Förbehållsbelopp

[Mondeo]

Har angjort frågan till Folkpartiet, Moderaterna Socialdemokraterna har ej återkommit om svar på min fråga gällande svar 33 "sammanfattning". Trots att detta är en valfråga.

Återkommer mer information när den kommer.

[Stefan1000]

Förvaltningslag (1986:223)

Myndigheternas serviceskyldighet

4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.



Parters rätt att få del av uppgifter

16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).


17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett

    1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,
    2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande,
    3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet, eller
    4. om avgörandet inte kan uppskjutas.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).



Svenska myndigheters och handläggares tolkning av bland annat ovanstående utdrag ur förvaltningslagen innebär uppenbarligen att handläggare och representanter för domstolar har rättighet att lämna missledande information. Då part i mål har ”fel” bakgrund kan det dessutom bortses från kravet om att underrätta för part i mål om handlingar som inkommit till domstolen från annan part i målet. Detta trots att representant för Sveriges Riksdag undertecknat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

[Stefan1000]

Mail till de politiska partierna.


Hej.

Representanter för Sveriges Riksdag har undertecknat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. En majoritet av Sveriges lagstiftande politiker har till Svenska folket redovisat att deklarationen är en viktig bärande grund för deras arbete inom Sveriges Riksdag.

Viktiga principer som utgör grund för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är bland annat alla människors lika värde samt att domstolar och myndigheter ska vara opartiska och att ingen ska dömas ohörd.

Bakgrund:
Svensk domstol har i beslut rörande kontant arbetsmarknadsstöd i sin beslutsmotivering redovisat att de avslagit begäran om kontant arbetsmarknadsstöd med motiveringen att de, med hänvisning till gällande skattelagstiftning, bedömt att det arbete som utförts inte kan hänföras till rörelse som utgör eller ingår i förvärvskälla.

Efter det att domen vunnit laga kraft har annan Svensk domstol bedömt att det objekt där verksamheten bedrivits ska hänföras till hyreshus, vilken alltid utgör eller ingår i förvärvskälla. Domstolen har i målet utnyttjat sin rättighet enligt Förvaltningslag (1986:223) att till person med ”fel” bakgrund, som är part i målet, inte redovisa samtliga handlingar som tillförts ärendet av annan part i målet.

Efter det att domen redovisats, och vid en direkt förfrågan till dåvarande Skatteförvaltningen om underlaget för handläggningen, har de utnyttjat sin rättighet enligt Förvaltningslag (1986:223) att inte vara person med ”fel” bakgrund behjälplig vid överklagande av domstols beslut. Dåvarande Skatteförvaltningen har i brev endast hänvisat till uppgifter de redovisat i inlaga till domstolen. Eftersom domstolen bedömt att innehållet i inlagan ska vara hemligt och att de därför bedömt att innehållet inte behöver redovisas till part med ”fel” bakgrund. Handläggningen innebär alltså att Skatteförvaltningen och domstolen utnyttjat sina lagliga rättigheter enligt Förvaltningslag (1986:223) att för part med ”fel” bakgrund hemlighålla de uppgifter som utgjorde grunder för deras hanläggning. I det här fallet innebär det att de båda domarna, grundade på samma reella omständigheter, men har diametralt motsatta konsekvenser för den enskilde och de båda domarna utgör de sämsta ekonomiska alternativen för personen med ”fel” bakgrund.


Kronofogden har på en biinkomst på 9328 kronor per månad bedömt att ett skatteuttag på 1328 kronor ska täcka skatt i enlighet med skattetabell för en kommunalskatt på 32 kronor. I realiteten innebär det att cirka 1500 kronor per månad måste avsättas från det belopp som utgör förbehållsbeloppet för att täcka den restskatt som kommer att uppstå då skatteuttaget inte täcker den reella skatten. Även här har Kronofogdemyndighet och domstol utnyttjat sina rättigheter enligt Förvaltningslag (1986:223) att till person med ”fel” bakgrund inte redovisa uppgifter vad som utgör grund för deras handläggning.

För formens skull framhålls att det på sakliga grunder inte går att överklaga ett beslut då myndigheter och domstolar brukar sina rättigheter enligt Förvaltningslag (1986:223) att för personer med ”fel” bakgrund hemlighålla underlaget för handläggningen.

Högsta Domstolen och Högsta Förvaltningsdomstolen har fastställ att inga grava rättegångsfel har begåtts.


Från er som representerar Sveriges lagstiftande församling önskar jag svar på följande generella frågor:
Finns det fastställt i Svensk lagstiftning vilka grupper i samhället som är exkluderade från samhället eller är det lokala organ som får fälla avgörandet?

Finns det fastställt i Svensk lagstiftning vilka grupper i Sverige som ska ha en lägsta ekonomiskt godtagbara levnadsstandard som, i det här fallet, motsvarar cirka 75 % av den lägsta ekonomiskt godtagbara levnadsstandarden som fastställts för en Svensk som har arbetat i Sverige i hela sitt liv eller är det lokala organ som får fälla avgörandet?

Överensstämmer handläggningen med er tolkning av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? I det fall ni är kvar i Sveriges Riksdag efter valet och om handläggningen inte uppfyller era kriterier för bedömning av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kommer ni då att vara drivande för en förändring?





För formens skull vill jag framhålla att det enligt min uppfattning är mycket förvånande att representanter för flera politiska partier i Sveriges Riksdag istället för att uppdatera den Svenska lagen så är de mycket negativa till hur annat politiskt parti i Svenska Riksdagen agerar. Detta på grund av att de klagande partierna uppger att de anser att det är fel att i Svensk lagstiftning öppet och ärligt redovisa att vissa personer på grund av sin bakgrund får särbehandlas negativt av Svenska myndigheter och/eller av domstolar.


Tack på förhand för er redovisade syn på frågorna. Enligt min uppfattning år det av stor vikt att er inställning redovisas innan valet nu i september.


Hälsningar
Stefan Pettersson

Mer bakgrundinformation finns på:
http://fattiga-riddare.se/forum/index.php?topic=6940.0 och http://fattiga-riddare.se/forum/index.php?topic=6969.0


http://xxxxx/Sammanstallning.rar

[Stefan1000]

Hej Stefan,
 
Tack för att du har hört av dig med ditt ärende till oss.
 
Centerpartiet anser att dagens förvaltningslag är bra och har inte förslag på att förändra den.
 
Vänligen
 
 
Niklas
 
Centerpartiets riksdagskansli
Mynttorget 2, 100 12 Stockholm|www.centerpartiet.se
08-786 40 00| info@centerpartiet.se
 
Centerpartiet är det långsiktiga alternativet i svensk politik.
Vi strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva.

[Stefan1000]

Även representanter för Folkpartiet har delvis svarat på mitt mail till de olika partierna. Hela mailet går att ladda ner från http://stefan-p.se/handlingar/FN_s_deklaration_om_manskliga_rattigheter.pdf

Av mailkonversationen framgår även att de har gett ett uttömmande svar på en fråga som inte är ställd men de har inte haft intresse av att besvara de frågor som är ställda.


Utdrag ur mailkonversation:

Hej Stefan

Vad är det i Förvaltningslagen du skulle vilja ändra? Ange gärna paragraf, nuvarande formulering och vilken formulering som du skulle vilja se?

Svar till Folkpartiet.

Jag har hela tiden framhållit vikten av att myndigheter, inklusive domstolar, för samtliga parter alltid måste redovisa vad som utgör grund för handläggningen innan de fattar beslut i ärende.

Vad som framgår av bland annat handlingarna från JO, Högsta Förvaltningsdomstolen och
Högsta förvaltningsdomstolen innebär nedanstående paragrafer att det enbart är "krav" då det passar dem. I realiteten innebär detta att för oss med "fel" bakgrund behöver redovisning inte ske och därför är vi i praktiken helt rättslösa.

Utdrag ur förvaltningslagen:

Myndigheternas serviceskyldighet
4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.

Parters rätt att få del av uppgifter
16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).

17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett

1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga, 2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart och det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande, 3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet, eller 4. om avgörandet inte kan uppskjutas.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:434).

I detalj vet jag inte vad som ligger till grund för att vi inte före beslut erhållit underlaget för handläggningen i redovisade ärenden. Jag kan bara konstatera fakta och i "Bakgrund" finns de uppgifter jag kan redovisa. Min bedömning grunder sig även på att Landskronas Kommuns handläggare redovisade helt felaktiga uppgifter och att nästa instans handlade, utan kommentarer, ärendet rörande statligt räntebidrag på de felaktiga uppgifterna. Många kallar ett sådant bemötande främlingsfientlighet och jag med flera har försökt få upp denna fråga på agendan före valet. Min förhoppning är att det inte bara frågor som överenskommits med massmedia som kommer upp i slutdebatterna innan valet.


Av redovisade beslut från Högsta domstolen, Högsta Förvaltningsdomstolen samt JO framgår att ovanstående text är förenlig med Svensk lagstiftning då varken myndigheter eller domstolar redovisar för samtliga parter vad som utgör grund för deras handläggning. Trots detta uppger representanter ofta att Svensk lagstiftning i sin helhet är förenlig med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Det går att dra en enda slutsats av detta. Tolkningen av Svensk lagstiftning innebär att det är den lokaldemokratiska agendan som väger tyngst. Detta leder till att vi med ”fel” bakgrund därför inte kan erhålla en skriftlig redovisning om vad som utgör juridisk grund för handläggning i ärenden. Utifrån att enskilda handläggare får bedöma vad som är värt att kommuniceras blir den Svenska lagstiftningen så subjektiv att representanter för Sveriges lagstiftande församling inte har kompetensen att kommentera gällande lagstiftning. Tros detta hänvisas ofta till rättssäkerhet för enskild individ sam att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter utgör grundläggande bas för all Svensk lagstiftning.

Enligt min uppfattning är det mycket förvånande att representanter för massmedia helt negligerar att redovisa för allmänheten att Svensk lagstiftning så uppenbart strider mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.