Försäkringskassan

[lillstark]

Igår föll domen i Regeringsrätten i ett ärende ang. sjukpenning.
Striden stod om tolkningen av det i 3 kap. 7 § Lag (1962:381) om allmänna Försäkringar, diffusa begreppet "normalt förekommande arbete".
Då dåvarande regeringen Persson fick till denna spektakulära term var det helt avsiktligt.
Termen har nu under flera år använts som vapen i jakten på sjukskrivna som inte har haft möjligheter att av medicinska skäl återgå till sina arbeten.
Dessa personer har vägrats sjukpenning under hänvisning till att de kunna hitta ett lättare "normalt förekommande arbete".

Försäkringskassan har ej bemödat sig om att tolka denna absurda term och har inte heller ansett det vara FK´s uppgift då den enskilda inte har ansetts vara sjuk och som följd av detta får stå till den öppna arbetsmarknadens förfogande. Därmed Arbetsförmedlingens problem.

Det närmaste tidigare regering kom en tolkning var att påpeka att individen skulle vara beredd att åtaga sig ett "normalt förekommande arbete" var att lotsa frågan vidare till Arbetsförmedlingarna som stod handfallna.
Om inte ett "normalt förekommande arbete" var tillgängligt var detta ett arbetsmarknadsproblem.
En person som hade vägrats sjukpenning skulle således vara beredd att taga ett jobb som läkare, tandläkare, ingenör, civilekonom eller annat.  Hade vederbörande inte den utbildning som fordrades var även detta ett arbetsmarknadsproblem.

Försäkringskassans ibland helt regelvidriga tolkningar fick för den som drabbades helt oerhörda konsekvenser, inte minst av ekonomisk art.
Ett överklagandeförfarande i dessa ärenden tar ungefär ett år innan det prövas i första instans.
Under denna tid får den enskilda - om han/hon har tur - leva på socialbidrag som det finns risk för skall återbetalas vid framgång i LänR.

Jag vet att den restriktiva bedömning som görs av FK har försatt många i en mycket svår ekonomisk sits som det är svårt att taga sig ur igen. Troligen finns det ingen statistik över hur många som har hamnat i betalningssvårigheter på grund av FK´s lagtolkning.
Många hamnade (och hamnar fortfarande!) mellan stolarne FK kontra AF då inga av dessa myndigheter ansåg (anser) sig ha ansvaret för de som enl. FK kunde (kan) ta "ett normalt förekommande arbete" men av arbetsmarknadsmyndigheterna ansågs (anses) vara för sjuka.

Personligen drev jag för ett par år sedan ett ärende där en person hade friskförklarats av FK men hade arbetsprövats under ett år av AF.
AF´s utredare (AF har egna arbetspsykologer, sjukgymnaster, konsultläkare)
hade under detta år kommit fram till att personen ifråga inte hade en arbetsförmåga som gick att ta tillvara. Denna utredning som var ganska omfattande kullkastades av FK's konsultläkare som varande ej vetenskapligt underbyggd...!
Under utredningstiden hade personen haft aktivitetsersättning som inkomstkälla. Då färdig utredning förelåg avfördes personen från AF register över arbetssökande och stod utan inkomst.
Överklagandet tog vid och ärendet drevs till högsta nivå inom arbetsmarknadsstyrelsen, dock utan framgång under hänvisning till den utredning som var föreliggande.

FK gav inte heller med sig utan överklagande även på denna front var ett faktum. FK´s konsultläkare förkastade vartenda läkarintyg som skickades in.
Det bör påpekas att det var ett flertal läkare inblandade som alla oavhängigt av varandra var överens om diagnosen,
Personen var helt utan inkomst och vägrades till och med socialbidrag!
Således gick det ett år innan sjukpenningsärendet prövades i LänR.
På begäran av undertecknade hölls muntlig huvudförhandling där även FK var representerat.
Även om FK trängdes hårt och vid ett flertal tillfällen saknade svar eller inte kunde motivera sitt handlande valde domstolen att gå på FK´s linje!
Först vid överklagande till KamR släppte det, men prövningstillstånd krävdes och det är långt ifrån alla som får detta.

Denna - i alla hänseenden skötsamma person -  har på grund av att det inte var möjligt att arbete på grund av sjukdom numera betalningsanmärkningar i mängder och lever ett ganska tillbakadragit liv.
Det är inte aktuellt att endast försöka att jobba igen då alla initiativ kommer att kännas meningslösa på grund av den utmätning som numera är ett faktum.

Det är därför glädjande att Regeringsrätten- sent omsider - har satt ner foten och gjort en tolkning av begreppet.
Detta bör regeringen Reinfelt ha i åtanka nu när det som bäst arbetas på nya åtstramningar av AFL...

Detta var väl ett litet snedsteg, men det belyser klart hur ett styvt regelverk inom varje myndighetssfära tillsammans kan omöjliggöra för den enskilda att "göra rätt för sig" (hatar den termen!) och få individen att helt oförskylld hamna på obestånd.

Har beställd domen.

//lillstark