Jo, det har jag sett och det är något av ett frågetecken, men jag tycker inte att det är omöjligt eller att detta skulle vara ett tydligt bevis på att något inte står rätt till (även om det förmodligen är så att inget står rätt till). Beslutet 1227-2012 är taget 2012-10-03 och där påstår IJ att de först nu har hittat begäran och att utdrag ska skickas. Att beslutet är taget 2012-10-03 säger dock inget om när DI hade denna dialog med IJ. Mellan det påstådda utskicket och DI:s beslut är det bara en vecka vilket innebär att det borde finnas en teoretisk möjlighet att IJ skickade utdraget efter att DI kontaktade IJ? Märk väl att jag inte säger att de faktiskt skickade utdraget, utan enbart vad som är teoretiskt möjligt. Myndigheterna måste ju ändå förlita sig på de uppgifter som går att belägga svart på vitt.
Men vad jag skulle vilja veta är om du vet om IJ har presenterat något bevis på att utdraget har skickats? Har de något kvitto från Posten eller liknande eller har DI i det fallet enbart förlitat sig på sanningsskyldigheten?
Efter att läst både orginaltråden och denna tråd om och om igen - så framgår det tydligt trots ditt nekande att du läser "som fan läser bibeln". Och för att få dig att förhoppningsvis göra dina "analyser" korrekt framledes så ska jag hjälpa dig att förstå igen varför dina påpekanden är inget annat än rent nonsens.
Tangen du påpekar följande,
Att beslutet är taget 2012-10-03 säger dock inget om när DI hade denna dialog med IJ. Mellan det påstådda utskicket och DI:s beslut är det bara en vecka vilket innebär att det borde finnas en teoretisk möjlighet att IJ skickade utdraget efter att DI kontaktade IJ? Märk väl att jag inte säger att de faktiskt skickade utdraget, utan enbart vad som är teoretiskt möjligt.Svar: Låt oss säga att det finns en teoretisk möjlighet att IJ skickat utdraget den 26 september 2013 - kan du då svara på varför man inte snabbt i så fall yttrade sig om detta i november 2012? då den nya anmälan gjordes. Och varför kom inte uppgifterna om att §26 PuL-utdragen skickats redan i september 2012 förrän 2013-01-30 i beslut 1570-2012?
Märk väl att jag inte säger att de faktiskt skickade utdraget, utan enbart vad som är teoretiskt möjligt. Myndigheterna måste ju ändå förlita sig på de uppgifter som går att belägga svart på vitt.
Svar: Tydligen har du "missat" att en ny anmälan skickades in i november 2012 - och sedan har nya tillägg skickats in om och om igen att inga pul-utdrag har kommit där DI agerande precis som Intrum Justitia och vägrade svara. Och inte förrän 2013-01-24 fick Jurist Malin Fredholm eld i röven efter Patrik Johanssons telefonsamtal till henne då det i det inspelade samtalet (som publicerades på IntrumCleaner) framgick att hon fortfarande gjorde sin "inspektion" av Intrum Justitia som hon skriftligen till mängder med anmälare i november 2012 påpekade skulle ske i december 2012.
Men vad jag skulle vilja veta är om du vet om IJ har presenterat något bevis på att utdraget har skickats? Har de något kvitto från Posten eller liknande eller har DI i det fallet enbart förlitat sig på sanningsskyldigheten?Svar: Se ovanstående svar. Vidare har INGA skriftliga bevis framlagts från motparterna. Och som jag gång på gång påpekat för dig utgår statliga datainspektionen från sanningsskyldighet. Vilket innebär att om du lägger fram tydliga skriftliga bevis på att exempelvis kravbrev skickats från inkassobolagets sida till helt fel adresser. Så tar DI kontakt med inkassobolaget och säger de att deras uppgifter stämmer - ja, då är det så att sedan både Skatteverket, CSN, SPAR (där inkassobolag i flera fall hävdar att de fått sina uppgifter ifrån), Föräldrar, DIN FRU ELLER MAN, Skolor, Arbetskamrater eller vad de än nu må vara för part påpekar att inget stämmer så bryr sig som sagt inte DI om detta. Här är ett tydlig exempel på detta i inlägget "Konsten att flytta till Göteborg utan att veta om det" där jurist Malin Fredholm är inblandad och beskyddade Intrum Justitia på samma sätt som nu".
http://intrumcleaner.nu/konsten-att-flytta-till-goteborg-utan-att-veta-om-det/För inga bevis spelar någon roll för DI eftersom de utgår ifrån att inkassobolaget har sanningsskyldighet till dom som statlig myndighet - och detta gör att man gör lögn till sanning. För dessa statliga tjänstemän är oförmögna att inse att fuskande inkassobolag skräms mer av att bli avslöjade för sina brott än att ljuga medvetet för statliga datainspektionens tillsynsmän som inte ens klarar av att ta del av skriftlig bevisning.
Inkassolag 1974:182 är mycket tydlig om att fängelse finns på straffskalan om osanna uppgifter lämnas till DI (se nedan)
17 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. utan föreskrivet tillstånd vidtar en åtgärd som utgör inkassoverksamhet enligt denna lag,
2. bryter mot föreskrift enligt 3 § andra stycket eller 15 § första stycket att anmäla ändring av visst förhållande,
3. bryter mot 10 a § första stycket eller andra stycket första meningen eller mot föreskrift som har meddelats enligt 10 a § andra stycket andra meningen, eller
4. lämnar osann uppgift i sådana fall som avses i 14 § andra stycket. Lag (1999:73).Man kan sannerligen ställa sig frågan vad spelar det för roll att ha lagar när statliga myndighterna inte ens använder lagarna längre utan utgår bara ifrån sanningsskyldighet till absurdum! därför råder det idag ren anarki inom inkassoverksamheten i Sverige. Där inkassobolagen kan bryta emot personuppgiftslagen, inkassolag 1974:182, begå urkundsförfalskning, kräva minderåriga på pengar, skicka oriktiga och otydliga kravbrev, driva in medvetna bluffakturor o.s.v utan minsta risk för repressalier.
