Sidor: [1]   Gå ned
  Skriv ut  
Författare Ämne: Ägarregistreringens betydelse vid utmätning av fordon  (läst 3896 gånger)
0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.
Admin
Administrator
Hero Member
*****
Offline Offline

Antal inlägg: 3977



« skrivet: Juli 01, 2008, 13:32:59 »

http://kronofogden.se/rattsinformation/rikskronofogdensochprocessagarnasstallningstagande/nr307ind.4.19b9f599116a9e8ef36800013873.html

3/07/IND - Ägarregistreringens betydelse vid utmätning av fordon enligt 4 kap 17 § UBDnr 801-26926-07/121   
(Dnr 808-27198-07/111 under remissförfarandet)

När utmätning sker med stöd av enbart 4:17 UB ska utredningen ange något ytterligare skäl utöver ägarregistreringen som styrker gäldenärens äganderätt som komplement till ägarregistreringen.

Om endast ägarregistrering är känd kan provisorisk åtgärd användas i avvaktan på ytterligare utredning.

Sven Kihlgren

Processägare

____________________________________________


Rättslig PM om ägarregistreringens betydelse vid utmätning av fordon enligt 4 kap 17 § UB

1  Sammanfattning
Vid utmätning av fordon bör Kronofogdemyndigheten eftersträva kontakt med gäldenären för klargörande av ägande- och besittningsförhållande avseende fordonet och om möjligt verkställa utmätningen med stöd av 4 kap 18 § UB. Om kontakt med gäldenären inte är möjlig får Kronofogdemyndigheten utifrån 4 kap 17 § UB avgöra om utmätning av fordonet ändå kan ske. Frågan uppkommer då om vilken betydelse ägarregistreringen ska tillmätas för att det ska anses framgå att registrerad ägare också är den verklige ägaren.

Lydelsen av 4 kap 17 § UB - sammantagen med uttalanden i förarbeten, prejudikat och doktrin - innebär att ägarregistreringen för fordon inte ensam är tillräcklig grund för att det ska vara möjligt att utmäta ett fordon med stöd av denna bestämmelse. En provisorisk åtgärd enligt 6 kap 12 § UB kan dock vidtas med enbart ägarregistreringen som stöd.

Exempel på omständigheter, som tillsammans med ägarregistrering är tillräckligt för att utmätning enligt 4 kap 17 § UB ska kunna ske, är sådana som rör gäldenärens förvärv - t ex uppgifter om fordonet inhämtade från gäldenären själv eller från annan utomstående/säljare. Det kan även vara omständigheter som ger stöd för att gäldenären mer kontinuerligt disponerar fordonet - t ex fordonets uppställning intill gäldenärens bostad, att gäldenärens firma är tryckt på fordonet eller uppgift från någon trovärdig person att gäldenären brukar använda fordonet.


2  Bakgrund, frågeställning och syfte
Det har på senare år och på olika håll i landet genomförts fordonsutmätningar som grundats huvudsakligen på ägarregistreringen, vilket har väckt frågan om det är tillräckligt för utmätning enligt 4 kap 17 § UB. Det finns därför ett behov av att klargöra rättsläget i frågan och åstadkomma en enhetlig rättstillämpning.


3  Gällande rätt m.m.
 

3.1  Utsökningsbalken

Utmätning enligt 4 kap 17 § UB får ske om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Med formuleringen avses den civilrättsliga ägaren. Bevisningens omfattning har diskuterats i förarbetena till utsökningsbalken  1).
Av NJA 1983 s 436 följer att principen är att det åvilar utmätningssökanden att styrka gäldenärens rätt till egendomen för att utmätning ska få ske. HD konstaterade att "vad som beträffande bevisbörda gäller i tvistemål av motsvarande slag också skall tillämpas i utsökningsmål". Vidare framgick att vissa modifikationer i kraven på utredning kunde föranledas av att utredningen inte blev så fullständig och de faktiska omständigheterna så allsidigt belysta som i tvistemål, men att principen är att det åvilar sökanden i utmätningsmålet att styrka gäldenärens rätt till lös egendom för att utmätning skall få ske. HD klargör härmed att utredningskravet inte är så högt i utsökningsmål som i tvistemål, men att beviskravet är detsamma. Av rättsfallet följer vidare att bevisbördan kan fördelas på tredje man om denne vitsordar att egendomen tidigare tillhört gäldenären, men påstår förvärv från gäldenären. HD uttalade att "[...] om en tredje man som gör gällande att den utmätta lösa egendomen tillhör honom vitsordar att den tidigare tillhört gäldenären men påstår att han förvärvat egendomen från denne, det bör kunna krävas att tredje mannen förebringar sådant stöd för sitt påstående att detta kan vinna tilltro". HD fann det utrett att utmätta virkespartier som var upplagda på en för gäldenären lagfaren fastighet var i tredje mans ensambesittning, eftersom han brukade fastigheten. HD fann det även utrett genom uppvisande av ett köpekontrakt att tredje man förvärvat hälften av fastigheten. HD betraktade ett kvitto i kombination med en trovärdig redogörelse av tredje man som ett starkt stöd för dennes påstående om förvärv av gäldenärens hälftenandel av virket, även då det inte framgick av kvittot vad betalningen avsåg. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter ansågs det inte framgå att gäldenären till någon del var ägare till virket och utmätningen hävdes. Rättsfallet exemplifierar omständigheter kring ett förvärv som är av betydelse när det saknas en handling som direkt styrker förvärvet.

3.2  Registrerad ägare - presumtion om äganderätt?

Vid ägarregistrering till ett fordon kontrolleras inte vem som verkligen äger fordonet och klart är att registreringen inte har någon civilrättslig rättsverkan  2). Vägverket ska dock vid invändning angående ägandet bedöma framförda uppgifter och inte enbart grunda registreringen på en ytligt sett korrekt anmälan om ägarbyte  3). Både köpare och säljare är skyldiga att anmäla ägarbytet och får möjlighet att yttra sig över den andres anmälan före registrering 4). Underlåten anmälan om ägarbyte var tidigare sanktionerad med penningböter, vilket togs bort år 2001  5). Däremot är uppgifterna man lämnar vid en anmälan sanktionerade med penningböter  6). En del rättsliga verkningar är knutna till ägarregistreringen, t ex ansvar för fel och brister i fordonets trafiksäkerhets- och miljöegenskaper, besiktningsskyldighet  7),skyldighet att betala felparkeringsavgift  Cool och fordonsskatt  9)

Av intresse är att veta vilken betydelse ägarregistreringen tillmäts i olika sammanhang där den civilrättslige ägaren eftersöks.

 


3.2.1  Verkställighet
Under förarbetena till utsökningsbalken påpekade lagberedningen att registrering av fordon inte var ett tillräckligt stöd för presumtion om äganderätt, eftersom någon äganderättsprövning inte ägde rum, men att det var ett viktigt indicium vid bedömande vem fordonet tillhör  10). Vid tillfället för påpekandet var tidigare nämnda rättsliga verkningar knutna till ägarregistreringen - utom såvitt avser skyldighet att betala fordonsskatt - som tillkom något senare. Liknande regler vid ägarbyte gällde enligt bilregisterkungörelsen som enligt dagens reglering  11).

I NJA 1999 s 594 fann HD det utrett att en betalningssäkrad bil hade förvärvats i ett bolags namn, att den i samband med köpet registrerats för bolaget och att betalningen skett med medel som kommit från bolagets bankkonto. Genom dessa omständigheter sammantagna kunde bolaget bryta presumtionen enligt 4 kap 18 § 1 st UB för gäldenärens äganderätt. Att HD på detta sätt räknat upp olika omständigheter avseende förvärvet leder till slutsatsen att enbart registreringen inte skulle ha räckt för bifall till bolagets talan.

HD har i två fall, beslut 2007-06-07 i mål Ö 5167-06 och NJA 1975 s 638, slagit fast att ägarregistreringen av en överlåten bil inte ska tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om det sakrättsliga momentet är uppfyllt så att bilen är fredad för överlåtarens borgenärer. Avgörandena är helt förenliga med de nyss nämnda förarbetena till utsökningsbalken.

Torkel Gregow menar att det ligger i sakens natur att anteckning om ägare i ett register är en omständighet som bör tillmätas betydelse vid bedömande av frågan om utmätning, men att viss försiktighet måste iakttas bl a beträffande fordonsregistreringen, se Utsökningsrätt, 3 uppl, s 142-143.


3.2.2  Försäkringsplikt
Enligt 2 § trafikskadelagen (1975:1410) åligger det fordonets ägare att hålla ett motordrivet fordon som brukas försäkrat. Av förarbetena till trafikskadelagen framgår att med fordonets ägare avses den verklige ägaren oavsett om han har registrerats som ägare eller inte  12). Av NJA 1986 s 758 följer dock att bevisbördan för äganderätten har lagts på den som påstår att annan än den registrerade ägaren är verklig ägare, dvs en slags presumtion i försäkringssammanhang för att den registrerade ägaren är fordonets verklige ägare. Av rättsfallet kan alltså inte dras den slutsatsen att presumtionsbestämmelsen i försäkringssammanhang skulle vara tillämplig i utmätningssammanhang. Den verklige ägaren kan mycket väl vara någon annan och det är alltså en bevisfråga vem som är skyldig att hålla fordonet försäkrat.


4  Kronofogdemyndighetens bedömning
Vid utmätning av ett fordon är det väsentligt att utreda om fordonet befinner sig i gäldenärens besittning och därför kan utmätas med stöd av 4 kap 18 § UB. Om förrättningsmannen kan få kontakt med gäldenären vållar den utredningsfrågan för det mesta inga problem. Men många gånger krävs ett ställningstagande utan tillgång till upplysningar från gäldenären. Frågan om ägarregistreringens betydelse ställs i en sådan situation på sin spets när ett fordon som är registrerat på gäldenären påträffas i anslutning till gäldenärens bostad, arbetsplats el dyl.

Lydelsen av 4 kap 17 § UB - sammantagen med uttalanden i förarbeten, prejudikat och doktrin - bör tolkas så att ägarregistrering för ett fordon inte i sig är tillräcklig för att utmäta fordonet enbart på grund av registreringen. Registreringen är en stark indikation på den registrerades äganderätt, men det krävs ytterligare någon omständighet i förhållandet mellan gäldenären och fordonet för att kravet på utredning i 4 kap 17 § UB ska vara uppfyllt. Frågan är vad slags omständighet det kan vara.

Av intresse för ovan angiven fråga är ett fall från Svea Hovrätt i vilket hovrätten prövade tredje mans invändning om äganderätt till en bil som utmätts på den grunden att gäldenären var registrerad ägare och att bilen var parkerad utanför gäldenärens bostad  13). Även om hovrätten inte närmare utvecklade vilken betydelse placeringen av fordonet hade, kvarstår det faktum att utmätningen med stöd av 4 kap 17 § UB blev utgångspunkten för hovrättens bedömning av tredje mans anspråk.

Med utgångspunkt i hovrättens avgörande är det rimligt att, förutom ägarregistreringen, omständigheter som anknyter till gäldenärens disposition av fordonet tillmäts betydelse vid bedömning av äganderätten. I en situation där fordonet påträffas i anslutning till gäldenärens bostad, arbetsplats eller där gäldenären mera stadigvarande vistas bör detta, tillsammans med ägarregistrering, utgöra tillräcklig grund för utmätning enligt 4 kap 17 § UB. Vidare kan omständigheter som att en trovärdig person uppger att gäldenären brukar använda fordonet eller att gäldenärens firma är tryckt på fordonet vara tillräckliga. Om tillräckligt med omständigheter inte finns för att utmätning ska kunna ske kan fordonet tas om hand genom en provisorisk åtgärd enligt 6 kap 12 § UB. Därefter kan ytterligare uppgifter inhämtas, t ex kopia av kvitto eller bankkontoutdrag avseende betalningen, säljarens uppgifter att gäldenären var den som förvärvade fordonet eller köpehandling som direkt styrker förvärvet. Naturligtvis kan även uppgifter från gäldenären inhämtas.

Avslutningsvis ska nämnas att om det både framgår att gäldenären är ägare till ett fordon och han har det i sin besittning kan hänvisning ske både till 4 kap 17 och 18 §§ UB vid utmätning.

___________________________________________________________

Fotnot 1)
Lagrådet menade att vanliga beviskrav borde gälla (Prop 1980/81:8 s 1100) och föredraganden påpekade att utredningen är summarisk och inte jämförbar med en utredning i rättegång (Prop 1980/81:8 s 1209).

Fotnot 2)
Se Prop 2000/01:95 s 45 Lag om vägtrafikregister m m.

Fotnot 3)
RÅ 2002 ref. 85.

Fotnot 4)
Se 10 kap 1 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

Fotnot 5)
Se 51, 90 §§ numera upphävda bilregisterkungörelsen (1972:599) och 10 kap 1 § förordningen om vägtrafikregister, som trädde i kraft den 1 oktober 2001.

Fotnot 6)
Se 17 kap 4 § förordningen om vägtrafikregister.

Fotnot 7)
Fordonskungörelsen 1972:595, fordonsförordning 2002:925.

Fotnot Cool
Lag 1976:206 om felparkeringsavgift.

Fotnot 9)
Vägtrafikskattelag 2006:227.

Fotnot 10)
Prop 1980/81:8 s 427.

Fotnot 11)
Se 51, 54 §§ numera upphävda bilregisterkungörelsen.

Fotnot 12)
NJA II 1977 s 354.

Fotnot 13)
Svea Hovrätt, avd 1, beslut 2005-09-27, mål nr ÖÄ 5470-05.
 
Loggat
Sidor: [1]   Gå upp
  Skriv ut  
 
Gå till: