Alltså, denna soppa är riktigt lång och smutsig, och involverar allt från släkt till tingsrätten....
(ja, jag är medveten om namnuppgifterna på kronofogdarna, men dom kan gott få bli uthängda här)
Ett dilemma jag har nu, och som upptar hela min tankeverksamhet är följande:
Jag har under en tid varit sjukskriven pga djup depression och räknats som starkt suicidal.
Äter antidepressivt och en massa blodtryckssänkande mediciner.
Detta med anledning av en massa händelser, främst sedan de senaste 1,5 åren.
Nåväl, för att hoppa till nutid. Den 16 september ringer en kronofogde, Henrik Olofsson, från Kronofogden i Umeå
och berättade att han och Costel Teodoresco dagen före hade varit till våra verkstadslokaler (jag och min son delar på till våra företag)
och helt sonika utmätt och tagit med mina arbetsredskap (verktyg) trots att det utgör benificieegendom då de används till min försörjning.
Dom hade även tagit min sons MIG-svets.
Jag protesterade direkt och ifrågasatte varför dom inte kontaktade mig innan så att vi fått möjlighet att bevaka våra rättigheter, bla min sons
svets.
Henrik Olofsson sa då att dom bedömde att det inte skulle ge något om jag/vi visste, då han ansåg att jag var i ensambesittning av lokalerna,
vilket är felaktigt, då även sonen har nycklar och rör sig fritt där.
Men det ansåg inte Kronofogden som hade fått missvisande uppgifter från hyresvärden.
Jag ligger själv i tvist med hyresvärden på ett personligt plan (som härrör sig till annat skit som omfattar min släkt) och därför hade skäl att
uppge missvisande uppgifter om vem/vilka som har besittning (nycklar och tillgång) till lokalerna. En form av "hämnd" från honom med andra ord.
Det är som så att denna hyresvärd vet att jag har problem med Kronofogden och därför ringde in till Kronofogden med ett "anonymt tips" att jag har garage
på adressen och med värden på ca 300.000kr i form av verktyg, motorcykel etc. Garagen hade jag enligt påståendet ensambesittning till.
Han angav även varje garage inomhusyta (vad nu det hade med saken att göra) samt en gatuadress som ligger ca 2 km bort. (denna fastighet räknas dock till
den bortre fastigheten i "namn", men gatuadressen till "våra" garage är nåt helt annat. (haft grundliga kontakter med Lantmäteriet)
Kronofogden gick såklart igång på alla cylindrar, hyrde en släpvagn, och dundrade iväg i högsta hastighet till dessa verkstadslokaler.
Dom mötte upp hyresvärden som låste upp garagen och Kronofogden började plocka med sig för fullt av "300.000kr-egendomen" som visade sig värderas till ca 20.000kr.
Nåja, när jag fick samtalet om detta så påtalade jag att svetsen inte ens var min, att jag är inte ensam om lokalerna samt att det övriga dom tagit är mina arbetsredskap, och därmed benificieegendom. Bland det utmätta finns även ett verktygsskåp som jag fick av min son då jag fyllde 50 år, och som har överlåtelseförbud genom ett gåvobrev!
Någon rättelse gjordes inte från Kronofogdens sida så en överklagan gick till Umeå Tingsrätt.
I överklagan hade jag såklart begärt inhibition, dvs att sakerna får inte säljas av Kronofogden förrän saken är utredd.
Domaren A. C*rlbaum avslog inhibition då han inte såg någon anledning att bevilja detta.
Jag ansökte på nytt om inhibition, och skrev utförligt som till ett litet barn att om det visar sig att jag har rätt till sakerna (och min son) så kan jag/vi ändå inte få tillbaka det om Kronofogden har sålt dem. Han ansåg det fortfarande inte finnas anledning till inhibition.....
En tredje ansökan om inhibition, med ännu utförligare då jag noga påtalade att det borde utredas kring gåvobrev etc innan man kan tillåta försäljning, samt att vid försäljning så har jag inte möjlighet att införskaffa verktyg igen då det som sagt utgör min inkomst och försörjning som dom alltså berövat mig.
Denna gång tog det, efter massor med tjat, hela 11 dagar att meddela avslag på inhibitionen. Denna gång var det lagmannen, dvs Umeå Tingsrätts högsta chef (!) som inte ansåg det finnas skäl till inhibition.
Jaja, nu står jag här, utan verktyg. Utan försörjning. Kan inte betala hyran för lokalerna då jag inte kan arbeta pga inga verktyg. Massor av arbeten som står och väntar (bilar som skall göras iordning och säljas) och som nu en efter en går till skroten.
Kronofogden Henrik Olofsson menade att jag, för att försörja mig, skulle försöka ordna med sjukskrivning en låång tid framöver. Detta även för att dom då kan göra löneutmätning.
Jag har förklarat att detta upplägg är inget jag kommer att gå med på då det är bedrägeri och kriminellt, något alltså Kronofogden uppmanar till, och i princip kräver att jag ska göra.
Vissa av arbetsredskapen var inköpta som arbetshjälpmedel då jag har en rygg-, nack- och axelskada. Köpta med pengar från arbetsförmedlingen som gav mig ett bidrag på 60.000kr 2013 just för att komma igång med verksamheten eftersom jag är handikappad....
Så, vad ska man göra?
