http://www.kronofogden.se/rattsinformation/rikskronofogdensochprocessagarnasstallningstagande/nr2108ind.4.5cbdbba811c9a768f0c8000646.htmlNr 21/08/IND - Ränta vid betalning av dom som inte har vunnit laga kraft
Dnr 801-678-08/121 2008-09-26
I de fall hinder mot utbetalning föreligger på grund av att exekutionstiteln inte har vunnit laga kraft ska Kronofogdemyndigheten beräkna ränta på borgenärens fordran till och med den dag som inbetalning sker. För tiden därefter får borgenären den ränta som uppkommer på myndighetens girokapitalkonto. Samma princip för ränteberäkning ska tillämpas oavsett om gäldenären har en eller flera skulder.
Kronofogdemyndigheten ska förfara på det sätt som framgår av nedanstående rättsliga promemoria.
Sven Kihlgren
Processägare
__________________________________________________
Rättslig promemoria
1 Sammanfattning
När influtna medel fördelas mellan två eller flera borgenärer tas fordringarna upp med de belopp som de uppgår till på fördelningsdagen. Det betyder att ränta enligt exekutionstiteln påförs till och med den dagen. Därefter upphör ränteberäkningen. Detta gäller även om medlen inte får betalas ut. Hinder mot utbetalning föreligger bland annat när exekutionstiteln är en dom som inte har vunnit laga kraft.
Om det bara finns en borgenär sker ingen fördelning. De influtna medlen betalas ut till borgenären inom några dagar — normalt sett inom två dagar - från det att beloppet flöt in till KFM. Det råder enighet om att ränteberäkningen i dessa fall upphör den dag då medlen flyter in och krediteringen görs. Frågan är emellertid vid vilken tidpunkt ränteberäkningen ska upphöra när utbetalningen måste senareläggas på grund av att det föreligger hinder mot den.
Om utbetalning inte kan ske inom två veckor sätts medlen in på ett räntebärande konto. Räntan på kontot tillfaller den som är berättigad till beloppet. Kontoräntan brukar vara väsentligt lägre än den ränta som borgenären har rätt till enligt exekutionstiteln. Den nyssnämnda frågan kan därför vara av stor ekonomisk betydelse för borgenären.
Förhållandet att det föreligger hinder mot utbetalning påverkar inte tidpunkten för ränteberäkningens upphörande när det finns flera borgenärer. Fördelning sker i anslutning till att medlen flyter in till KFM och för tiden därefter får borgenären den ränta som faller ut på KFM:s konto. Samma grundprincip för ränteberäkningen bör, enligt KFM:s bedömning, tillämpas när det bara finns en borgenär. Även i dessa fall bör ränteberäkningen upphöra den dag då medlen flyter in till KFM och krediteras.
Borgenär som vill lyfta medlen har, enligt 13 kap. 14 § UB, möjlighet att ställa säkerhet.
2 Bakgrund, frågeställning och syfte
Inom KFM råder sedan länge oklarhet i frågan om vilken ränta sökanden har rätt till när gäldenären betalar skulden i ett enskilt mål där exekutionstiteln (vanligtvis en dom) inte har vunnit laga kraft. Influtna medel kan betalas ut först när domen vunnit laga kraft, vilket kan ta flera år. Den ränta som är utdömd i domen är vanligtvis betydligt högre än den ränta som uppstår på räntebärande konto hos KFM. Problemet uppstår när gäldenären har en enda skuld och någon fördelning — som annars skulle bryta ränteberäkningen — inte sker.
Det finns i huvudsak två olika uppfattningar inom KFM. Den ena är att ränteberäkningen upphör den dag som betalning inkommer till KFM. Den andra är att ränta ska beräknas fram till dagen för faktisk utbetalning. Frågeställningen kan också uttryckas enligt följande; ska kreditering i målet ske per inbetalningsdagen eller per utbetalningsdagen?
Tillämpningen inom myndigheten skiljer sig idag åt enligt de två modellerna, vilket inte kan anses godtagbart. Syftet med denna promemoria är att skapa en enhetlig tillämpning inom myndigheten.
3 Rättsregler m.m.
Nedsättning
En borgenär har, enligt 3 kap. 6 § UB, möjlighet att begära verkställighet av en dom på betalningsskyldighet som inte har vunnit laga kraft. Gäldenären kan i detta fall undvika verkställighet genom att nedsätta pengar eller ställa annan säkerhet. Nedsättningen måste ske utan förbehåll och innebär en villkorad betalning, till skillnad från en villkorslös betalning där pengarna anses omedelbart utmätta i målet (4 kap. 28 § UB). Nedsättningen ska täcka skulden jämte ränta per nedsättningsdagen samt eventuella förrättningskostnader. När domen sedan vinner laga kraft har borgenären rätt att begära verkställighet för mellanskillnaden mellan den ränta som uppstått hos KFM och räntan enligt domen.1 Nedsättningen stoppar således inte ränteberäkningen. Även om detta inte framgår direkt av lagtext synes KFM:s praxis på denna punkt vara enhetlig.
För KFM är det viktigt att hålla isär en nedsättning från en villkorslös betalning. Nedsatta medel kan till skillnad från utmätta medel inte betalas ut till borgenären mot att säkerhet ställs av denne (jfr 13 kap. 14 § UB och nedan).
Redovisning av medel
Utgångspunkten i 13 kap. UB är att influtna medel ska redovisas så snart som möjligt om inte något hinder föreligger. Detta gäller oavsett om medlen influtit genom utmätning eller frivillig betalning. Begreppet redovisning används här i vidsträckt betydelse och omfattar alla åtgärder som behöver vidtas innan borgenärerna och eventuella andra intressenter kan få lyfta de belopp som tillkommer dem (bl.a. fördelning, kreditering, avsättning på räntebärande konto och utbetalning).2
Av 13 kap. 14 § UB framgår i vilka fall KFM inte får betala ut medel utan att säkerhet ställs av borgenären. Hinder mot utbetalning föreligger bland annat när utmätning har skett med stöd av en dom som inte har vunnit laga kraft. Samma sak gäller om gäldenären har sökt återvinning av ett meddelat utslag i mål om betalningsföreläggande. Om utbetalning inte kan ske inom två veckor ska medlen sättas på räntebärande konto (girokapitalkonto, 13 kap. 1 § UF).
När det finns två eller flera borgenärer som är berättigade till betalning (enligt bestämmelser i förmånsrättslagen) ska influtna medel fördelas mellan dem. Fordringarna tas enligt 13 kap. 6 § UB upp med de belopp de uppgår till på fördelningsdagen, vilket innebär att ränta beräknas till och med den dagen.3 Som fördelningsdag anses den dag till vilken fördelningssammanträde är utsatt eller, om något sammanträde inte hålls, den dag då KFM:s beslut om fördelning meddelas. Den omständigheten att medel i vissa fall inte kan betalas ut, utgör inte något hinder mot att KFM fördelar och därmed reserverar medlen för viss borgenär.4 Beslutet om fördelning innebär således att ränteberäkningen enligt domen upphör. Sedan är det en annan sak att borgenären har rätt till den ränta som faktiskt uppstår på KFM:s konto efter fördelningsdagen (13 kap. 2 § 2 p UB).
Om det bara finns en borgenär behöver någon fördelning inte ske, utan beslutet om att medlen ska tilldelas denne fattas i allmänhet i samband med utbetalningen. Detta innebär enligt förarbetena till UB att ränta på fordringen ska beräknas till och med dagen för beslut om utbetalning.5 Vissa undantag finns dock angivna. När dröjsmål med utbetalning beror på borgenären, till exempel att han inte inger skuldebrev, upphör ränteberäkningen på hans fordran. När belopp undantagsvis avsätts på grund av tvist om bättre rätt till medlen, bör beslutet om avsättning räknas lika som betalning. Dessa uttalanden återges även i Gregow, Utsökningsrätt och i kommentaren till UB.6
Frågan om ränteberäkning har, såvitt känt, bara behandlats i ett rättsfall (Svea hovrätts beslut 2004-06-28, mål ÖÄ 2284-04). I detta mål fanns det endast en borgenär och något fördelningssammanträde ägde därför inte rum. Hovrätten uttalade därvid följande (anm: namnen har här utelämnats):
"Den omständigheten att det på grund av bestämmelsen i 13 kap. 14 § UB inte är möjligt att betala ut de inbetalade medlen utgör inte skäl att frångå den i lag och förarbeten fastlagda principen för ränteberäkning. Borgenärens fordran skall därför beräknas per den dag då kronofogdemyndigheten beslutade om och utbetalade medlen till Borgenären. Mot bakgrund av det ovan sagda följer att dröjsmålsränta enligt åberopad exekutionstitel har slutat löpa först den dag som de utmätta medlen utbetalades till Borgenären."
4 Kronofogdemyndighetens bedömning
När det finns flera borgenärer och fördelning sker mellan dem innebär fördelningsbeslutet, enligt huvudregeln i 13 kap. 2 och 6 §§ UB, att ränteberäkningen enligt domen upphör. Influtna medel ska fördelas och krediteras även om det föreligger hinder mot utbetalning. Samma princip bör, enligt KFM:s bedömning, tillämpas även i det fallet att det endast finns en borgenär. Influtna medel ska således krediteras genast efter inbetalning, vilket medför att ränteberäkningen upphör. Uttalandet i förarbetena, som senare upprepats i doktrinen, om att ränta ska beräknas fram till utbetalningsdagen torde ta sikte på normalfallet där utbetalning sker tämligen omgående. I annat fall skulle det uppstå en omotiverad skillnad i ränteberäkningen beroende på om gäldenären har en eller flera skulder. Gäldenären bör också ha möjlighet att göra rätt för sig. Om gäldenären betalar hela skulden till KFM, trots att exekutionstiteln inte vunnit laga kraft, har han fullgjort vad som ankommer på honom. Efter inbetalningen saknar han möjlighet att påverka vad som sker med pengarna. Borgenären har däremot en valmöjlighet, han kan låta pengarna stå kvar hos KFM eller lyfta dem mot säkerhet och placera dem någon annanstans. En omedelbar kreditering av influtna medel innebär också att KFM kommer att redovisa ett korrekt skuldsaldo till kreditupplysningsföretagen.
I det tidigare nämnda hovrättsfallet har inte frågan lyfts fram i sitt fullständiga sammanhang och hovrättens resonemang kan, enligt KFM:s uppfattning, inte vara styrande för hur KFM generellt ska se på frågan.
Bedömningen att ränteberäkningen upphör när inbetalning sker gäller även i det fallet att skulden blir betald genom utmätning. Om endast en del av skulden blir betald upphör ränteberäkningen i denna del.
[1] Gregow, Utsökningsrätt, 3 uppl. s. 74.
[2] Prop. 1980/81:8 s. 674.
[3] Gregow, a.a. s. 242.
[4] Gregow a.a. s. 245 samt RSV:s yttrande i JO:s beslut 2002-04-15 (dnr 3828-2001)
[5] Prop. 1980/81:8 s. 680.
[6] Gregow s. 242 och KUB III s.553 f .
