Jag vågar öppna min post .
När jag hittade er här ute så låg påminnelserna på lån och krediter hopade sig jag visste inte vad jag skulle klara av att betala öppnade inte ens vissa brev bara för att jag helt inte orkade se alla tusenlappar som dom ville ha in och som jag visste inte fanns betalade dit där dom skrek högst hotade med uppsägning och lät det andra ligga månad efter månad för att ha pengar till mat hyra el och det som ännu inte gått så långt .
Såg inget slut på det var livrädd för vad som skulle hända .Nu när jag fått så många råd och svar här ute så har helt plötsligt ett märkligt lugn lagt sig över mig jag har förstått att med alla dom skulderna vi har så kan vi inte klara det vi får mer över om vi gör som ni sagt här ute låter det gå allt även om jag fortfarande hisnar med tanke på skuld berget som kommer att hamna hos fogden .Har till och med tagit disskutionen med mannen och sagt hur det är och det enda han sa efter att ha lyssnat var när kan man förvänta sig att utmätningen börjar ,jag som inte har vågat sagt något trodde det skulle sluta i skilsmässa och annat .
Nu väntar jag bara det första som gått till fogden åker iväg med skatte återbäringen små skulder som blir helt avbetalda med det .Ska lägga in om skuldsanering när lånen har blivit uppsagda men tvivlar på att vi får det med en gång kanske jag då de flesta av mina skulder är runt fyra fem år gamla men mannen har utökat någon kredit 2009 för att klara månads kostnaderna helt desperat så där e kanske inte chanserna så stora .
Men känner mig så mycket lugnare nu när vi har bestämt oss att det inte går längre och framför allt jag vågar öppna all post ...
Kramar till alla för alla goda råd
