Skuldebrevslagen är från 1936 och svårbegriplig. Till det finns det en massa prejudikat (rättspraxis) från domstolarna Jag har lagt ner åtskilliga timmar i att försöka förstå hur den i stort fungerar.
Skuldebrev kan indelas i två huvudgrupper. Enkla skuldebrev (som konsumentfordringar faller under) och löpande skuldebrev (typ banklån).
- Enkla skuldebrev har en preskriptionstid på 3 år om inte preskriptionsbrytande åtgärd har gjorts inom löptiden. Om en fordran förfaller till betalning och borgenären ansöker om verkställighet hos Kronofogden eller Tingsrätten som går på borgenärens begäran så får fordran (skulden) en exekutionstitel. Den exekutionstiteln ersätter då skuldebrevet och räcker således i framtiden som bevis.
Här är lagen och tillämpningarna helt galna. Bevisbördan ligger helt och hållet på gäldenären. Jag skulle helt enkelt kunna ljuga ihop en skuld och skicka in den till Kronofogden som i sin tur skickar ut ett föreläggande till gäldenären. Om inte gäldenären bestrider så får jag en exekutionstitel som bevisar att jag har rätt att driva in pengarna.
- Löpande skuldebrev har en preskriptionstid på 10 år om inte preskriptionsbrytande åtgärd har gjorts inom löptiden. Här måste originalhandlingarna finnas ända tills skulden är reglerad. Exekutionstiteln ersätter inte ett löpande skuldebrev.
I princip skulle man också kunna tvätta pengar genom Kronofogden så länge man hanterar summor som går under radarn för penningtvättslagen. Kronofogden själva säger i DN att gränsen går vid 30 000 kr. Men Kronofogden behöver egentligen inte alls rapportera misstänkt penningtvätt.
https://www.svd.se/kronofogden-en-plats-for-penningtvatt