Jag vet inte om detta är rätt tråd men jag försöker.
Jag är en 24årig tjej med följande ekonomiska historia:
2006
januari: Jag flyttar hemifrån och tar då ett konsumentlån på 25 000 kr för att köpa möbler samt leva en månad med uppskjuten lön.
mars: Jag har levt över mina tillgångar, struntat i arbetet för att jag mått psykiskt dåligt. Min moster går in och tar ett lån på 12 000 kr för att rädda min situation så att jag kan äta och undvika att bli vräkt.
april: Återigen har jag levt upp pengar som ska användas till hyra och mat. Kommunen där jag bor beviljar inte mig försörjningsstöd då jag har ett överskott på grund av mina lån. Jag har inte fyllt 20 och får därför inte ta studielån för att studera. Jag är inte heller berättigad till någon högre bidragsdel från Arbetsförmedlingen på grund av min ålder. Jag tar återigen kontakt med banken (som sista utväg) som gav mig mitt första lån och lyckades få igenom ytterligare ett lån på 75 000 kr för att lösa skulder och dylikt.
juni: Flyttar återigen hem till min mamma med en total skuld på 100 000 kr, utan inkomst och med ett mycket försämrad psykisk ohälsa.
Min första kontakt med psykiatrin etableras och jag ordineras antidepressiv behandling.
juli: Jag får jobb som barnflicka och trivs jättebra. Jag mår bättre och mitt sociala liv är på topp. Får erbjudande om att bli konditorlärling och arbetade som detta några nätter i veckan. Det dröjde inte länge innan min situation återigen var ohållbar.
augusti: börjar studera till servitris med stöd och lån från CSN (för att ha en inkomst inte för att det intresserade mig)
Blev utkastad efter 2 veckor.
september: För att behålla min försörjningsmöjlighet genom csn påbörjar jag studier till undersköterska.
oktober: flyttar till egen lägenhet, livet går bra för första gången på länge.
november: börjar arbeta på min affärsplan
januari 2007: flyttar till annan lägenhet, anmäler mig till kostrådgivarkurs
februari: ansöker om företagslån på 100 000 kr och ansökan godkändes.
mars: beger mig till sthlm för att studera min kostrådgivar utbildning under totalt 3 veckor. Klarar inte sluttentamen.
åker till göteborg och bor på lyxhotell, super bort pengarna. blir utkastad från min undersköterskeutbildning.
april: blir i slutet av denna månad inlagd på sluten psykiatrisk avdelning.
maj: min mamma som gått i borgen tvingas betala mina obetalda hyror för lägenheten.Vi påbörjar förhandling med kommunen på
grund av avslag på ansökan om försörjningsstöd.
juli: flyttar till min fars före detta fru i sthlm som lovar hjälpa mig komma på fötter. Trivdes inte och kände mig oförstådd.
vet inte hur jag ska ta mig hem eftersom jag inte hade pengar. vågade inte heller fråga någon om detta. Stal därför smycken som
jag pantade och på så sätt kunde jag betala en biljett och ta mig hem.
Jag blir polisanmäld för stöld av smycken, en videokamera samt en kreditkortsstöld med tillhörande uttag (uttaget skedde i juni dåjag
befann mig i min mammas säng hemma i helsingborg) på 20 000kr.anhålls
i min frånvaro. efterlyst i hela landet.
Min familj får vetskap om anmälan hos polisen och jag nekar.
jag försöker ta livet av mig och bli återigen inlagd på psyk. avd.
anhålls i min frånvaro. efterlyst i hela landet.utan min vetskap.
Polisen hämtar mig hemma hos en väninna och för mig i handbojor till arresten där förhör hålls.
Jag får för första gången veta vad jag är anmäld för. Nekar till allt utom stöld av smycken.
Husrannsakan utförs utan resultat.
september: ansökan om försörjningsstöd blir godkänd. Mamma får tillbaka halva delen av pengarna hon lånat mig för min hyresskuld.
Jag återfår rätten till min lägenhet.
november: flyttar in med min nuvarande sambo, hyr ut min egen lägenhet i andra hand utan att tillfråga hyresvärd.
får pengar för hyra både från andrahandshyresgäster och från soc.
januari: tingsrätten i tyresö sthlm meddelar sitt domslut. Villkorlig dom samt böter 3500 kr (idag skuld hos KFM)
maj 2008: mina andrahandshyregäster flyttar, jag hyr ut lägenheten igen till nya. Jag berättar för dessa att jag inte gjort
en laglig uthyrning med mina f.d hyresgäster och att jag denna gång vill att ska gå rätt till.
Nya hyregästerna dyker inte upp när vi ska skriva kontrakt med huvudhyresvärd.
juni: Jag hör av mig till mina hyresgäster som redan i maj fått tillträde till lgh trots att avtal inte var påskrivet med
huvudansvarig, för att få betalt för hyran. Får inte tag på dem trots upprepade försök. Hyresgästerna återkommer till mig
och hotar mig till livet. Dem påstår att jag lurat dem och hyrt ut lägenheten i andra hand trots att jag var vräkt. Inget
av detta stämde givetvis.
Jag försöker få hyregästerna att följa avtal och betala hyra. Ansöker om betalningsföreläggande hos KFM.
Blir hotad och utpressad och drar därför tillbaka ansökan om betalningsföreläggande.
Hyresgästerna anmäler mig till socialtjänsten och försäkringskassan i hbg för bidragsfusk. En utredning startas men läggs ner i brist på bevis.
Lyckas få min lägenhet under kontroll och upptäcker i samband med dörröppningen (låssmed var tvungen att tillkallas för
borrning av lås samt byte till nytt eftersom jag aldrig återfick nycklarna till lgh) att lägenheten var totalförstörd.
Valde att inte anmäla dessa personer eftersom jag själv riskerade fängelse i och med min villkorliga dom på stölden som
jag begick juli 2007.
juli: tvingas ta ett lån med hjälp av mina svärföräldrar på 50 000 kr för att betala för skadorna i min hyresrätt.
bilen går i sönder och eftersom den inte gick att laga köpte vi en ny. Billån på 169 000 kr togs.
augusti: börjar studera på distans för att ha inkomst då jag inte längre är berättigad till försörjningsstöd på grund av
misstankarna som uppstod kring anmälan som angav mig som bidragsfuskare.
februari 2009: börjar studera till undersköterska än en gång
juli: min psykiska ohälsa och situation är ohållbar och min sambo tar mig till min husläkare för att få hjälp.
blir remiterad till psykiatrisk öppenvård och kommer då i kontakt med psykolog som startar en diagnosutredning.
CSN stoppar mina utbetalningar då jag inte klarat av poänggränsen för studiestöd.
Jag överklagar genom att skicka in min journal. Då vi står utan pengar sen en och en halv månad tar min sambo ett lån hos THORN
på 10 000 kr.
augusti: csn utbetalar mina pengar för juni juli.
september: träffar min psykiatriker för första gången som sjukskriver mig från den 6e juli till den 31 oktober.
sjukanmäler mig till försäkringskassan.
november: diagnos fastställs som add och bipolär sjukdom. CSN stoppar mina utbetalningar ytterligaren en gång då
Försäkringskassan inte godkänner min sjukskrivning före den 17 september (tid före anmälan)
Jag överklagar. Min sjukskrivning förlängs till 12 januari.
december: börjar medicinera för diagnos add. mår snabbt bättre.
januari: Sjukskrivning tar slut, skolan väljer att avskriva mig från studier utan att kontakta mig om detta.
februari: Min överklagan godkänns efter många om och men och diverse kompletteringar och
jag får rätt till pengarna för månad december, januari, februari, mars.
Jag får ett jobberbjudande som projektledare. Börjar arbeta utan något ingått avtal veckan före sportlovet (v7)
Arbetsgivare vill att jag tar kontakt med arbetsförmedlingen för att ansöka om lönebidrag på grund av mina
funktionshinder.
Arbetsförmedlingen begär in läkarintyg om bekräftade diagnoser.
mars: pengarna från CSN utbetalas. Jag är sjuk sedan v8. Genomgick en titthålsoperation som gav komplikationer.
Jag får mitt läkarintyg och lämnar det till arbetsförmedlingen. Meddelas av min handläggare att jag får vänta ytterligare
2 veckor på att utredning ska startas då han har semester.
IDAG: Detta är bara en kort version (jisses, tänker du säkerligen) av vad som gjort att vi står där vi är idag.
Jag och min sambo har skulder (registrerade på honom) på ca 240 000 kr inkl bilfinansiering. Varje månad
betalar vi mellan 6000 och 8000 kr i räntor och amorteringsavgifter. Vi går aldrig runt och tvingas låna för att äta.
Under svåra månader har vi inte betalt vår hyra vilket resulterar i en hyreskuld på minst 20 000 kr.
Vi bara väntar på att bli vräkta.
Vi kan inte flytta på grund av att ekonomin inte tillåter det.
Personligen har jag minst 240 000 kr i skuld hos KFM, flertalet betalningsanmärkningar. Har även skulder hos de flesta inkasso
bolag men saknar uppgifter om totala skuldsummor hos dessa.
Är skyldig min moster ca 22 ooo kr.
Pengarna som jag var skyldig min mor för de hyror hon tvingades betala är den första skuld jag återbetalt
Hela beloppet!!
Vilken människa som helst ser att detta är en ohållbar situation och jag kan även förstå om historien verkar förbryllande
och förvirrande.
Som jag resonerar är vår enda chans ett refinansieringslån för att sänka månadskostnaden för räntor och amorteringar. I detta
lån måste det finnas utrymme att betala av den nuvarande hyresskulden.
Denna lösning kommer att göra det möjligt för oss att flytta till ett boende om underlättar min rehabilitering.
Idag bor vi nämligen i en högst bristfällig lägenhet från 30-talet, senast renoverad kring 65. Vägen utanför
är Helsingborgs mest trafikerade väg och avgasgifterna försämrar vår hälsa avsevärt. Så gör även svartmöglet under plastmattan
i badrummet, fukten i skåpstommarna i köket och den dåliga ventilationen i fastigheten.
Om vi genom ett refinansieringslån kan sänka dessa skyhöga månadskostnader kan vi även efter en flytt börja betala av på
mina skulder till inkassobolag och KFM.
Hur resonerar ni andra? Vad tror ni om möjligheterna att få ett refinansieringslån?
Om jag ansöker om skuldsanering, hur påverkar det min sambos möjligheter att rätta till sin egen ekonomi?
Några tips eller råd?
Vore evigt tacksam för någon typ av stöd då jag känner att situationen är så totalt hopplös. Min bipolära sjukdom
gör inte insikten lättare att hantera. Suicidtankarna blir bara mörkare och fler för var dag som går.
Hur ska vi göra?
Kram!!
