betalar. Grovt förenklat kan man således säga att de gäldenärer i en sådan fordringsstock som faktiskt betalar måste betala hela beloppet av den anledningen att en stor del andra gäldenärer faktiskt inte betalar något alls. Priset som vi betalar för en fordringsportfölj baseras på en välgrundad prognos av hur stor andel av gäldenärerna som kommer att betala inom rimlig tid. Den vinst vi gör på att köpa fordringar inträder för det första efter flera års inkassering och är för det andra inte lika med mellanskillnaden mellan fordringarnas nominella värde och köpeskillingen. Vinsten är betydligt lägre just eftersom alla gäldenärer i portföljen inte betalar.
Man skall heller inte glömma bort att det faktiskt är rimligt att hela skulden betalas av det skälet att det annars skulle ”löna sig” att inte betala sina skulder i tid om man vet att de ändå kommer att skrivas ned till en del av beloppet om man bara väntar tillräckligt länge.
Leffa:
Siffran att ca 30 % av alla som beviljats skuldsanering återfaller i ny skuldsättning under skuldsaneringsperioden är hämtad från vårt inkassosystem. Det är alltså fråga om intern statistik. Eftersom uppgifter om enskilda personer skyddas av inkassosekretess kan jag dessvärre inte lämna ut något underlag på detaljnivå, men bistår gärna med mer detaljerad info om geografisk fördelning etc vid intresse. Det skall noteras att även andra inkassobolag har tagit fram liknande siffror, se t ex vad Intrum Justitia sa redan 2004 på
http://www.dn.se/ekonomi/skuldsaneringslagen-ar-misslyckad-1.295051. Detta talar för att återfallsfrekvensen är ungefär lika hög hos alla inkassobolag.
Att KFM inte har samma siffror (jag vill minnas att deras siffror låg mellan 5 och 10 %) beror helt enkelt på att det inte är lönsamt för borgenärerna att gå in med nya ärenden mot skuldsaneringsgäldenärer, då utmätningsbart utrymme saknas. Av denna anledning syns inte de nya ärenden som finns hos inkassobolag i myndigheternas statistik.
Nyttan med skuldsanering är naturligtvis att alla borgenärer i typfallet får någon betalning för en fordran som annars kanske inte hade lett till någon som helst betalning. Dessutom rehabiliteras ju gäldenären till en normal ekonomi vilket också gynnar borgenärskollektivet då denne handlar på nytt.
Fordringsköp är nyttigt för borgenärerna eftersom de faktiskt får en viss utdelning på de fordringsportföljer som de säljer, men som de annars eventuellt inte hade drivit in. Så låga köpeskillingar som 5-10 % är dock ytterst ovanligt, normalt rör det sig om högre belopp än så. Det bör också nämnas att det förekommer att fordringar köps till 100 % av kapitalbeloppet.
Jag hoppas att ni fått svar på era frågor nu – återkom gärna annars!
God fortsättning!
Vänligen,
Peter Hellman
Alektum Inkasso AB
