Publicering i utlandet...?

[lillstark]

Har sedan en tid haft allvarliga funderingar på att i utländska tidningar försöka få publicerat artiklar om hur utmätningsförfarandet ser ut i Sverige.

För några år sedan var det en kille som lyckades få publicerat en artikel om aktivitetsgarantin (och det - enl.skribenten - meningslösa innehållet i denna) i New York Times.
Sverige är ganska bra på att slå sig för bröstet med att här farar ingen illa och förmedlar framgångsrikt denna bild till omvärlden. I Sverige finns det inte heller fattigdom och ingen farar illa av myndigheters beslut.
Det är med andra ord på tiden att någon slår hål på den myt som från offentligt håll gärna sprids och därmed kommer att vara normgivande i omvärlden.

New York Times anses med amerikanska ögon vara på vänsterkanten och verkar inte vara rädd för - med amerikanska ögon igen - kontroversiella artiklar/synpunkter.

Ytterligare finns det ett antal danska tidningar som jag har tänkt kontakta då absurditeter inom det svenska systemet gärna tas emot för att senare basuneras ut till allmänt åtlöje.
Jag tror att hån och förnedring kan vara ett sätt att uppmärksamma omvärlden på att kejsaren faktisk är naken.
Personligen hyser jag inget större förtroende för svenska medier då dessa i varierande grad tycks gå KFM och inkassobolagens ärenden.

I USA finns en "motsvarighet" till KFM som heter Enforcement service.
Denna myndighet har i stort sett inga befogenheter som ens kommer i närheten av den svenska dito.
Tex underhåll...Glöm det, om inte den underhållsskyldiga betalar frivilligt finns det inget denna myndighet kan göra.
Löneutmätning? Jag skrattar ihjäl mig...

Vi vill gärna ta efter omvärlden i många hänseenden, varför inte i just utmätnings- och skuldsaneringssammanhang?
Vad är det som ger kraft åt påstående att den allmänna betalningsmoralen blir lidande om det blir lättnader i utmätningssammanhang?
Inkassobolagen samt lagstiftarna brukar upprepa detta mantra, men hur ser det ut med att belägga detta?
Mig veterligen är betalningsmoralen inte sämre i omvärlden än den är i Sverige som har en av de hårdaste lagstiftningar på området?!

Intressant med andras synpunkter.

//lillstark

[Admin]

Tycker att din idé om artiklar utomlands låter som en utmärkt idé!

Kör hårt!

[britt]

Ja jag har själv haft funderingar om det inte finns någon duktig person som kan anmäla Sverige till EU
domstolen för mänskliga rättigheter.Snart är det väl skottpengar på oss.Ju mer jag läser och sätter mig in i saker och ting destomer trött,less och förbannad blir jag.Nu kan man tydligen inte ha ett bankkonto längre,det är svängdörrar.Jag tycker det verkar som att vi blir mer o mer rättslösa.
Vad gör Insolvens,Vad har de uppnått?Det blir bara värre.Jag upplever att de får vara med i de fina salongerna för att ha de skuldsatta under uppsikt,så att det inte kommer några obehagliga överraskningar.Det här med tidningar utomlands tycker jag är ett bra förslag.Det är som du säger,Sverige är duktig på att slå sig för bröstet,vill gärna visa sig vara bror duktig.Men jag tycker att Sverige ska sopa rent framför sin egen dörr innan de går ut och gapar.

[framtid]

Angående USA så läste jag att där är folk inte "skrivna" på en address på samma sätt som i sverige, då de tycker att det är ett ingrepp i den personliga integriteten att vara det. Hittar tyvärr ingen källa, så jag hoppas det stämmer ändå.  (kanske olika i olika stater?)

Det tycker jag var mycket intressant, för vi svenskar som "växt upp" med detta är det en självklarhet, men vad är syftet egentligen. Verkar som personer i USA klarar sig bra utan denna "självklara" sak.

[zeejay]

Vad gäller huruvida amerikanarna är skrivna på sina adresser eller inte har jag inte en aning om... däremot vet jag att det fäcker med att åka över gränsen till våra närmaste grannar innan man ser det som väldigt otrevligt att behöva lämmna personnummer när man skriver avtal...

Blev chockad när jag hyrde en tvättmaskin på thorn utan att behöva ange min sista siffror i personnummret... det räckte med födelsenummer....

[lillstark]

Vad angår USA finns det ingen skyldighet att folkbokföra sig på en adress eller på annat sätt upplysa myndigheterna om vistelseadress.
Nackdelar finns i de flesta sammanhang och nackdelen är att personen i fråga inte får tilldelat ett s.k. social securitynumber. Detta innebär att personen inte kan registrera sig som röstberättigat, ej är berättigat till "socialhjälp" men ändå har tillgång till den mest akuta sjukvård som det allmänna har att erbjuda.
Å andra sidan, av de straks över 2 milj. amerikanare som sitter i fängelse är det ingen av dem som kan rösta heller....! Man förlorar automatisk rösträtten om man hamnar bakom galler.

Vid flytt till en annan delstat - och anmälan av vistelseadress tilldelas personen ett nytt social securitynumber dvs. nytt "personnummer".
Oasett vad jag kan ha för åsikter om USA och deras övervakning av landets gränser är integretitetsskyddet ganska starkt.

I Sverige finns det inget skydd för den enskildas integritet. Allt är sedan gammalt allmänna handlingar om inget annat framgår.

I Danmark tex. är personnumret inte offentligt och det går inte att få upplysningar ur allmänna register, inte ens bilregistret!
Sverige har mycket att lära...

//lillstark

[lillstark]

Till Britt

Jag har själv haft funderingar på detta med att anmäla Sverige inför EU.
Någonstans i bakhuvudet har jag ett minna av att det av EG's konstitution framgår att enskild inte kan dra ett medlemsland inför EU-domstolen...
Hur förmuleringen helt exakt är skall jag ta reda på. Jag får ägna lite tid åt att gå EU-fördragen och mina gamla noter från föreläsningar om EG -rätten igenom... Hmmm...
EG - rätten är såväl tråkig som svårtillgänglig!

Juridiskt skiljas i termerna på EU och EG.
Detta grundar sig på av EU's tre pelare har Sverige endast ratifierat den ena.
De två som återstår är den gemensamma valutan och gemensam grundlag. Det är således tal om en gemenskap och inte en union i juridisk mening.
Meningslös, och därför värdefullt vetande...

//lillstark

[britt]

Byggnadsarbetarna som drog mät o granskningsarvodena till EU,hur bar de sig åt.

[britt]

Ibland blir det kortslutning.