Sidor: 1 2 [3]   Gå ned
  Skriv ut  
Författare Ämne: Fattiga riddares olika ben  (läst 26453 gånger)
0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
Mimosa
Hero Member
*****
Offline Offline

Antal inlägg: 901



« Svara #30 skrivet: Mars 03, 2013, 10:18:45 »

Intrumcleaner (Patrik) jag bara säger  Grin Grin Cheesy +1 till dig
Loggat

Man kommer fram trots snigelfart
Admin
Administrator
Hero Member
*****
Offline Offline

Antal inlägg: 4012



« Svara #31 skrivet: Mars 03, 2013, 10:46:57 »

Hahaha, klockren förklaring!  Grin
Loggat

Sanningen ska fram! Inom kort på webben, youtube samt överallt där poddar finns.
www.sanningen-ska-fram.se
Soon....... very soon.......
Rubber Duck
Newbie
*
Offline Offline

Antal inlägg: 19



« Svara #32 skrivet: Mars 03, 2013, 10:50:53 »

Mycket pedagogiskt  Wink  Wink
Loggat
phenden
Full Member
***
Offline Offline

Antal inlägg: 183


« Svara #33 skrivet: Mars 03, 2013, 13:05:15 »

Oj, här fanns lite att bita i. Just nu är jag på väg ut, och hinner inte kommentera allt som är värt en kommentar, men en sak som jag reagerar på är det du säger om PuL-utdrag. För min del har jag i några mål enligt ärendelagen gjort vad som i allt väsentligt är begäran om editionsföreläggande på de utdragen.

Det andra jag reagerade direkt på är urkundsförfalskning. Jag kan överhuvud taget inte se några urkunder i verkställighetsmål. Det jag angriper där är just att man behandlar vad som INTE är urkunder som sådana.

I allt väsentligt går min strategi alltså ut på att klämma domstolarna mellan EKMR (art 6 och art 1 i första tilläggsprotokollet) genom att visa att jag och min motpart inte har ens jämförbara vapen. Om man då ser verkställigheten som ett isolerat förfarande bryter man mot artiklarna tillsammans. Ser man processen från titel till verkställighet som en process (vilket ju troligen ECJ kommer att göra) så räcker art 6, iom att man då har flera mycket enkla metoder att skaffa bevisning om preskriptionsavbrott utan diskussion, medan jag då efter 20 år skall bevisa att jag inte fått några brev. Ser man på praxis i ECJ under senare år har den ju gått dels mot att bedöma hela processen, och dels mot att inkludera kritik mot mycket stora skillnader i möjligheterna att åstadkomma bevisning - även om man fortfarande värjer sig mot att bli fjärdeinstans och pröva bevisning.

Jag återkommer - då detta inlägg var mycket intressant.

Jag börjar med en fråga - varför pratar du rotvälska? Det här är väl ett forum och inte någon kukmätartävling (vilket iofs skulle bli besvärligt eftersom jag saknar dylik)? Om du tar och tittar på mitt inlägg ovan så har jag lagt mig vinn om att faktiskt skriva så att alla kan förstå. Det är inte du och jag som ska ha nytta av sådana här diskussioner, det är alla som är här och behöver vara här.
Jag använde EKMR, ECJ och editionsföreläggande därför att jag skrev i hast, och inte för att mäta kuk. Den är för övrigt uppmätt i många sammanhang och befunnen tillfyllest. :-D

För övrigt inser jag inte varför alla inlägg i ett forum skall vara skrivna för alla. Om man är intresserad och inte förstår är det väl rimligt att fråga? Nåväl - när det nu är fastslaget att

  • EKMR = Europeiska konventionen om Mänskliga rättigheter
  • ECJ = European Court of Justice (Som är högsta instans vad avser rättigheterna i EKMR)
  • editionsföreläggande = att be domstolen att förelägga någon att hosta upp dokument.
så kanske vi kan diskutera saken.
Editionsföreläggande i all ära - när man ber domstolen att säga till motparten att spotta fram lite dokument - det är i princip bara möjligt att begära sådana i ärenden, då ärendelagen går att tillämpa, inte i de tvister som lyder under rättegångsbalken.

Många av er som läser här har säkert sett att ni får olika beteckningar på era tingsrättsfall - det kan vara FT XXX, som i förenklat tvistemål, det kan vara Ä XXX - som faller under just ärendelagen - och det kan vara ett renodlat mål XXX. Det är alltså bara i dessa Ä XXX-fallen som man kan utnyttja ett editionsföreläggande.
Det låter lite märkligt då lagen om domstolsärenden (Ärendelagen) hänvisar till rättegångsbalken kap 38 §1-5 i det avseendet. Jag kan möjligen föreställa mig att man inte kan få ett editionsföreläggande i förenklade tvistemål (FT).

Men du verkar ha missat det faktum att ett editionsföreläggande inte lyckas med det som PuL-utdragen ofta kan uppnå - en möjlighet för gäldenären att hitta avvikelser i underlaget. Du har väl själv sett att det material som företes i domstol av inkassobolag och fordringsägare och det material man får ut i ett PuL-utdrag skiljer sig åt på många viktiga punkter?
Det är just PuL-utdragen jag begärt editionsföreläggande på. Jag har också i det sammanhanget ingivit bevisning på att de redan fått begäran om sådana utdrag, men inte skickat dem trots att till och med den längre fristtiden passerat. Jag har också påpekat att detta är lagtrots för att ställa motparten i ett sämre läge.

En begäran om editionsförhör med de okända handläggare som skött ärendet hos motparten och dess ombud har avvisats. Det visste jag ju redan men jag ville ha det fastslaget för senare invändning om bristande "fair trial".

Om man sedan vill luta sig så hårt mot Europakonventionen (EKMR) och EU-domstolen (ECJ) så får man ha tålamod, ett tålamod och en ork som många saknar. Faktum är att Sverige har blivit fällda så många gånger och för mycket allvarligare saker än inkassodrumlighet och ignorerat detta på ett skamligt sätt att det inte kommer att hjälpa på något övergripande sätt inom överskådlig framtid. Några få individer kommer att få rätt, men jag tror att vi talar om ett tidsperspektiv på 20-30 år innan prejudikat från EU får någon som helst effekt på hur svenska domstolar dömer i gemen.
Dessvärre är ju tålamod nödvändigt när det gäller att påverka detta. Jag kan bara säga att jag har flera syften med att driva dessa mål in i kaklet.

Det första är förstås att vinna målen som sådana. I den delen är ju de mänskliga rättigheterna förstås bara en påtryckning att göra allting korrekt. Dessutom är det ju en öppning för de domare som är missnöjda med t.ex. NJA 2007, s. 157 - och de är faktiskt inte så få - att välta det prejudikatet.

Det andra - om jag förlorar något av målen - är ju förstås att få Sverige fällt.

Det tredje - som blir lättare om jag får framgång i ECJ - är ju att få till stånd politiska förändringar.

Och ja, tålamod krävs. Men om jag bidrar till att få till stånd förändringar i detta innan jag om så där 20 år lägger näsan i vädret kommer jag att vara ganska nöjd med min stund på jorden.

Och jag uppmanar dig bland annat att läsa Juridiska fakultetsnämndens yttrande från 2008 avseende SOU 2007-02, Urkunden I Tiden. Men vill du diskutera på fikonspråk så kanske vi kan göra det i PM.
Jag har läst utredningen rätt noga, men yttrandena bara i sammanfattning. Så jag får återkomma om detta. Hav tålamod.:-)
Loggat
intrumcleaner2
Newbie
*
Offline Offline

Antal inlägg: 20


Hemsida
« Svara #34 skrivet: Mars 03, 2013, 19:37:27 »

Jag har läst utredningen rätt noga, men yttrandena bara i sammanfattning. Så jag får återkomma om detta. Hav tålamod.:-)

Tålamod har jag extremt gott om, så där har vi inga problem.

Naturligtvis kan vi diskutera juridik på ett "högre plan", men då funderar jag på om det kanske hör hemma i en egen tråd så småningom.

I nuläget är jag ganska nyfiken på ditt syfte med att försöka få ner inkassobolagens register på en nivå som innebär att de inte ska betraktas som urkunder. Som jag ser det kan det tillfälligt gynna vissa individer, men min åsikt är alltså att det skulle vara positivt för hela branschen och för majoriteten av alla "evighetsgäldenärer" om min syn på gäldenärsregistren delades av domstolsväsendet.

Är vi till exempel överens om följande grundläggande frågor? Alltså att:
- inkassobolagen behövs i samhället
- gäldenärsregistren är utformade för att ställa gäldenären i dålig dager
- inkassobolagen manipulerar registren efter behag och behov.

Min åsikt är alltså att om konsensus kan uppnås kring att även uppgifterna i inkassobolagens dataregister ska betraktas som urkunder, då blir de för det första tvungna att faktiskt skydda registren och säkra dem i samma utsträckning som alla företag är skyldiga att göra med sin bokföring. För det andra skulle det också innebära att många av de fordringar som har valsat runt mellan olika företag i märkliga köp-och-sälj-orgier automatiskt skulle upphöra att vara giltiga eftersom alltför mycket information har gått förlorad på vägen.

Det är ganska stor skillnad på de som hamnar hos inkasso/KFM på grund av att de så att säga "förtjänar" det och de som hamnar där på grund av olika omständigheter som de i mångt och mycket saknat makt att förändra, och därmed heller inte haft förmåga eller ork att ta itu med. Även den förstnämnda gruppen gagnas av att urkundsbegreppet utvidgas för att omfatta åtgärdsregister hos såväl inkasso som KFM - alla vill ju att det ska gå rätt och riktigt till, eller hur?
Loggat
phenden
Full Member
***
Offline Offline

Antal inlägg: 183


« Svara #35 skrivet: Mars 06, 2013, 14:37:05 »

<Har funderat på hela ditt inlägg här, men tänkte nu svara på följande>

I nuläget är jag ganska nyfiken på ditt syfte med att försöka få ner inkassobolagens register på en nivå som innebär att de inte ska betraktas som urkunder. Som jag ser det kan det tillfälligt gynna vissa individer, men min åsikt är alltså att det skulle vara positivt för hela branschen och för majoriteten av alla "evighetsgäldenärer" om min syn på gäldenärsregistren delades av domstolsväsendet.

Är vi till exempel överens om följande grundläggande frågor? Alltså att:
- inkassobolagen behövs i samhället
- gäldenärsregistren är utformade för att ställa gäldenären i dålig dager
- inkassobolagen manipulerar registren efter behag och behov.

<Resterande lämnar jag tills vidare>

Min första invändning mot att inkassobolagens register får urkundsstatus är ju att man i så fall riskerar att nuvarande skräpdata kan smittas av denna status.

Jag invänder också mot att urkunder med rättsverkan mot en person kan upprättas utan dennes - frivilliga eller ofrivilliga - medverkan. (Detta innebär ju t.ex. att jag helt tar avstånd från lösbrev som preskriptionsbrytande åtgärd.)

Nu vet jag ju att frågan om urkundsstatus och urkundens bevisverkan mot annan i princip är två skilda saker, men så länge man i domstolarna envisas med att blanda ihop detta så är jag definitiv motståndare till att inkassobolagens registerposter blir betraktade som urkunder. De är och förblir internt arbetsmaterial som bara är korrekt i de delar där det gynnar bolagen.

Låt mig ta ett enkelt exempel. När ett inkassobolag sänder ut ett lösbrev, så gör man en manuell eller automatisk anteckning om det i registret. Är den manuell så skall den förstås "skrivas under" av handläggaren. Är den automatisk så skriver systemet under. Redan här finns fuskmöjligheter som bolagen under stenhård konkurrens tvingas använda. (Om det går att fuska så måste man fuska - det är finansindustrins stentuffa variant av djungelns lag.) Har handläggaren själv överlämnat brevet till postbefordran? Knappast. Vem träffas av straffansvaret för urkundsförfalskning om någon i ett synbarligen legitimt syfte får tillsägelse att avlägsna brevet från utgående post. Handläggaren som nu upprättat en urkund om att brev avsänts, den som praktiskt avlägsnade brevet eller den chef som säger "jag vill granska det där ärendet innan brevet går iväg" och sedan "glömmer dom"?

Självklart kan man upprätta regler och tillsynsförfaranden som fixar allt det där, men kostnaderna för det skulle vida överstiga vad det kostar att få riktiga urkunder genom rekommenderat brev med mottagningsbevis, delgivning i de fall man inte får något mottagningsbevis, och i de få fall det inte hjälper lagsökning med begäran om verkställighet, då urkunden tillhandahålls av kronofogden eller rätten.

Du hänvisar till bokföring och annat som omgärdas av regler och där urkunder förekommer. Och skillnaden är ju att där upprättas de flesta urkunder av annan. Avtal skrivs under av motparten, kvitton utges av säljaren och används av köparen - numera under statlig direktövervakning vad gäller kontanthandeln. Och ändå fuskas det med stor framgång. I fallet inkassobolag handlar det om dokument/uppteckningar som upprättas av bolaget självt efter bolagets eget skön. De saknar varje form av "sanningsgaranti" och därmed varje egentligt bevisvärde.

Så min avsikt med att frånkänna registren all urkundsstatus är att man skall återgå till den (för all del lite spretiga) huvudpraxis som gällde före 2007, nämligen att bevis på mottagande skall framläggas i form av en urkund med mottagarens underskrift (som givetvis skulle kunna vara elektronisk) eller en statligt utfärdad urkund från delgivning eller verkställighet. Polisdelgivning kan ske utan underskrift. Privat delgivning skall ske med underskrift. Jag menar också att mottagningsbevis skall tecknas på en kopia av delgiven handling.

Och ett snabbt svar på din fråga om jag anser att inkassobolagen har ett existensberättigande. Mitt svar är ja - mellan företag. Mot privatpersoner bör all indrivning skötas av det offentliga under ett återinfört tjänstemannaansvar.
Loggat
Sidor: 1 2 [3]   Gå upp
  Skriv ut  
 
Gå till: