Gothia inkasso måste vara ett av de värsta rötäggen i inkassobranchen.
Mina senaste kontakter med dem har varit där jag är ombud för en person.
Som ombud så skall man lämna in en fullmakt som talar om att jag har rätt att ta del av handlingar, diskutera ärendet/ärendena samt ta beslut för klientens räkning.
Så gjordes i detta fall också.
Men enligt Gothia så kom aldrig någon fullmakt in trots att det skickades in inte mindre än fyra gånger tillsammans med bestridanden.
Men Gothia påstod sig ändå inte fått in varken fullmakt eller bestridanden.
Den 1 April skickade Gothia ut ett brev till min uppdragsgivare, där det stod att dom gjort en registerkontroll och att det där framkom att det inte fanns något att utmäta för Gothias del.
Bla, bla, bla.....
Detta gjorde att det tog hus i helvetet på mig som kontaktade dem omedelbart.
Det hade jag ingen rätt att göra.....det fanns ingen fullmakt!
Jag undrade då hur i helvetet dom hade tänkt sig att det skulle ske att en fullmakt för mig registrerades, men det hade dom inget svar på annat än att jag skulle skicka ännu en fullmakt!
Jag hade sedan kontakt med dem i förra veckan och dom påstod sig ännu en gång inte fått någon fullmakt!
Jag förklarade då att jag kommer att anmäla dem till Datainspektionen om dom inte reder ut detta.
Idag kom en avslutsbekräftelse från dem att dom avslutar alla 12 ärenden i sin helhet för min uppdragsgivare.
Som skäl för avslutet anges deras standardfras att det beror på processekonomiska skäl. Denna formulering är rent skitprat, då dom använder sig av detta varje gång dom inte har något att sätta emot gäldenärens bestridanden.
Jag har nu ett antal gånger processerat som ombud i ärenden mot både Gothia och Alektum.
Av någon anledning så brukar alltid fullmakter och andra handlingar som stärker gäldenärens ståndpunkt påpassligt nog försvinna i postgången.
Detta verkar vara ett tillvägagångssätt dom använder sig av.
P.S. Dessutom så presenterade jag mig som administratör för Fattiga Riddare när jag pratade med Gothia.
Handläggaren svarade spydigt "jaha!" varpå jag frågade om hon kände till oss. "Jo, tyvärr...." blev svaret.
