Var ska jag börja?!

[Brida8]

Tack! Det värmde

Så här ser min handlingsplan ut:

1. Börja arbeta när Arbetsförmedlingen satt igång min utredning, och på så vis få en månadsinkomst.
2. Se till att få rätt medicinering för mina diagnoser, få hjälp med att styra upp mina rutiner såväl ekonomiska som dagliga. Jobba med mig själv.
3. Ringa KFM och komma överens om en avbetalningsplan för min skuld.
4. Jobba för att betala av hyresskulden jag och min sambo har gemensamt.
5. Börja betala av de skulder som jag och min sambo har gemensamt (dessa har varken gått till inkasso eller KFM)
6. Påbörja avbetalning av skulderna som jag har hos diverse inkassobolag och skulden till min moster.

Verkar den ok=

[Ulrika Ring]

@Meggie, jag tycker du gjorde rätt som letade dig hit. Och i alla fall jag hälsar dig välkommen. Lyckas du göra en superkort vända in i obestånd, reda ut det (vilket du kommer se är lättare sagt än gjort) och slippa bli en gammal, trött, utsliten person som levt länge med detta så More cred to you och om du i den processen kan hitta redan förvärvad kunskap här så räds inte använda den. Varje person som slipper detta är ... ja allt värt.

För övrigt känner jag en viss tveksamhet inför det här att man ska ha "förtjänat" sitt obestånd. Är inte helt olikt det jag tycker skuldsaneringslagen ägnar sig åt "du ska ha FÖRTJÄNAT din skuldsanering".

Men det kanske är jag som tolkar saker fel. Jag har råkat ut för min första volt med bilen idag. Och är inte helt mig själv. (Har redan ringt och sökt medlidande hos bl.a. Robert36 som visade stor ömkan! Och fler ändå. ) Hursomhelst, jag har voltat med bilen. Obältad. Trots det så fick jag bara ett 4 mm långt skärsår i vänster pekfinger. Något skärrad och inte så lite euforisk över att jag lever. Inga barn i bilen. Tacksam för att dom slapp uppleva det.

Så kan det gå. Nu får ni alla tycka synd om mig. Och har några härinne voltat tidigare, så tycker jag synd om er tillbaka. För det här är inget jag känner jag behöver uppleva igen. Men JAG LEVER!

[Ulrika Ring]

Jag känner att jag kidnappade tråden där lite. Så jag drar det tillbaka till Meggie.  Elwing säger kloka saker. Nödbroms och färdväg så slipper du förhoppningsvis uppleva det andra behövt lida under länge. Ibland nästan hela sitt vuxna liv.

[Brida8]

Ulrika!! Är glad att du klarade dig oskadd!! Snacka om änglavakt.

Tack för alla dina fina ord håller med dig helt och fullt

[Ulrika Ring]

Tack! Det värmde

Så här ser min handlingsplan ut:

1. Börja arbeta när Arbetsförmedlingen satt igång min utredning, och på så vis få en månadsinkomst.
2. Se till att få rätt medicinering för mina diagnoser, få hjälp med att styra upp mina rutiner såväl ekonomiska som dagliga. Jobba med mig själv.
3. Ringa KFM och komma överens om en avbetalningsplan för min skuld.
4. Jobba för att betala av hyresskulden jag och min sambo har gemensamt.
5. Börja betala av de skulder som jag och min sambo har gemensamt (dessa har varken gått till inkasso eller KFM)
6. Påbörja avbetalning av skulderna som jag har hos diverse inkassobolag och skulden till min moster.

Verkar den ok=

Den verkar ok. Förutom att man kommer inte överens med KFM om en avbetalningsplan. Man får den presenterad för sig.

Mitt tips är att du, när du får jobb, prioriterar sambons skulder. För det är viktigt att en i familjen är kreditvärdig. Jobba som tok, ni är unga båda två och beroende på var ni bor är det lättare eller svårare att få extrajobb, få bort hans skulder och sedan, när han är skuldfri kan han ta ett lån och hjälpa till att lösa dina skulder från kronofogden.

Har du csnskulder och ingen inkomst ska du ta kontakt med dom och ansöka om uppskov eller vad det heter så kanske du kan undvika att dom skickar nya skulder till KFM.

Med det loggar jag ut. Ha en trevlig kväll alla.

[cami]

Jag vet inte vad jag ska säga, o du vackra människa..

Jag är så tagen över din "väg", jag är så imponerad av din ärlighet och jag är helt betagen av dig som människa..

Ni fixar detta, det blir svårt, det bli jävligt tufft och vägen är lång och krokig...
Men! Ni. Klarar. Detta!!!

Ett stort steg har du tagit och det är att på ett öppet forum på nätet, lägga upp svart på vitt hur läget är. Det är starkt och med det så har du vunnit mycket.

Jag är ingen och jag kan ingenting, men det lilla jag kan bistår jag gärna med. Jag står på er sida, fullt övertygad om att ni fixar detta, ni har insikt och vilja, nu behöver ni verktygen och dom finns!

Stor, varm lyckokram!

[alvedon]

Så här ser min handlingsplan ut:

1. Börja arbeta när Arbetsförmedlingen satt igång min utredning, och på så vis få en månadsinkomst.
2. Se till att få rätt medicinering för mina diagnoser, få hjälp med att styra upp mina rutiner såväl ekonomiska som dagliga. Jobba med mig själv.
3. Ringa KFM och komma överens om en avbetalningsplan för min skuld.
4. Jobba för att betala av hyresskulden jag och min sambo har gemensamt.
5. Börja betala av de skulder som jag och min sambo har gemensamt (dessa har varken gått till inkasso eller KFM)
6. Påbörja avbetalning av skulderna som jag har hos diverse inkassobolag och skulden till min moster.

Verkar den ok=

Meggie, jag tycker din handlingsplan ska se ut såhär:

1. Se till att få rätt medicinering för mina diagnoser, få hjälp med att styra upp mina rutiner såväl ekonomiska som dagliga. Jobba med mig själv.

Punkt.

Inget av det andra kommer att fungera förrän du tagit tag i den biten ordentligt, av din historia att döma. Att läsa ditt första inlägg här var som att se ett avsnitt av "Lyxfällan", det är svårt att relatera till - och det är också därför du redan har fått läsa ett par hårda ord från andra forumskribenter. De flesta här har harvat i många många år med sina skulder, försöker ständigt göra rätt för sig och söker hjälp och stöd här när de trots alla ansträngningar blir orättvist behandlade av myndigheter och inkassobolag. Du talar inte ens om år i din berättelse, utan har pendlat mellan "livet leker" och "nattsvart" i fråga om månader. Det är jättebra att du vill ta dig ur det, men läs vad du skriver - du påbörjade din skuldkarriär med ett lån, och du vill lösa den med ännu ett. Du måste dra ner på tempot och lägga all energi på att hitta riktig hjälp och stöd i din sjukdom innan du gör någonting annat.

Kram, och lycka till i livet!

[Brida8]

Wow!

TACK alvedon för att du fick mig att inse mitt tempo i min egen berättelse...för mig har det känts som en evighet, inte som några månader

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag genom mitt naiva synsätt på min egen situation gjort någon annan upprörd...
Jag har verkligen inte alls tagit hänsyn till dem som kämpat mot myndigheter i tiotals år! Hoppas att ni kan förlåta mig...

Och JA, jag tänker ta tag i punkt nr 1 först och främst. PUNKT.

Tack och kram!

[kenny]

Jag tycker inte att du behöver ursäkta dig.

Glöm dock inte bort vad diagnosen innebär. T.ex. kan den innebära att man vill lösa alla sina problem "så här fort" och det ska gå till "på det här viset" och när planen inte riktigt fungerar kan det bli tungt och man kan känna sig misslyckad, fast man inte alls är det.

Spontant verkar det lite oklokt att börja arbeta innan medicineringen fungerar. Jag vill minnas att man har ett tidsspann på ca 6 månader efter att medicinen fungerar tills det fungerar med att börja arbeta. Jag reserverar mig för att jag kan ha fel i detalj, men det är iaf viktigt att inte ha för bråttom. Under tiden ska du då vara sjukskriven och det är sällan något större bekymmer vid en kortare sjukskrivning som det handlar om. Problemet är kanske snarare om du saknar SGI.

Du kan vara hjälpt av att en del av lånen etc. kan tvistas bort genom lag 1924:323 (https://lagen.nu/1924:323). Det är dock inte helt lätt och det är tidsödande och jobbigt.

Risken med ett saneringslån är att du upptäcker om något år att det ligger hos KFM. Även jag har varit där och talar av egen erfarenhet. Nu är jag inte du och det är inte säkert att det blir så för dig/er, men så att du tar det med dig i tanken iaf.

För övrigt tycker jag att du verkar vara ansvarstagande och gör ditt bästa utifrån de förutsättningar du har och har haft. Man kan alltid ha gjort mer eller bättre, men ofta räcker det med att man gör så gott man kan. Bara insikten om att det inte blev så bra och att man vill göra om/rätt är ett sådant tecken. Att du driver på om att få en riktigt diagnos är ett annat.

[Callemaja]

Det här är ju intressant.....

Jag må vara en gammal vresig gubbe men har sett en del när det gäller skuldsättning.

I inledningsfasen så är det lite "häftigt" att ha fogden i hälarna. Man skiter i skulderna, inkassokraven hamnar i runda arkivet osv.
Nästa fas är att man börjar fundera lite och börjar kolla vad som gäller. Där befinner sig Meggie just nu och hon börjar leta på detta forum efter lösningar. Därför blir hon sur för att jag håller henne i fas ett.
Det är ju ändå ett nykterhetstecken att hon börjar söka information. Men samtidigt vill hon ha en snabb lösning på sina problem.
Det visar på att hon ändå inte är mogen för ett ansvarfullt ställningstagande vad avser skuldsituationen.
Många vill nog säga att det är en bra början men det är tyvärr resultaten som räknas.

Än en gång så önskar jag Meggie lycka till med sina skulder men jag har inga större förhoppningar om att det kommer att lösa sig i alla fall inte på kort tid.

[Brida8]

Men HERREGUD!

NÄR ska du ge upp!?

Jag sparar ALLA brev jag får från både KFM och inkassobolag och har gjort det sedan jag fick det första utskickat till mig hösten 2007!
Att jag sedan inte har räknat ut totalskulden beror på att jag inte orkat. Alltså har INGA av mina papper hamnat i det runda arkivet....
Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på hur jag ska lösa mina skulder och jag började söka information om detta redan innan jag fick min första betalningsanmärkning 2007. Alltså 3 år sedan....
Jag har haft ALL information som går att få från KFM, inkassobolag, riksdagen med flera men har aldrig stött på en personlig berättelse.
Av en händelse en kväll hittade jag till Skuldsatts blogg och gick därefter vidare till insolvens stockholms bloggen. Jag har vetat om FR forum sen två månader tillbaka men jag har inte börjat använda mig av det förrän NU när jag behöver lite mer vägledning från folk som befinner sig i liknande situationer. Detta på grund av att jag inom en månad kommer att få en fast anställning med bra lön och jag vill ha tips och råd om va folk tycker är lämpligast att jag löser först.

FÅR JAG FRÅGA VILKEN FAS DET TILLHÖR?!?

Visst vill jag ha en snabb lösning men det vet jag ATT DET INTE GÅR.

[fattigriddare]

Nu tycker jag också att du ska ge dig, Callemaja!
Det är väl inte meningen att vi ska trycka ner människor som söker sig hit och ber om hjälp!
Du uttrycker dig otroligt klantigt, ditt första inlägg i den här tråden t.ex., vissa åsikter kan man behålla för sig själv, och att du har taskig kvinnosyn har vi sett förut, förra gången var det "gravida paddor", nu var det "ragg" bl.a!
Och det där med att det är häftigt med kfm är ju helt taget ur luften, bara svammel!

Nä stå på dig Meggie, du verkar vara en stark och klok tjej, du kommer att klara dig bra!
Välkommen hit förresten! 

[Callemaja]

Ska jag ge upp? Vad ska jag ge upp?

Ditt utbrott visar bara att jag har rätt. Du har inte förstått vidden av ditt handlande, medvetet eller inte medvetet
och så helt plötsligt ska vi städa bort dina bekymmer. Ta du och vakna upp och inse din situation. Därefter kan du ta itu med dina bekymmer. Jag är själv gift med en journalist och du har skrivandets gåva. Använd detta till din fördel när det gäller att ta itu med dina ekonomiska bekymmer.

[kenny555]

Maggie en sak måste du få in,Ingen vill dig eller någon annan illa på detta forum.
I den situation du sitter i så måste du ändå inse att alla folk tycker olika om dina saker mina saker andras saker.
Alla kan never vara överrens,jag är medveten om att du haft massor av motgångar en lång tid.
Men du bör inse att du får mothugg spott och spä när du lägger in en sådan story du gjort.Callemaja vill absolut ingen illa
utan han skriver ganska enkelt att du har ännu ett helvete framför dig.Vi är många på detta forum som vart fullsketna av skulder
upp över öronen på sidan och ännu mer i bagaget.De flesta av oss här har haft skulder på över easy 500.000:-
Med sådana skulder lär man sig mycket saker på vägen och man inser att det tar otroligt lång tid att reda upp soppan man ställt till med.
Jag har läst hela storyn du skrev ooooops 1 tredjedel.Ja du tjena tjena då är läget säkert otroligt tuff.Jag kan med tycka som Callemaja
att du visst anser dig ha koll på läget men en sak kan jag lova dig Callemaja/Jag själv/Admin ja typ hela rakset på FR vet att det tar otroligt lång tid att reda ut skulder.Speciellt din historia där du inte har ex arbete som är A och O.Ok din sambo har jobb och tjänar pengar.Alltså det kommer kosta er massa svett slit etc innan ni ens kan börja avbetala er skuld.Under den tid ni inte tex har arbete bägge 2 så minskar inte räntorna utan dom ökar fortare än du anar.Callemaja skriver av erfarenhet.Jag skriver av samma sak men utan att överdriva så kan jag redan nu typ berätta att förbered dig på en lång resa på minst 5-10 års betalningar.Ni kommer få många andra hinder på vägen som ni inte ens sett ännu.Man tror som jag själv gjorde innan att man har full koll på alla skulder.Sedan lik förbaskat kommer det 1 man missat.

[Ulrika Ring]

Måste man "kvala" in här i detta forum?

Vilka är kval-kriterierna?

Jag behöver veta för jag gör reklam för detta forum här, där, mittemellan, på bloggen, i artiklar, hos vänner, på facebook... ja ni fattar.