Man reder upp i röran

[man]

Jag är fyrtioåtta år, egenföretagare, har två underbara barn  - och om du såg mig på gatan skulle du inte ha en aning om paniken och ruttenheten bakom fasaden.

Jag förlorade helt kontrollen över min ekonomi för ca: tre år sedan: slutade betala alla räkningar, skatt mm. Egentligen har jag dock alltid misskött mina pengar hela mitt vuxna liv.

I februari i år fick jag ett sms från KFM om att min lägenhet skulle visas för exekutiv auktion några dagar senare.
Efter att ha slängt hundratals oöppnade brev och inte svarat i telefon på flera år (ifall jag inte säkert visste vem som ringde), fick jag äntligen upp ögonen. Jag ringde KFM med fingrar som knappt ville lyda mig på telefons knappsats, kunde knappt använda rösten. Jag ringde advokater och jurister.
Till sist fick jag tag på kommunens budget och skuldrådgivare. Hon lyckades inleda förhandlingar med bostadsrättsföreningen och en god vän följde mig till ett möte med styrelsen.
Jag betalade in 137 000 i hyra och förseningsavgifter (expressbetalning) och skulle på så sätt kanske få behålla lägenheten.

Visningen gick dock inte att stoppa. Jag dolde allt för min familj, skickade barnen till skolan och städade lägenheten nödtorftigt. KFMs ombud hade sagt mig att hon skulle komma en halvtimme innan visningen, då jag skulle kunna lämna lägenheten. När hon efter en lång försening slutligen knackade på dörren (jag hade tidigare tagit bort ringklockan så att ingen skulle höra om några delgivningsmän ringde på), var trapphuset fullt av spekulanter. Ett par av dem var mina grannar; en kvinna ledamot i bostadsrättsföreningens styrelse. Det kändes som om allt var gjort av sprött glas.

Jag tog på mig ytterkläderna, lämnade över en nyckel till kvinnan från KFM och gick ut. Jag höll blicken rakt fram och höll andan när jag gick genom tjugotalet människor i trappan. Trots det kände jag lukten av likätare.

Jag fick till sist behålla lägenheten. Den exekutiva auktionen blev stoppad med en dags varsel.  Men ett par dagar efter visningen kom nästa allvarliga besked. SKV krävde mig på 500 000 inom två veckor för att inte sätta mig i personlig konkurs. Banken hörde också av sig. Lån på 1,6 miljoner var uppsagda.

Min budget- och skuldrådgivare lyckades fördröja betalningen till SKV om jag snabbt kom in med en del av beloppet (150 000). Orsaken till skulden var obetalda skatter efter två års skönstaxeringar. Hon pratade också med banken, som gick med på att räta upp lånen igen om jag omedelbart betalade in 56 000.
Jag betalade allt, fick tag på en redovisningskonsult och lyckades efter några veckors kvittosortering och pappersväxling med myndigheter lämna in nya deklarationer.

Under tiden fortsatte jag att pumpa in så  mycket pengar jag förmådde till skattekontot. Jag har haft tur, och mitt yrke ger mig möjlighet att fakturera mellan 50- och 100 000/månad. Tack och lov har jag lyckats behålla mina viktigaste uppdragsgivare.

Fler skatteskulder och skönstaxeringar dök upp. CSN (25 000) och elbolagen (ca: 15 000). Inkassoföretagen vaknade till liv och började skicka flera år gamla krav. Jag höll andan, öppade kuverten med skakiga händer och betalade av skiten så fort jag kunde.

Till sist återstod en större skatteskuld (400 000). Då var mina pengar slut. KFM ville inte acceptera mitt och skuldrådgivarens förslag till betalningsplan. Man såg ett låneutrymme i min bostadsrätt. Men vem skulle bevilja mig lån  - med en lista på betalningsanmärkningar lång som en toapappersrulle? Sålde jag lägenheten skulle jag inte ha någonstans att bo eller arbeta.
I det läget fick jag hjälp av min mamma. Hon lyckades ta ett banklån på hela summan och vi betalade av alla återstående skulder. Jag betalar idag av lånet till henne med 8000/månad.

Jag har räknat ut att av den sista skulden på 400 000 bestod minst ca: 200 000 av rena räntekostnader och olika förseningsavgifter.

Idag är alla deklarationer inlämnade, räkningarna betalade och jag är (nästan) i fas med preliminärskatten. Det känns som om jag sluppit ut ur fängelse. Jag har skaffat ett hängmappssystem där jag sorterar in betalda räkningar, andra viktiga papper och kvitton för min verksamhet. Hängmappssystem är skiten, min ryggrad.

Alla har inte en levande mamma som kan ta banklån. Alla har heller inte en av Sveriges envisaste personer som budget- och skuldrådgivare. Alla kan heller inte fakturera 50- 100 00 kronor per månad. Jag vill önska er alla lycka till ändå. Ni är fantastiska som lyckas hålla näsan över vattnet. Och när ni inte gör det är ni ändå värda beröm och uppmuntran. Att läsa på Fattiga Riddare har också varit ett starkt och inspirerande stöd för mig under det sista halvåret.
Intrum Cleaner, moderatorer och seniormedlemmar: er klokskap, energi och respektlöshet inför arroganta myndigheter och bolag har lärt mig mycket.

Jag är inte kriminell och jag är ingen skattefuskare. Men jag har varit slarvig bortom vad som är rimligt med papper och pengar. Jag hoppas på en bättre framtid och önskar alla Fattiga Riddare detsamma. Någon dag ska vi alla ha råd med skinande rustningar.

Kramar!!!

//Man

[MrSanoj]

Fantastisk redogörelse och skrämmande läsning..
Skönt att du börjar se ett slut på fängelset..

Lycka till...

[man]

Fantastisk redogörelse och skrämmande läsning..
Skönt att du börjar se ett slut på fängelset..

Lycka till...

Tack så mycket.

En av omgivningens attityder har jag svårt för: pratet om "Lyxfällan".
Av vad alla FR-medlemmar skriver, av min egen situation och av vad min skuldrådgivare (med 25 år erfarenhet) berättat, förstår jag att beskyllningar om "överkonsumtion" i de allra allra flesta fall inte är sanna.
Men förklaringsmodellen passar väldigt bra den.. lutheranska skuldmentalitet vi omges av i vår kultur. Bortsett från det är medialt framgångsrikt och slående att skildra omoraliska människor som lever låtsas-jetset-liv. Vi omges av stränga berättelser från barnsben om Spara och Slösa och ansvarlösa gräshoppor. Fan, tillochmed Folktandvården försöker ge folk skuldkänslor.

Jag arbetar i ett sk "kreativt" yrke. Jag har flera kollegor och vänner som är mycket skickliga på sin kärnverksamhet - men samtidigt (precis som jag själv) ekonomiskt fullständiga idioter. Och visserligen är det dumt att vara en idiot, men straffet för det bör inte vara personlig konkurs och hemlöshet.

Min egentliga skatteskuld (200 000) hade förmodligen varit avsevärt lägre om jag hade haft några veckors längre tid på mig med deklarationerna. Sannolikt hanterbar.
Nästa steg nu är att se över vilka räntor och avgifter mina borgenärer redovisat till SKV. Med lite tur kan min fantastiskt snälla mamma få tillbaka sitt lån snabbare än vad hon tror. Jag hoppas det.

Jag kommer också förmodligen att ombilda min enskilda firma till aktiebolag - framför allt för att minska de personliga riskerna i framtiden. Att separera privat ekonomi från företagets kan vara bra för oss idioter.
Lycka till igen, alla Riddare.

[Ollle]

Fantastisk redogörelse och väldigt väl skrivet.

"Enskild firma" är guds straff till mänskligheten. Jag skulle inte ens en gång rekommendera min värsta fiende att stara ett sådant. Jag vet, har själv varit drabbad av detta gissel.

Lite förenklat för den som undrar:
Den främsta anledningen till trubbel i en "enskild firma" är att man tvingas betala skatt på "fantiserade" intäkter, intäkter som ännu inte kommit in till företaget. De kanske kommer in om ett par månader eller inte alls, spelar ingen roll skatt skall betalas här och nu i alla fall.

I ett AB däremot betalar man skatt, i efterskott, endast på den faktiska lön man tar ut samt den faktiska vinst som företaget ev. genererar. Detta gör stor skillnad i praktiken.

 

[man]

Fantastisk redogörelse och ...

Tack Olle.

Visserligen verkar pappersarbetet (just det jag är sämst på)  bli betydligt större med AB  - men fördelarna kanske överväger ändå. I alla fall om man lyckas omge sig av ansvarsfulla, arbetssamma personer man kan betala ordentligt. Mitt främsta problem nu är att hitta någon andra styrelsemedlem. Tveksam till om morsan vill riskera något ytterligare.

Vad jag förstår är det skattemässigt ingen större skillnad på AB och enskild - men jag är mer intresserad av A-kassa, inkomstförsäkringar och liknande. Som enskild företagare är sånt praktiskt taget omöjligt. Jag vill åldras med värdighet och bli en glad gubbe.

[Ollle]

Tack Olle.

Visserligen verkar pappersarbetet (just det jag är sämst på)  bli betydligt större med AB  - men fördelarna kanske överväger ändå.

Pappersarbetet upplever jag det snarare som att det blir mindre, när verksamheten väl startat upp och det rullar på.

Vad jag förstår är det skattemässigt ingen större skillnad på AB och enskild

Det beror lite på vad du menar. Det kan faktiskt bli ganska stor skillnad.

Hur som helst, lycka till med ombildningen.