Med anledning av denna tråd:
http://fattiga-riddare.se/forum/index.php?topic=239.0I den länkade artikeln så menar Susanne Sörlin hos Kronofogden att de stulna pengarna ska inte det bestulna paret ha tillbaka, utan de utmäts för skulder hos
brottslingarna.
Undertecknad har själv haft kontakt med denna Sörlin redan sensommaren 2005.
Min bestämdaste uppfattning är att hon är mycket oseriös, varför ska jag försöka beskriva i detta inlägg.
Det kanske kan få både media och myndigheter att reagera lite hur verkligheten fungerar.
(jodå, både media och div myndigheter är aktivt här och läser!)
Sörlin är alltså en kronofogde/jurist här i Umeå (uppdatering: arbetar numera på Skatteverket).
Sensommaren 2005 så blev jag delgiven en konkursansökan mot mitt dåvarande byggföretag samt mot mig personligen. Den bakomliggande orsaken till konkursansökan var att jag 1993-94 bodde granne med dottern till en kronofogde här i stan vid namn Birgitta Forslund.
Jag personligen, inte företaget, hade under 80-90-talen en sjuhelvetes massa skulder till den ena efter den andra. drygt 800.000kr på bara en massa "småskulder". Jag var helt enkelt ung, dum och oansvarig, inget att säga om den saken!
Hur som helst så var denna kronofogde på besök rätt ofta hos sin dotter.
Forslund brukade ta för vana att knacka på min dörr för att (på sin fritid) påpeka att både hon själv och dottern hade ögonen på mig!
Detta var mycket frustrerande och kränkande, mestadels för att dottern enligt Forslunds utsago blivit satt som en sorts spion mot mig.
Jag kontaktade därför dåvarande chefen över Forslund och berättade mina upplevelser och känslor.
Denne chef läxade nog upp Forslund eftersom hon någon dag efteråt kontaktade mig per telefon och ifrågasatte varför jag hade kontaktat hennes chef.
Därefter sa hon att "en vacker dag ska jag klämma dit dig!", något som satt djupa spår inom mig och mitt förtroende för Kronofogden som myndighet.
Därefter brukade Forslund ringa ett par gånger per år och "påminna" mig om att hon kommer att försöka hämnas för vad jag gjorde mot henne.
Åren gick, och endast hotfulla "påminnelser" skedde från Forslund, tills sommaren 2005 då hon plötsligt knackar på dörren hemma.
"Nu har jag kommit på hur jag ska göra mot dig! KONKURS!!", sa hon med ett brett hånflin.
Jag blev chockad, förvånad, ledsen.... Ja, allt bara snurrade....
Företaget (ett KB) hade inga obetalda skulder, (förutom förfallen släpvagnsskatt), i övrigt så var det endast skulder på mig personligen, övervägande underhållsbidrag för en son sedan tidigare förhållande.
Jag hade nämligen lyckats förhandla och betala bort skulder från ca 800.000kr till nu ca 74.000kr, och hade bara ett par veckor före detta fått beröm av min handläggare hos fogden för att jag lyckats så bra.
Jag ansåg att detta inte kan vara möjligt, så jag skickade in ett bestridande av konkursansökningen.
Fick till svar av Forslund på Kronofogden att man inte kan bestrida en konkursansökan (!), utan jag fick finna mig i situationen.
Hur som helst så hittade jag formalia-fel som gjorde att konkursansökningarna drogs tillbaka just då.
Jag blev därefter kontaktad av en jurist hos Kronofogden,
Susanne Sörlin, som till en början var mycket tillmötesgående och till synes hjälpsam.
Hon undrade om jag hade lust att träffa henne och gå igenom vad som egentligen hade hänt.
Javisst, det var jag självklart med på, men jag undrade hur det var med konkurshotet.
Sörlin förklarade att det behövde jag inte oroa mig över, det var ju därför hon ville träffa mig, för att inte någon konkurs syntes befogad.
Jag ombads att ta med all bokföring och kvitton för företaget, så skulle vi tillsammans reda ut misstaget att söka mig (och företaget) i konkurs.
Hon garanterade mig att det inte var någon fara för mig att hon skulle söka mig i konkurs eller något annat vid detta möte, varför jag, trots viss tveksamhet, gick med på att träffas.
Jag åkte ner till Kronofogden på utsatt tid, och möttes av henne i foajen.
"Jaha, du kom i alla fall!!" sa hon, med en viss spydighet på rösten.
Ja, varför skulle jag inte? undrade jag, och fick en obehaglig känsla att jag kanske blivit blåst.
Vi gick in i ett konferensrum, och Sörlin satte sig vid platsen närmast dörren.
Hon bad om att få bokföring och alla kvitton, och då hon fick detta så sa hon att hon skulle gå igenom detta sedan.
(Efter detta har inte dessa handlingar synts till mer!:o )Vid detta möte så ville Sörlin att jag skulle underteckna en försäkran på vad jag äger (eller rättare
inte äger).
Jag undrade varför, och hon sa då att det var för att jag INTE skulle försättas i konkurs.
Vi tjatade fram och tillbaka eftersom mitt förtroende är mycket dåligt vad gäller makthavande myndigheter, varpå jag sedan trots allt skrev på. Sörlin hade ju garanterat att det var för att jag INTE skulle bli konkursansökt.
Direkt jag hade skrivit under flinar hon åt mig och säger: Tack, nu ger vi in en ny konkursansökan!
Vad jag just hade gjort var att jag lurats skriva på "min egen dödsdom"!!Nu i efterhand inser man att om jag hade varit mer uppmärksam så hade jag förstått vad allt detta handlade om, men jag var både nervös och rädd, och ville liksom bara lösa allt. Jag litade tyvärr därför på denna jurist, som man normalt sett skulle kunna göra.
Nåväl, konkursansökan gavs in, och jag tog hjälp av en advokat som jag känner.
Jag passade samtidigt på att anmäla Sörlin till Kronofogdens tillsynsmyndighet, som sitter i sama hus som Sörlin (
), men denne tyckte inte att det var något att bråka om. Jag skulle helt enkelt tacka och ta emot att jag hade blivit totalt blåst av Sörlin.
Vid tingsrättsförhandlingen valde Sörlin att sätta sin kollega i sitt ställe. (antagligen för att jag anmält henne)
Denna kronofogde-jurist var inte heller seriös visade det sig senare.
(Det visade sig att denne ägnade sin betalda arbetstid till sin privata blogg, något som uppmärksammades stort i media)
Exempel på artiklar:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=527024&rss=1400http://strangnet.se/blog/2006/03/07/jurist-bakom-catrine-da-costa-bloggen/(så en del av våra skattepengar går till att betala löner för privata häxjakter...
)
Denna jurist hade i tingsrätten mage att försöka smutskasta mig genom att påpeka att jag skulle anses vara en
rättshaverist då dom visste att jag var ganska ordentligt engagerad i Fattiga Riddare!! Min advokat påpeka att det hade väl inte med saken att göra vilken eller vilka ideella föreningar jag var med i, men för min del så kände jag mig djupt kränkt. Bortgjord, helt enkelt.
Efter konkursbeslutet så skulle konkursboupptäckning hållas, varvid konkursförvaltaren mitt i alltihop slänger fram kopior från
Fattiga Riddares diskussionsforum inför domstolen.
Dessa hade man enligt uppgift fått av Kronofogden, som tyckte att det var viktigt att påvisa detta inför domstolen. Man kan inte anses vara seriös om man engagerar sig i skuldsättningsproblemen, och deltar i diskussioner om vad/hur man kan göra för att ta sig ur detta.
Sådana tips får absolut inte spridas, enligt Kronofogden i Umeå. Man kan här undra över vem som egentligen är rättshaverister?
Så kontentan av detta är, att mina erfarenheter av denna Susanne Sörlin är att hon inte är vare sig ärlig eller seriös!
Är det någon som undrar över något mer kring detta är ni välkommen att höra av er!
