Hej
Utmätning av lön är vårt mest använda tvångsmedel.
Löneutmätning innebär att KFM beslutar att arbetsgivaren ska
innehålla och redovisa en del av gäldenärens lön till myndigheten
och inte till gäldenären. Löneutmätning kan ske i de flesta
periodiska utbetalningar såsom lön, pension osv.
Löneutmätningen får bara gälla den del av inkomsten som
gäldenären inte behöver för sitt och familjens underhåll (7 kap.
4 § UB). Löneutmätning måste också vara försvarlig i förhållande
till det belopp som kan beräknas flyta in (7 kap. 3 §
andra stycket UB).
Vid löneutmätning beslutar KFM hur mycket gäldenären ska få
behålla för att betala sina egna levnadskostnader (förbehållsbeloppet)
och hur mycket som ska utmätas (utmätningsbeloppet).
Förbehållsbeloppet räknas fram utifrån ett normalbelopp vars
storlek regleras i 7 kap. 5 § UB. KFM meddelar varje år föreskrifter
och allmänna råd, samt informerar (genom meddelanden)
om hur förbehållsbeloppet ska räknas fram vid löneutmätning.
Dokumenten publiceras på KFM:s webbplats. De två sistnämnda dokumenten
innehåller omfattande ställningstaganden som kompletterar författningstexten
Bestämmelser om i vilka ersättningar löneutmätning kan ske finns i 7 kap. 1 § UB.
Vid löneutmätning ska KFM, enligt 7 kap. 8 § UB, bestämma
dels hur mycket som får utmätas vid varje utbetalningstillfälle
(utmätningsbeloppet), dels hur mycket av lönen som inte får
tas i anspråk genom löneutmätning (förbehållsbeloppet).
Utsökningsbalken (UB) är inte en lokal förordning utan gällande lag för hela Sverige.
Besök gärna vår webbplats
www.kronofogden.se för mer information om hur verkställighet går till.
Med vänlig hälsning
Greger Erixon
http://hd.se/familj/2007/12/31/han-gillar-jobba-med/Hej Handläggare Greger Erixon
Tack för ett kvalificerat svar på en fråga som aldrig är ställd. Av ditt svar framgår att vid löneutmätning beslutar KFM hur mycket gäldenären ska få behålla för att betala sina egna levnadskostnader (förbehållsbeloppet) och hur mycket som ska utmätas (utmätningsbeloppet).
I normalfallet beräknas underlaget för förbehållsbeloppet på nettoinkomster efter skatteavdrag men i det här fallet ska vår familj från förbehållsbeloppet avsätta cirka 1500 kronor per månad för att täcka skattekostnader på en inkomst som ingår i underlaget för förbehållsbeloppsberäkningen. Du definierar förbehållsbeloppet som egna levnadskostnader och ibland definieras det även som lägsta godtagbara ekonomiska levnadsstandard. Eftersom den summa som i det här fallet ska avsättas för skatteinbetalning ingår i utmätningsbeloppet innebär det enligt domar att vår familj ska leva på cirka 18000 kronor per år mindre än den summa som definieras som lägsta godtagbara levnadsstandard. Underlaget för förbehållsbeloppsberäkningen på redovisade svenska inkomster beräknas på nettobelopp efter skattavdrag.
Orsaken till att beloppet på den finska inkomsten utbetalas utan skatteavdrag är ett avtal mellan EU-länderna Sverige och Finland. Enligt gällande grundläggande EU-regler får inte enskilda länder ingå avtal som särbehandlar EU-medborgare som flyttat till annat EU-land. Frågan gäller om ni i underlagt för domstolars handläggning av ärenden beaktat gällande lagstiftning eller om ni vid handläggningen av ärenden bedömt att andra kriterier haft högre prioritet?
I det fall ni beaktat gällande svensk lagstiftning förutsätter vi att ni redovisar på vilka grunder ni inte bedömt det som allvarlig negativ särbehandling då familj, där person från annat EU-land ingår, ska avsätta betydande summor från förbehållsbeloppet för att täcka tillkommande skatt på inkomst som ingår i underlaget för förbehållsbeloppsberäkningen. Då inkomst händläggs i enlighet med normala regler för handläggning av svensk inkomst behandlas förbehållsbeloppsberäkningen på nettoinkomst efter skattereduktion.
Fastställs det slutgiltigt att er handläggning av ärenden är förenlig med gällande lagstiftning är det avtalet mellan EU-länderna som ingåtts i strid med gällande förordningar. Att en familj, där en person som inte är svensk medborgare ingår, ska leva på 18000 kronor mindre per år än lägsta acceptabla ekonomiska standard är väl otvetydigt en allvarlig negativ särbehandling av enskilda personer.
Trots att vi inte är juridiskt utbildade anser vi att lagstiftning inte bara ska utgöra grund för beslut då det passar den lokalpolitiska agendan. Kraven på svensk myndighet innefattar även att de detaljerat ska redovisa sina grunder för beslut och där räcker det inte med att hänvisa till interna anvisningar samt ge detaljerade svar på frågor som inte berör den primära frågeställningen. Så länge vi inte fått svar på den primära frågeställingen kan vi inte agera vidare i frågan.
Med vänlig hälsning
Stefan