Fattiga Riddares forum

Jag vet inte om detta är rätt tråd men jag försöker.

Jag är en 24årig tjej med följande ekonomiska historia:

2006
januari: Jag flyttar hemifrån och tar då ett konsumentlån på 25 000 kr för att köpa möbler samt leva en månad med uppskjuten lön.

mars: Jag har levt över mina tillgångar, struntat i arbetet för att jag mått psykiskt dåligt. Min moster går in och tar ett lån på 12 000 kr för att rädda min situation så att jag kan äta och undvika att bli vräkt.

april: Återigen har jag levt upp pengar som ska användas till hyra och mat. Kommunen där jag bor beviljar inte mig försörjningsstöd då jag har ett överskott på grund av mina lån. Jag har inte fyllt 20 och får därför inte ta studielån för att studera. Jag är inte heller berättigad till någon högre bidragsdel från Arbetsförmedlingen på grund av min ålder. Jag tar återigen kontakt med banken (som sista utväg) som gav mig mitt första lån och lyckades få igenom ytterligare ett lån på 75 000 kr för att lösa skulder och dylikt.

juni: Flyttar återigen hem till min mamma med en total skuld på 100 000 kr, utan inkomst och med ett mycket försämrad psykisk ohälsa.
Min första kontakt med psykiatrin etableras och jag ordineras antidepressiv behandling.

juli: Jag får jobb som barnflicka och trivs jättebra. Jag mår bättre och mitt sociala liv är på topp. Får erbjudande om att bli konditorlärling och arbetade som detta några nätter i veckan. Det dröjde inte länge innan min situation återigen var ohållbar.

augusti: börjar studera till servitris med stöd och lån från CSN (för att ha en inkomst inte för att det intresserade mig)
Blev utkastad efter 2 veckor.

september: För att behålla min försörjningsmöjlighet genom csn påbörjar jag studier till undersköterska.

oktober: flyttar till egen lägenhet, livet går bra för första gången på länge.

november: börjar arbeta på min affärsplan

januari 2007: flyttar till annan lägenhet, anmäler mig till kostrådgivarkurs

februari: ansöker om företagslån på 100 000 kr och ansökan godkändes.

mars: beger mig till sthlm för att studera min kostrådgivar utbildning under totalt 3 veckor. Klarar inte sluttentamen.
åker till göteborg och bor på lyxhotell, super bort pengarna. blir utkastad från min undersköterskeutbildning.

april: blir i slutet av denna månad inlagd på sluten psykiatrisk avdelning.

maj: min mamma som gått i borgen tvingas betala mina obetalda hyror för lägenheten.Vi påbörjar förhandling med kommunen på
grund av avslag på ansökan om försörjningsstöd.

juli: flyttar till min fars före detta fru i sthlm som lovar hjälpa mig komma på fötter. Trivdes inte och kände mig oförstådd.
vet inte hur jag ska ta mig hem eftersom jag inte hade pengar. vågade inte heller fråga någon om detta. Stal därför smycken som
jag pantade och på så sätt kunde jag betala en biljett och ta mig hem.
Jag blir polisanmäld för stöld av smycken, en videokamera samt en kreditkortsstöld med tillhörande uttag (uttaget skedde i juni dåjag
befann mig i min mammas säng hemma i helsingborg) på 20 000kr.anhålls
i min frånvaro. efterlyst i hela landet.
Min familj får vetskap om anmälan hos polisen och jag nekar.
jag försöker ta livet av mig och bli återigen inlagd på psyk. avd.
anhålls i min frånvaro. efterlyst i hela landet.utan min vetskap.
Polisen hämtar mig hemma hos en väninna och för mig i handbojor till arresten där förhör hålls.
Jag får för första gången veta vad jag är anmäld för. Nekar till allt utom stöld av smycken.
Husrannsakan utförs utan resultat.

september: ansökan om försörjningsstöd blir godkänd. Mamma får tillbaka halva delen av pengarna hon lånat mig för min hyresskuld.
Jag återfår rätten till min lägenhet.

november: flyttar in med min nuvarande sambo, hyr ut min egen lägenhet i andra hand utan att tillfråga hyresvärd.
får pengar för hyra både från andrahandshyresgäster och från soc.

januari: tingsrätten i tyresö sthlm meddelar sitt domslut. Villkorlig dom samt böter 3500 kr (idag skuld hos KFM)

maj 2008: mina andrahandshyregäster flyttar, jag hyr ut lägenheten igen till nya. Jag berättar för dessa att jag inte gjort
en laglig uthyrning med mina f.d hyresgäster och att jag denna gång vill att ska gå rätt till.
Nya hyregästerna dyker inte upp när vi ska skriva kontrakt med huvudhyresvärd.

juni: Jag hör av mig till mina hyresgäster som redan i maj fått tillträde till lgh trots att avtal inte var påskrivet med
huvudansvarig, för att få betalt för hyran. Får inte tag på dem trots upprepade försök. Hyresgästerna återkommer till mig
och hotar mig till livet. Dem påstår att jag lurat dem och hyrt ut lägenheten i andra hand trots att jag var vräkt. Inget
av detta stämde givetvis.
Jag försöker få hyregästerna att följa avtal och betala hyra. Ansöker om betalningsföreläggande hos KFM.
Blir hotad och utpressad och drar därför tillbaka ansökan om betalningsföreläggande.
Hyresgästerna anmäler mig till socialtjänsten och försäkringskassan i hbg för bidragsfusk. En utredning startas men läggs ner i brist på bevis.
Lyckas få min lägenhet under kontroll och upptäcker i samband med dörröppningen (låssmed var tvungen att tillkallas för
borrning av lås samt byte till nytt eftersom jag aldrig återfick nycklarna till lgh) att lägenheten var totalförstörd.
Valde att inte anmäla dessa personer eftersom jag själv riskerade fängelse i och med min villkorliga dom på stölden som
jag begick juli 2007.

juli: tvingas ta ett lån med hjälp av mina svärföräldrar på 50 000 kr för att betala för skadorna i min hyresrätt.
bilen går i sönder och eftersom den inte gick att laga köpte vi en ny. Billån på 169 000 kr togs.

augusti: börjar studera på distans för att ha inkomst då jag inte längre är berättigad till försörjningsstöd på grund av
misstankarna som uppstod kring anmälan som angav mig som bidragsfuskare.

februari 2009: börjar studera till undersköterska än en gång

juli: min psykiska ohälsa och situation är ohållbar och min sambo tar mig till min husläkare för att få hjälp.
blir remiterad till psykiatrisk öppenvård och kommer då i kontakt med psykolog som startar en diagnosutredning.
CSN stoppar mina utbetalningar då jag inte klarat av poänggränsen för studiestöd.
Jag överklagar genom att skicka in min journal. Då vi står utan pengar sen en och en halv månad tar min sambo ett lån hos THORN
på 10 000 kr.

augusti: csn utbetalar mina pengar för juni juli.

september: träffar min psykiatriker för första gången som sjukskriver mig från den 6e juli till den 31 oktober.
sjukanmäler mig till försäkringskassan.

november: diagnos fastställs som add och bipolär sjukdom. CSN stoppar mina utbetalningar ytterligaren en gång då
Försäkringskassan inte godkänner min sjukskrivning före den 17 september (tid före anmälan)
Jag överklagar. Min sjukskrivning förlängs till 12 januari.

december: börjar medicinera för diagnos add. mår snabbt bättre.

januari: Sjukskrivning tar slut, skolan väljer att avskriva mig från studier utan att kontakta mig om detta.

februari: Min överklagan godkänns efter många om och men och diverse kompletteringar och
jag får rätt till pengarna för månad december, januari, februari, mars.
Jag får ett jobberbjudande som projektledare. Börjar arbeta utan något ingått avtal veckan före sportlovet (v7)
Arbetsgivare vill att jag tar kontakt med arbetsförmedlingen för att ansöka om lönebidrag på grund av mina
funktionshinder.
Arbetsförmedlingen begär in läkarintyg om bekräftade diagnoser.

mars: pengarna från CSN utbetalas. Jag är sjuk sedan v8. Genomgick en titthålsoperation som gav komplikationer.
Jag får mitt läkarintyg och lämnar det till arbetsförmedlingen. Meddelas av min handläggare att jag får vänta ytterligare
2 veckor på att utredning ska startas då han har semester.

IDAG: Detta är bara en kort version (jisses, tänker du säkerligen) av vad som gjort att vi står där vi är idag.
Jag och min sambo har skulder (registrerade på honom) på ca 240 000 kr inkl bilfinansiering. Varje månad
betalar vi mellan 6000 och 8000 kr i räntor och amorteringsavgifter. Vi går aldrig runt och tvingas låna för att äta.
Under svåra månader har vi inte betalt vår hyra vilket resulterar i en hyreskuld på minst 20 000 kr.
Vi bara väntar på att bli vräkta.
Vi kan inte flytta på grund av att ekonomin inte tillåter det.

Personligen har jag minst 240 000 kr i skuld hos KFM, flertalet betalningsanmärkningar. Har även skulder hos de flesta inkasso
bolag men saknar uppgifter om totala skuldsummor hos dessa.
Är skyldig min moster ca 22 ooo kr.
Pengarna som jag var skyldig min mor för de hyror hon tvingades betala är den första skuld jag återbetalt :) Hela beloppet!!

Vilken människa som helst ser att detta är en ohållbar situation och jag kan även förstå om historien verkar förbryllande
och förvirrande.

Som jag resonerar är vår enda chans ett refinansieringslån för att sänka månadskostnaden för räntor och amorteringar. I detta
lån måste det finnas utrymme att betala av den nuvarande hyresskulden.
Denna lösning kommer att göra det möjligt för oss att flytta till ett boende om underlättar min rehabilitering.
Idag bor vi nämligen i en högst bristfällig lägenhet från 30-talet, senast renoverad kring 65. Vägen utanför
är Helsingborgs mest trafikerade väg och avgasgifterna försämrar vår hälsa avsevärt. Så gör även svartmöglet under plastmattan
i badrummet, fukten i skåpstommarna i köket och den dåliga ventilationen i fastigheten.

Om vi genom ett refinansieringslån kan sänka dessa skyhöga månadskostnader kan vi även efter en flytt börja betala av på
mina skulder till inkassobolag och KFM.

Hur resonerar ni andra? Vad tror ni om möjligheterna att få ett refinansieringslån?
Om jag ansöker om skuldsanering, hur påverkar det min sambos möjligheter att rätta till sin egen ekonomi?

Några tips eller råd?

Vore evigt tacksam för någon typ av stöd då jag känner att situationen är så totalt hopplös. Min bipolära sjukdom
gör inte insikten lättare att hantera. Suicidtankarna blir bara mörkare och fler för var dag som går.

Hur ska vi göra?

Kram!!

Men gumman vilket tempo du haft! Jag fick nog en släng av någon diagnos själv där tror jag...

Skämt åtsido (och det var inte avsett att vara respektlöst, tvärtom jag tänkte halvvägs in i din berättelse, vänta nu det här ligger det nog något bakom... Mönstren syntes tydligt.) Det finns många med olika diagnoser som råkar riktigt illa ut. Även här på forumet finns några som först i vuxen ålder fått förklaringen till varför det varit så lång och tung väg för just dom. Trasslig ekonomi, en del med missbruk (självmedicinering), kriminalitet, men det får dom berätta själva. Om dom vill.

En "olyckssyster" hittar du här. http://projektpariktigt.blogspot.com/ (adhd tror jag men vilken diagnos det varit är oviktigt det är mönstren som är desamma) Men den goa personen nöjde sig inte med endast ekonomi-krasch utan också tog drog-krasch-svängen.

Vad du ska göra lämnar jag åt andra att råda. Och klappar dig lite på axeln och säger att det är tufft att hamna i gränslösa-landet när man inte har rätt verktyg för att klara av det. Du är på rätt väg i alla fall. Även om det kanske inte blir lätt.

Var i Sverige bor ni nu. Det kanske stod i ditt inlägg?

Först och då menar jag; först och främst MÅSTE du fundera över; Vad är ditt ansvar i allt detta?
När du kommit fram till att du faktiskt har ett ansvar för ditt eget liv så kan du börja arbeta med dina skulder.
Inte en minut tidigare. För du kommer mot bakgrund av din historia göra om alltsammans igen och igen och igen.

Det kanske låter hårt men jag personligen har levt ungefär som du. Vet vad som krävs för att komma dit jag är idag.
Det krävs arbete med sitt egna jag. Det krävs att du förstått din del i allt detta.

Sorry att jag verkar hård mot dig. Men ett liknande svar kommer du få från alla som lärt sig vad egenansvar är.

Sedan så är ALLA värda en 2:a chans. Så även du min vän.

Kram: Johnny

Tack till er båda för stödet! Det värmer och tänder en liten gnista av hopp.

Ulrika: Jag tar inte illa upp av din humor :) det är humorn i mitt liv som hittills sett till att jag lever.

och så det där med egenansvar:
Givetvis bär jag ansvar till allt som hänt mig. Även om mina diagnoser gör det svårt för mig att verkligen tänka efter noggrant, och det faktum att jag varit ovetande om mina sjukdomar hela mitt liv har gjort att jag trott att när jag väl är pigg och uppåt så måste jag satsa för att vinna. Det är då det mesta av skulderna uppkommit.
Idag vet jag att detta var maniska skov.

Jag jobbar dagligen med mig själv i diverse terapiformer. Jag åtar mig allt ansvar för situationen jag nu befinner mig i. Jag är beredd att göra något åt min situation, jag vet bara inte var jag ska börja.


Det klokaste är ju utan tvekan att vänta på att Arbetsförmedlingen sätter igång så jag får mitt lönebidrag och kan börja jobba. Då har jag en ekonomisk grund att stå på i alla fall....

men faktumet att jag stått utan försörjning från det att min sjukskrivning slutade 12 jan till den dag jag får min första lön utbetald, oroar mig.
Borde ju kunna bli förrsörjd på något sätt? eller=

tack återigen för ert stöd

kram

Tack för att du delar med dig. Nu kom ju saken i ett helt annat läge.
Som du säger är det nog klokast att invänta tills du fått en inkomst.

Skuldsanering är en utväg för de som får den.

Det finns en kronofogde här på forumet som heter Gadreel. Han kan bergis svara dig om hur det är bäst att göra i just ditt fall. Sen finns ju också Budget och skuldrådgivare i varje kommun som du kan ringa och beställa tid hos för ett möte.

Oj verklien vilken story du lade in.Jag förstår endast lite om det du vart med om,ok jag erkänner mitt tidigare
liv var också som ett tivoli eller cirkus vill jag lova.Tyvärr vågar jag inte ge dig några råd för det är ganska invecklat
denna långa story du fått ihop.Jag tror generellt att den enda chansen du troligen har är att försöka få någon form av
skuldsanering.För jag misstänker att jobb har inte du eller sin sambo så då är ju chansen otroligt liten på att kunna få lån
någonstans.När dom ser er historik så är risken stor att det blir ett stort nej.Borgen kommer att krävas sedan bör ni ju iallafall ha
en stadig inkomst för att ens seriöst kunna börja betala saker och ting.
Hoppas det löser sig för er på heder och samvete.Lider med er situation

Johnny Rocker:
Budget och skuldrådgivningen har jag haft kontakt med och mannen där tittade på mig som jag begått det värsta brottet genom att ha skulder :( men förlorar inget på att ta kontakt igen...

Ska nog ställa lite frågor till han den där kronofogden ;)

Kenny: Nej jag vet att det blev lte rörigt....´ändå är detta bara en 3e del av allt.
Min sambo har fast anställning som lastbilschaufför och jag väntar på att arbetsförmedlingen ska starta utredning om rätt till lönebidrag då jag har en arbetsgivare som vill anställa mig...

Förresten vet ni om KFM brjar dra pengar direkt från mitt konto när jag får min lön eller måste jag meddela dem att jag vill betala?
Är det rimligt att betala av en skuld hos KFM på minst 240 ooo kr utan skuldsanering?

När din situation har blivit lite stabilare så förhandla med dina Borgenärer så att du inte bara står och betalar räntor och skulden ändå finns kvar.

Okej :) tack för tipset Nightmare :)

Oftast brukar det ta ett tag innan fogden fattar att du fått ett arbete. De samkör, tror jag iaf sina register med skatteverket.

Att du blev så "väl" mottagen av Budget & skuldrådgivaren är inte helt ovanligt.....tydligen. Det är många härinna som har kassa erfarenheter av dom. Men då ska du hävda din förbannade rätt till hjälp, råd och stöd.
Det var precis det jag sa till min handläggare på B&S. Hon vägrade t.o.m skriva under pappren som skulle skickas till Skusan=Skuldsaneringsinstitutet.

Hon trodde helr enkelt inte att jag skulle få skuldsanering.
Efter mitt andra besök så var det annat ljud i "skällan"  ;)

Ok, med andra ord är det alltså lika bra tt jag själv hör av mig och säger: Hej nu kan jag betala...

Varför förvånar det inte mig? Är så trött på alla som arbetar inom stat och kommun som trots bristen på gott utfört arbete kan gå hem och ändå få lön varje månad, fastän dem dagligen hugger folk vid fotknölarna och ger dem besked om att dem numera står på gatan eller dylikt...

Nej, jag tänker kräva mig hjälp. Så länge man kan lagen kan man inte dömas av den

En gång om året när Borgenären förnyar ärendet är det väl dom kollar upp det hela. Jag vet folk som bara byter arbetsgivare så fort det dimper ner nåt om löneutmätning, så har dom kring gått den saken. Så helst ska ens arbetsgivare ha två olika bolag, ena året jobbar man i det ena och nästa år så jobbar man i det andra. Så kanske man skulle kunna göra om man är egen företagare????

Nja, är du egen företagare är du ju inte anställd hos en juridisk person...Bolaget står på dig själv och ditt eget personnummer så tror inte det skulle funka...

Fast man skulle nog kunna skriva bolaget på någon annan, det finns en del med egna företag här på fr som säkerligen kan bringa klarhet i det hela. Själv är jag inte insatt  ett dyft i företagskonstruktioner.

Ja, vi låter dem som har egna företag sköta den delen :) ::)

Jag har en son som är 26 år gammal. Med jämna mellanrum varnar jag honom för fruntimmer som du.
Vill han ha ett ekonomiskt helvete så visst varsågod, lägra en dylik tingest.

Jag är inte ute för att misskreditera personer som hamnat i ekonomiskt trångmål av fysiska eller psykiska orsaker.
Men, samhället tar inte hänsyn till närstående som ställer upp på den personen och hur vet ett ragg vilken situaton han sätter sig i genom att inleda ett förhållande med en slik person.

Man måste lära sig att respektera vissa fundamentala ordningar. Det går inte att ha egna system.

Okej? Fruntimmer som jag? Får jag fråga hur du menar då?

Tycker att det var lite klantigt att skriva ett uttalande på det sättet när du inte överhuvudtaget känner mig eller min sambo för den delen.  :-\

Förlåt, men jag tog faktiskt illa upp av ditt uttalande. Om en person som du, som själv är överskuldsatt och har ekonomiska bekymmer av diverse orsaker, dömer andra som sitter i samma båt. Hur ska vi då lyckats förändra synen på "oss" hos regering, politiker, kommuner, myndigheter?
Då är ju du lika illa som dem, som dömer folk i ditt eget lag. sålänge man inte förändrar sig själv kan man inte heller beägra förändring hos andra.

Många kramar till dig!!! Jag är själv bipolär, och förstår vilket helvete du har och har haft. Jag fick till slut igenom skuldsanering, skickade med läkarintyg som till viss del kan förklara min ekonomiska situation. Tack för att du så ärligt delat med dig av din historia. "Vi fruntimmer" kan visst bli älskade, och älskar. Vi är inga dåliga människor, men vi har en funktionshinder som ibland ställer till det. Med rätt medicinering kan vi leva ett fungerande liv.
Återigen, många kramar!
PS. Har levt med min man i 24 år. DS

Tack Piapudel! Jag kände att jag inte hade något att förlora på att vara ärlig. Visst består många av mina skulder av lyxkonsumering men det är på grund av mina maniska skov. Under dessa perioder känner jag att hela världen ligger för mina fötter och jag gör dumma investeringar i diverse saker och företag.
Min sambo har varit min räddning och jag är tacksam att han inte dömer mig som ett utsugande fruntimmer som lever på honom. Han betalar ju inte skulderna som jag hade redan när jag träffade honom, dem ligger fortfarande och tickar ränta :(
Dock så har han ju varit tvungen att ta lån på lån för att klara våra gemensamma utgifter och idag är vi i en helt ohållbar spiral. Min sambo har levt 20 år av sitt liv i missbruk och hemlöshet. Idag är han nykter sedan 8 år tillbaka, har bil, lägenhet och fast anställning. Han är för mig ett levande bevis på att allt kan gå käpprätt åt helvete men att man kan ta sig ur det genom att be om rätt hjälp och en envis kamp för sitt eget liv och värde

Ja du ladyn du får nog räkna med att någon reagerar,även att jag kan förstår din bana har inte vart den enklaste.
I detta fall avviker jag från att skriva vad jag anser.Alla ska ha chanser i livet allafall oavsett vad man gjort.
Du har straffats för det du gjort läste jag,men lite poäng har ändå Callemaja om du tänker förnuftigt.
Det är inget påhopp utan ett talesätt med,du måste ändå ha detta i dina tankar för när du kommer in på ett forum som detta.Då
reagerar alla på olika sätt.Du är säkert en stark kvinna som överlevt alla motgångar.Motgångar föder framgång tro mig av erfarenhet så blir man starkare av motgångar.Personligen får jag ju säga att hela din soppa är absolut inte enkel att lösa jag ser nog den enda vägen ut för dig kommer att vara genom en skuldsanering om det är möjligt för dig att få.

Tack för din åsikt!

Givetvis är jag beredd och respekterar alla olika åsikter och allas rätt till att reagera på olika sätt och vis.

Visst förstår jag vad Callemaja menar, i alla fall om det jag tror att personen ifråga försöker få fram, nämligen att anhöriga drabbas allt för hårt av skuldsattas situationer (oavsett hur skulderna ifråga uppkommit)
Det finns, precis som Callemaja säger, ingen förståelse för de anhöriga som tvingas att gå in och rädda ekonomiska situationer genom att ta lån och krediter i sitt namn.
Dessa skulder borde till viss del även tagas med i en eventuell utredning om skuldsanering eller liknande åtgärd då man måste ta hänsyn till att dessa skulder mest troligt inte uppstått om låntagaren inte delat livet med den skuldsatta...

Det jag ville få fram, men missade, är att Callemaja självklart har rätt att yttra sin åsikt men att man har valet att yttra denna på ett sätt som inte ska behövas tolkas som personangrepp.
Syftar främst på "fruntimmer som du" "lägra en dylik tingest" "slik person" och att påpekan om att jag inte respekterar fundamentala ordningar....

Jag vet inte hur många personer med skulder jag har varit i kontakt med under årens lopp. Men många är det...

ALLA har sina randiga och rutiga till vad som hänt. Det finns de som har mängder med konsumtionsskulder. Det finns personer som har 1 600 betalningsanmärkningar och 7 900 000 i skulder efter ett hårt liv som missbrukare. Det finns personer som blivit blåsta. Det finns personer med begåvningshandikapp som blivit utnyttjade av människor i sin omgivning. Det finns personer som  som  som  som  som ... well you name it... Det täcker hela skalan från fullständigt oskyldiga och offer, till fullständigt egensinniga små påhitt i livet som i backspegeln ser direkt underliga ut.

Jag menar verkligen bokstavligen hundratals, för att inte säga tusentals, skuldsatta. Som alla kommer med sin egen historia och sina val och och och... Det enda som egentligen sammanbinder är regelverket för den som är skuldsatt.

Sedan finns det också olika strukturer. I dessa strukturer ser man klart och tydligt just diagnosstrukturen. Det är därför jag skrev "i gränslösa landet" för det är så jag uppfattar det för just "diagnosstrukturen". Det innebär att man lättar är "predestinerad" för en skuldsituation. Det innebär inte ATT det måste bli så, men det finns en ökad risk.

Det i sin tur innebär inte att man inte kan göra något åt det. Det handlar om att lära sig nya sätt att hantera situationer, att utveckla spärrar, att att att... Och man måste få hjälp med det. Hjälp av utbildade människor som, utan att skuldbelägga, visar på andra sätt och på andra verktyg att hantera sin situation. Hur man kan agera för att ha en medveten strategi för att hantera alla situationer som blir "fällor".

Det finns liknande strukturer bakom andra "problemområden". Exvis skilsmässor. Någon vill skiljas, man blir ovänner, i sinne flyttar man ifrån varandra utan att tänka på konsekvenserna. 10 år senare och 10 år av obestånd är det många som ångrar sig och önskar att man gjort andra val än "i sinne flyttat från varandra". Det här är endast några av de "strukturer" jag sett, eller slutsatser jag dragit.

Gemensamt för alla är regelverket. Det hindrar människor att växa till sin fulla potential. Jag har aktivt valt att inte dela in människor i "A-lag" eller "B-lag". jag anser att oavsett problemet ska alla tillbaka. ALLA. En del behöver mycket stöd i form av terapi för att lära in andra mönster, andra behöver terapi för att klara lägga bort "skuldoket", andra igen behöver bara någon som öppnar dörren, så flyger dom så bra själva.

Alla behövs i samhället. Alla är värda att "vinnas tillbaka". Sjuka måste få ekonomisk lugn och ro för att rehabiliteras. Arbetslösa måste få ekonomisk lugn och ro för att inte oroa-ihjäl-sig och för att orka söka nytt jobb. O.s.v. Jag har suttit med missbrukare som blivit drogfria men som haft det ekonomiska oket tungt på sina axlar. De har stirrat hopplöst in i väggen och på allvar funderat på om dom ska kasta in handduken för dom hittar inte vägen. Och jag förstod när jag läste din berättelse, Meggie, att det låg någon diagnos bakom. Strukturerna är så tydliga.

Jag tror Meggie att du är en fantastisk person som din sambo älskar. Får ni bort det ekonomiska hindret och du personligen får möjlighet att tillsammans med någon som kan sin sak lära dig hantera situationer utifrån din diagnos, så tror jag du kommer bli en ännu större tillgång för din sambo.

Ulrika! Fantastiska människa!

Kunde inte skrivit det bättre själv :) ALLA måste vinnas tillbaka och vi måste kämpa vidare tillsammans!!! Det är dags att vi tillsammans tar denna kamp till en ännu högre nivå!!!
Jag är med i vått och torrt.

Alla har rätt till hjälp med sin problematik vad den än må vara....

Men HUR ska vi göra för att synas YTTERLIGARE!?

Uppdrag Granskning? Har dem gjort ngt reportage i frågan?

Kul att man får svar på tal........

Det jag har märkt när det gäller skulder och gäldenärer så tar inte den "nyskuldsatte" sin situation på allvar.
Det är lite "häftigt" att ha fogden och inkassobolag efter sig. Man tar inte problemet på fullt allvar. Men frågar du majoriteten av medlemmarna på detta forum som ändå har suttit i decennier i ett hopplöst ekonomiskt tillstånd så möts du av uppgivenhet blandat med juridiska kunskaper, allt för att komma ur helvetet så fort som möjligt, om det är möjligt.

Det som Meggie beskriver är ju ett helt kaos, ett tillstånd hon själv förvållat och själv får stå för. Någon annan väg finns inte. Som så många gånger förr så dyker det upp folk som vill trolla bort skulderna. Så funkar det inte. Det ställer inte jag upp på. Man måste aktivt delta i skuldsaneringen.
I andra länder där du kan få skuldsanering så är utgången av beslutet för sanering beroende av att du deltar aktivt.

Att sambon inte drabbas av skulderna just nu. Ok, men han kommer att göra det när det blir utmätning av prylar eller utmätning av lön. Då blir han delaktig. Därav mina hårda ord om att undvika kaosbruttan. När hon via detta forum lärt sig lite juridik och att vara streetsmart så kan man få ett förhållande att funka utan problem för sambo/äkta hälft.

Jag önskar Meggie lycka till, men vet vilket helvete som väntar. Det finns ingen penicillin som fixar problemet på tio dagar.

Jag kanske tolkar situationen fel men jag uppfattar inte att Maggie tycker att det är speciellt ballt med den situation hon befinner sig i? Jag tycker tvärtom att det finns en insikt och framförallt en insikt om att problemet dels behöver bemötas med rent hårt arbete i att lära sig nya förhållningssätt till tillvaron. Pga diagnosen bl.a.

Jag tror aldrig att jag under mina 5 år i föreningen stött på en enda (kan vara någon enstaka men ingen jag kan komma på) som tyckt det varit kul, eller ballt, eller lite skoj sådär att ha fogden efter sig. Men det är möjligt att vi har olika erfarenheter.

Jag tycker "kaosbruttan" som du väljer att kalla Meggie, tvärtom säger att hon HAR ett ansvar. Samt att hon är villig att TA det också. För sin skull men också för sambons skull. Men vi behöver inte tycka likadant du och jag. Huvudsaken är att Meggie känner att hon får styrka nog för att lösa sin skuldsituation. Det tänker jag är det viktigaste?

Callemaja har en poäng i sitt inlägg fast han eller hon  ;D ibland kan vara lite vresig   ;D

Hursomhellst är du hjärtligt välkommen i "gänget".

Är själv f.d missbrukare & f.d kriminell. Satt ett otal gånger i fängelse på 90-talet. Bara för småbrott med det är endå allvarligt och totalt bortkastade år. Det vet de flesta om här på forumet. Men än så länge har de bara visat mig respekt. En och annan kanske tänker "snett" om mig, men man kan inte tycka om alla här på jordklotet.

Sa han som tituleras "LillGahndi"  :D

Callemaja:
Jag förstår precis vad du menar.
Och precis som Ulrika Ring skriver så NEJ jag tycker inte att det är, som du skriver "lite "häftigt" att ha fogden och inkassobolag efter sig" eller att jag inte tar problemet på fullt allvar.
Mitt problem är i högsta grad allvar och definitivt inget som jag trivs med. Självklart är det så att det är mitt eget beteende som tagit mig dit jag är idag. Det kan jag aldrig beskylla någon annan för.
Kanske hade det varit lättare att hindra uppkomsten av mina nuvarande skulder om jag för 6 år sedan vetat att mitt beteende styrs av sjuk del i min hjärna? Kanske inte.
Jag vill inte heller att någon trollar bort skulderna från mig och trots min korta tid i skuldträsket har jag verkligen fått uppleva baksidan av mitt handlande. Jag har även stor förståelse för hur de personer som suttit i skiten i bra många fler år än jag måste ha det och jag önskar att jag kunde göra något för alla dem. Men det kan jag inte. Jag kan bara ta ansvar och som du säger "aktivt deltaga" i arbetet med att få bort skulderna. Och så kan jag även stå upp för min åsikt, dela med mig av MINA erfarenheter och faktiskt bidra till att det, förhoppningsvis, blir en förändring för skuldsatta i Sverige.

Anledningen till att jag sökte mig till FR´s forum var att jag ville ha bekräftat att DET GÅR ATT LEVA med skulder. ATT DET GÅR ATT LÖSA (dock inte utan kamp och stark vilja). Jag ville känna mig samhörig med en grupp som vet hur det känns, som vet vad man kan göra och inte. Att få stöd och råd men även själv vara detsamma för andra.
Du har rätt till din åsikt. Jag har rätt till min.

Johnny Rocker; poängen är klar och tydlig! men kan även framföras på ett sätt som av andra inte uppfattas som beskt, vresigt eller för den delen kränkande.
Tack för att du välkomnade mig i gänget. och tack alla för att ni tar er tid och energi att diskutera detta med mig,

Lilla vännen! Som jag ser det så måste du rycka i nödbromsen omedelbums!
Du skulle kanske se till att få en god man,som kan hjälpa dig med vardagsekonomin,(när du får en sådan)Starta företag,ta billån och liknande äventyr skulle jag rekomendera dig till att avstå!

Chansen att du skulle få skuldsanering,med så färska skulder,och att du inte har jobb,skulle jag säga vara obefintlig,
Se till att skaffa dig en fungerande vardag,och när det trillar in pengar HYRAN BETALAS FÖRST.dina skulder hos fogden kan du på ren svenska skita i tillsvidare,ingen kan lugga en flintskallig,inte ens fogden.
Du måste gå den långa vägen,lära dig att betala hyran,ha pengar till mat osv,det finns inga genvägar.
Ta tag i dina problem ett och ett,och ett i taget,focusera på lösningen inte problemet,och för allt i värden ta inte flera lån innan du är mogen att klara av din vardag.
Tänk även på din numera nyktra sambo,hur mycket problem tror du att han klarar innan han tar till sin bästa metod för att fly eländet? Nykterhet är en färskvara och den är inte stadigare än grunden den vilar på!

Önskar jag kunde tala om för dig att ,ring detta nummret så är dina problem lösta,men tyvär denna soppan får du nog äta på länge är jag rädd.
Önskar dig  lycka till ,män är rädd att några bättre råd än så här kommer du inte att få här,stöd och uppmuntran däremot kommer du inte att lida brist på,som jag ser det så finns inga bra lösningar på ditt problem,du kan bara se till att det inte blir värre,och så småningom med mer mognad och sjukdomsinsikt så kan du nog börja bena upp det.
som jag sa innan få vardagen att fungera och börja därifrån  många kramar/E

Tack! Det värmde :)

Så här ser min handlingsplan ut:

1. Börja arbeta när Arbetsförmedlingen satt igång min utredning, och på så vis få en månadsinkomst.
2. Se till att få rätt medicinering för mina diagnoser, få hjälp med att styra upp mina rutiner såväl ekonomiska som dagliga. Jobba med mig själv.
3. Ringa KFM och komma överens om en avbetalningsplan för min skuld.
4. Jobba för att betala av hyresskulden jag och min sambo har gemensamt.
5. Börja betala av de skulder som jag och min sambo har gemensamt (dessa har varken gått till inkasso eller KFM)
6. Påbörja avbetalning av skulderna som jag har hos diverse inkassobolag och skulden till min moster.

Verkar den ok=

@Meggie, jag tycker du gjorde rätt som letade dig hit. Och i alla fall jag hälsar dig välkommen. Lyckas du göra en superkort vända in i obestånd, reda ut det (vilket du kommer se är lättare sagt än gjort) och slippa bli en gammal, trött, utsliten person som levt länge med detta så More cred to you och om du i den processen kan hitta redan förvärvad kunskap här så räds inte använda den. Varje person som slipper detta är ... ja allt värt.

För övrigt känner jag en viss tveksamhet inför det här att man ska ha "förtjänat" sitt obestånd. Är inte helt olikt det jag tycker skuldsaneringslagen ägnar sig åt "du ska ha FÖRTJÄNAT din skuldsanering".

Men det kanske är jag som tolkar saker fel. Jag har råkat ut för min första volt med bilen idag. Och är inte helt mig själv. (Har redan ringt och sökt medlidande hos bl.a. Robert36 som visade stor ömkan! Och fler ändå. :D) Hursomhelst, jag har voltat med bilen. Obältad. Trots det så fick jag bara ett 4 mm långt skärsår i vänster pekfinger. Något skärrad och inte så lite euforisk över att jag lever. Inga barn i bilen. Tacksam för att dom slapp uppleva det.

Så kan det gå. Nu får ni alla tycka synd om mig. Och har några härinne voltat tidigare, så tycker jag synd om er tillbaka. För det här är inget jag känner jag behöver uppleva igen. Men JAG LEVER!

Jag känner att jag kidnappade tråden där lite. Så jag drar det tillbaka till Meggie.  Elwing säger kloka saker. Nödbroms och färdväg så slipper du förhoppningsvis uppleva det andra behövt lida under länge. Ibland nästan hela sitt vuxna liv.

Ulrika!! Är glad att du klarade dig oskadd!! Snacka om änglavakt.

Tack för alla dina fina ord :) håller med dig helt och fullt :)

Den verkar ok. Förutom att man kommer inte överens med KFM om en avbetalningsplan. Man får den presenterad för sig.

Mitt tips är att du, när du får jobb, prioriterar sambons skulder. För det är viktigt att en i familjen är kreditvärdig. Jobba som tok, ni är unga båda två och beroende på var ni bor är det lättare eller svårare att få extrajobb, få bort hans skulder och sedan, när han är skuldfri kan han ta ett lån och hjälpa till att lösa dina skulder från kronofogden.

Har du csnskulder och ingen inkomst ska du ta kontakt med dom och ansöka om uppskov eller vad det heter så kanske du kan undvika att dom skickar nya skulder till KFM.

Med det loggar jag ut. Ha en trevlig kväll alla.

Jag vet inte vad jag ska säga, o du vackra människa.. :)

Jag är så tagen över din "väg", jag är så imponerad av din ärlighet och jag är helt betagen av dig som människa..

Ni fixar detta, det blir svårt, det bli jävligt tufft och vägen är lång och krokig...
Men! Ni. Klarar. Detta!!!

Ett stort steg har du tagit och det är att på ett öppet forum på nätet, lägga upp svart på vitt hur läget är. Det är starkt och med det så har du vunnit mycket.

Jag är ingen och jag kan ingenting, men det lilla jag kan bistår jag gärna med. Jag står på er sida, fullt övertygad om att ni fixar detta, ni har insikt och vilja, nu behöver ni verktygen och dom finns!

Stor, varm lyckokram!

Meggie, jag tycker din handlingsplan ska se ut såhär:

1. Se till att få rätt medicinering för mina diagnoser, få hjälp med att styra upp mina rutiner såväl ekonomiska som dagliga. Jobba med mig själv.

Punkt.

Inget av det andra kommer att fungera förrän du tagit tag i den biten ordentligt, av din historia att döma. Att läsa ditt första inlägg här var som att se ett avsnitt av "Lyxfällan", det är svårt att relatera till - och det är också därför du redan har fått läsa ett par hårda ord från andra forumskribenter. De flesta här har harvat i många många år med sina skulder, försöker ständigt göra rätt för sig och söker hjälp och stöd här när de trots alla ansträngningar blir orättvist behandlade av myndigheter och inkassobolag. Du talar inte ens om år i din berättelse, utan har pendlat mellan "livet leker" och "nattsvart" i fråga om månader. Det är jättebra att du vill ta dig ur det, men läs vad du skriver - du påbörjade din skuldkarriär med ett lån, och du vill lösa den med ännu ett. Du måste dra ner på tempot och lägga all energi på att hitta riktig hjälp och stöd i din sjukdom innan du gör någonting annat.

Kram, och lycka till i livet!

Wow!

TACK alvedon för att du fick mig att inse mitt tempo i min egen berättelse...för mig har det känts som en evighet, inte som några månader :(

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag genom mitt naiva synsätt på min egen situation gjort någon annan upprörd...
Jag har verkligen inte alls tagit hänsyn till dem som kämpat mot myndigheter i tiotals år! Hoppas att ni kan förlåta mig...

Och JA, jag tänker ta tag i punkt nr 1 först och främst. PUNKT.

Tack och kram!

Jag tycker inte att du behöver ursäkta dig.

Glöm dock inte bort vad diagnosen innebär. T.ex. kan den innebära att man vill lösa alla sina problem "så här fort" och det ska gå till "på det här viset" och när planen inte riktigt fungerar kan det bli tungt och man kan känna sig misslyckad, fast man inte alls är det.

Spontant verkar det lite oklokt att börja arbeta innan medicineringen fungerar. Jag vill minnas att man har ett tidsspann på ca 6 månader efter att medicinen fungerar tills det fungerar med att börja arbeta. Jag reserverar mig för att jag kan ha fel i detalj, men det är iaf viktigt att inte ha för bråttom. Under tiden ska du då vara sjukskriven och det är sällan något större bekymmer vid en kortare sjukskrivning som det handlar om. Problemet är kanske snarare om du saknar SGI.

Du kan vara hjälpt av att en del av lånen etc. kan tvistas bort genom lag 1924:323 (https://lagen.nu/1924:323). Det är dock inte helt lätt och det är tidsödande och jobbigt.

Risken med ett saneringslån är att du upptäcker om något år att det ligger hos KFM. Även jag har varit där och talar av egen erfarenhet. Nu är jag inte du och det är inte säkert att det blir så för dig/er, men så att du tar det med dig i tanken iaf.

För övrigt tycker jag att du verkar vara ansvarstagande och gör ditt bästa utifrån de förutsättningar du har och har haft. Man kan alltid ha gjort mer eller bättre, men ofta räcker det med att man gör så gott man kan. Bara insikten om att det inte blev så bra och att man vill göra om/rätt är ett sådant tecken. Att du driver på om att få en riktigt diagnos är ett annat.

Det här är ju intressant.....

Jag må vara en gammal vresig gubbe men har sett en del när det gäller skuldsättning.

I inledningsfasen så är det lite "häftigt" att ha fogden i hälarna. Man skiter i skulderna, inkassokraven hamnar i runda arkivet osv.
Nästa fas är att man börjar fundera lite och börjar kolla vad som gäller. Där befinner sig Meggie just nu och hon börjar leta på detta forum efter lösningar. Därför blir hon sur för att jag håller henne i fas ett.
Det är ju ändå ett nykterhetstecken att hon börjar söka information. Men samtidigt vill hon ha en snabb lösning på sina problem.
Det visar på att hon ändå inte är mogen för ett ansvarfullt ställningstagande vad avser skuldsituationen.
Många vill nog säga att det är en bra början men det är tyvärr resultaten som räknas.

Än en gång så önskar jag Meggie lycka till med sina skulder men jag har inga större förhoppningar om att det kommer att lösa sig i alla fall inte på kort tid.

Men HERREGUD!

NÄR ska du ge upp!?

Jag sparar ALLA brev jag får från både KFM och inkassobolag och har gjort det sedan jag fick det första utskickat till mig hösten 2007!
Att jag sedan inte har räknat ut totalskulden beror på att jag inte orkat. Alltså har INGA av mina papper hamnat i det runda arkivet....
Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på hur jag ska lösa mina skulder och jag började söka information om detta redan innan jag fick min första betalningsanmärkning 2007. Alltså 3 år sedan....
Jag har haft ALL information som går att få från KFM, inkassobolag, riksdagen med flera men har aldrig stött på en personlig berättelse.
Av en händelse en kväll hittade jag till Skuldsatts blogg och gick därefter vidare till insolvens stockholms bloggen. Jag har vetat om FR forum sen två månader tillbaka men jag har inte börjat använda mig av det förrän NU när jag behöver lite mer vägledning från folk som befinner sig i liknande situationer. Detta på grund av att jag inom en månad kommer att få en fast anställning med bra lön och jag vill ha tips och råd om va folk tycker är lämpligast att jag löser först.

FÅR JAG FRÅGA VILKEN FAS DET TILLHÖR?!? >:(

Visst vill jag ha en snabb lösning men det vet jag ATT DET INTE GÅR. ???

Nu tycker jag också att du ska ge dig, Callemaja!
Det är väl inte meningen att vi ska trycka ner människor som söker sig hit och ber om hjälp!
Du uttrycker dig otroligt klantigt, ditt första inlägg i den här tråden t.ex., vissa åsikter kan man behålla för sig själv, och att du har taskig kvinnosyn har vi sett förut, förra gången var det "gravida paddor", nu var det "ragg" bl.a!
Och det där med att det är häftigt med kfm är ju helt taget ur luften, bara svammel!

Nä stå på dig Meggie, du verkar vara en stark och klok tjej, du kommer att klara dig bra!
Välkommen hit förresten!  :)

Ska jag ge upp? Vad ska jag ge upp?

Ditt utbrott visar bara att jag har rätt. Du har inte förstått vidden av ditt handlande, medvetet eller inte medvetet
och så helt plötsligt ska vi städa bort dina bekymmer. Ta du och vakna upp och inse din situation. Därefter kan du ta itu med dina bekymmer. Jag är själv gift med en journalist och du har skrivandets gåva. Använd detta till din fördel när det gäller att ta itu med dina ekonomiska bekymmer.

Maggie en sak måste du få in,Ingen vill dig eller någon annan illa på detta forum.
I den situation du sitter i så måste du ändå inse att alla folk tycker olika om dina saker mina saker andras saker.
Alla kan never vara överrens,jag är medveten om att du haft massor av motgångar en lång tid.
Men du bör inse att du får mothugg spott och spä när du lägger in en sådan story du gjort.Callemaja vill absolut ingen illa
utan han skriver ganska enkelt att du har ännu ett helvete framför dig.Vi är många på detta forum som vart fullsketna av skulder
upp över öronen på sidan och ännu mer i bagaget.De flesta av oss här har haft skulder på över easy 500.000:-
Med sådana skulder lär man sig mycket saker på vägen och man inser att det tar otroligt lång tid att reda upp soppan man ställt till med.
Jag har läst hela storyn du skrev ooooops 1 tredjedel.Ja du tjena tjena då är läget säkert otroligt tuff.Jag kan med tycka som Callemaja
att du visst anser dig ha koll på läget men en sak kan jag lova dig Callemaja/Jag själv/Admin ja typ hela rakset på FR vet att det tar otroligt lång tid att reda ut skulder.Speciellt din historia där du inte har ex arbete som är A och O.Ok din sambo har jobb och tjänar pengar.Alltså det kommer kosta er massa svett slit etc innan ni ens kan börja avbetala er skuld.Under den tid ni inte tex har arbete bägge 2 så minskar inte räntorna utan dom ökar fortare än du anar.Callemaja skriver av erfarenhet.Jag skriver av samma sak men utan att överdriva så kan jag redan nu typ berätta att förbered dig på en lång resa på minst 5-10 års betalningar.Ni kommer få många andra hinder på vägen som ni inte ens sett ännu.Man tror som jag själv gjorde innan att man har full koll på alla skulder.Sedan lik förbaskat kommer det 1 man missat.

Måste man "kvala" in här i detta forum?

Vilka är kval-kriterierna?

Jag behöver veta för jag gör reklam för detta forum här, där, mittemellan, på bloggen, i artiklar, hos vänner, på facebook... ja ni fattar.

Tack fattigriddare!

Callemaja; Har jag bett ER att städa bort mina bekymmer!?

Nej, tycker att du ska rikta din bitterhet över att ditt liv inte blev som du önskade, mot någon annan, för jag har gjort allt annat än att förtjäna ditt agg och dina kränkande uttalanden.

Ja, jag har fått gåvan att kunna uttrycka mig mycket väl i skrift, men så även i tal. Dessa två egenskaper tillsammans med en rejäl nypa envishet, en intelligens som är högre än medel och turen att vara lättlärd, har fört mig mycket långt i livet. Mina skulder är bara en liten del av mig och mitt liv, och anledningen till att jag äntligen tar tag i att få bort dem är för att JAG KAN inte av någon annan orsak.

Jag tror att jag och samtliga som bett dig att sluta instämmer i att jag är vaken och att jag helt klart och tydligt inser min situation och vidden av mitt handlande. Vad jag har förstått och inte, har inte du befogenhet att döma av en text som belyser en tredjedel av mitt liv.
PUNKT SLUT.

Kenny555: Så du tycker alltså att endast genom att publicera min story så förtjänar jag "mothugg, spott och spä"? Räcker det inte med konstruktiv kritik? Måste man bli kallad olika kränkande saker?
OCH JA ännu en gång, storyn jag inledde denna tråd med innehåller ett utdrag på ca 1/3 av mitt liv....tro det eller ej...

Dessutom så har jag ett jobb att gå till, ett jobb som projektledare. DOCK vill min arbetsgivare få hjälp från arbetsförmedlingen på grund av att deras lönebudget är så liten att om jag skulle få heltidslön från dem så hade jag endast kunnat arbeta med projektet i två månader och då är det inte ens i närheten av slutfört. Mitt funktionshinder berättigar mig till lönebidrag vilket innebär att min arbetsgivare endast behöver betala 40-10% av kostnaderna som uppstår av att anställa mig.
När väl det är klart, har jag inte några problem med att påbörja avbetalning av mina skulder. Sen att det kommer ta tid, det har ni båda rätt i och det är även jag medveten om....

Fattigriddare..........

För det första tycker inte jag att man ska komma hit och fixa bort sina skulder på nolltid. Det finns så många skuldsatta som kämpar år efter år för att få rätsida på sin situation.

Men Meggie är ju tydligen en klok tjej. Varför har hon då hamnat i den här tvivelaktiga situationen?
Vi kommer att få se mer av Meggie i fogdens listor, tro mig och det hjälper inte hur mycket vi än stöttar med tips av olika slag.

Jag säger återigen att hon är en djäkel på att beskriva sin situation vilket är en styrka.

Sedan är det bara billigt av dig att dra upp andra saker som inte har med saken att göra.

Vadå utstå "spott och spe", Kenny555, vad är det för trams! Meggie var ärlig med sin historia, det finns nog många fler här som inte har berättat "allt", men vad spelar det för roll, vi sitter ju i samma båt! Glöm inte att Meggie också har ett psykiskt handikapp, det har väl varken du Kenny555 eller Callemaja!
Ibland lyser det igenom här att vissa skulder är "finare" att ha än andra t.ex konkade företag!

Skämtar du Callemaja?

Du tycker inte man ska komma hit och fixa bort sina skulder på nolltid? För att?

Jag tror att kvinnan var historia jag beskrev skulle vara mycket betjänt av att få sina skulder "fixade bort" på nolltid om det gick. Hon har ett barn som är allvarligt sjuk. Jag skulle, om jag kunde, trolla bort hennes skulder på 0,4 sekunder om jag kunde.

Men jag behöver allvarligt veta vad som kvalar in här. Jag kan inte hänvisa människor hit utan att veta vilka som är välkomna.

Bara för att förtydliga mig

Jag tycker att i det ögonblick ALLA kommer hit och "fixar bort" sina skulder på "nolltid" då har vi lyckats.

Kan dessutom upplysa om att 50% av mina nuvarande skulder uppkom då jag var i starten av mitt första helt egna företag. Anledningen till att det gick käpprätt åt helvete och att det blev en skuld beror på att jag hamnade i ett maniskt skov och investerade över 50 000 kr som sedan förlorade i värde snabbare än snabbt!!!

FAIL!

Då är det tydligen bara dumhuvuden på detta forum eftersom alla här har "satt sig i skuld"!  ::)

Så om jag förstår det rätt så hade det varit bättre att jag konkade min firma istället för att investera i andra och på så sätt haft lättare att bli accepterad som skuldsatt här på FR? För att en konkad firma tillhör "de finare skulderna"

Jag kan bara säga ett stort tack till alla som stödjer mig i denna diskussion. Det bästa vore att hålla tyst och inte käbbla emot men jag kan bara inte hålla tyst....

Fattig riddare du tolkade detta lite fel tycker jag.Ingen kommer ju tycka likadant som alla här.
Meggie kommer ju att få mothugg från alla håll och kanter.Men jag läser vad hon skriver och hon har visst koll på läget
någorlunda.Alla ska väl inte behöva stryka medhårs.Dvs då menar jag alla måste ju få skriva vad man anser jag har absolut inget emot någon
här utan jag skulle önska detta forum inte behövdes och alla blev skuldfria igår:) ;D
Jag tycker absolut det oavsett är bra att Maggie tagit tag i sin situation.
Visst ok det lär ta lång tid men allt är möjligt för all

Väl talat Kenny. Diplomati är den bästa vägen att gå. Förressten kan kaj meddela att min hund är nu hemma å i gott förvar.

Det finns inga bra eller dåliga skulder. Är man överskuldsatthet är det i alla fall lika jävligt att ta sig ur skiten.

Kom ihåg Meggie, att Calle-Majas åsikt inte återspeglar allas åsikter här och inga slutsatser ska heller dras av det han skriver. Ta till dig det du vill och om du kan så låter du resten vara.

Det viktiga är att du är här och jag är glad att jag fick ta del av det du skrivit.

Tvärtemot Kenny555, tycker jag inte att din berättelse förtjänar någon form av påhopp, snarare tvärtom.

Kanon att vovvisen är hemma igen läste vilken tur det blev för er.Hoppas ni myser som attan med vovven
Och Meggie mys mä Gubben  ;D ;D ;)

Tack Kenny för det värmande inlägget....

Kenny555: Min gubbe ligger nerbäddad och snarkar högt för länge sedan....annars tack för tipset  ;)

Hehehehe vilken latmask!!Tänkte på en annan sak du skrev sambo körde dom stora sakerna
Har han bra arbete bra lön etc??Jag tror vårt åkeri söker kunnigt folk vår lön är helt ok+att vi endast jobbar
1 vecka och är fri 1 vecka.Tänkte mer på om sambon kanske hade dåligt betalt etc då kan det ju vara en ide
att se om sitt hus

Meggie, du vänder dig hit för att du har ett problem och när vi försöker lösa det så säger du att du inte har bett oss att städa bort dina bekymmer?????

Du har ju enligt din egen uppfattning lätt att uttrycka dig i skrift och tal, dessutom är du lättlärd och har en intelligens som är högre än medel. Då undrar man ju hur i helvete du har hamnat i denna situationen.

Sedan blir man ju lite fundersam när dina skulder bara är en liten del av ditt liv.
Det visar bara på att du skiter i dem.

Sedan är det väl inte så konstigt att om du lägger ut ditt ekonomiska liv på detta forum att du får mothugg.
Ska vi jamsa med alla som har skulder så resulterar det väl i att ingen betalar någon räkning.

Ulrika trycker på en väsentlig punkt: ska alla med skulder få finnas här. Ja absolut.
Men man måste också kunna få kritik för sitt handlande oavsett om man för lättsinnigt tar på skuldsättning vilket jag tycker att Meggie gör. Vi kanske inte är de rätta att avgöra hennes framtid, ekonomiskt sett. Men jag ser stora svårigheter för henne att komma tillrätta med de ekonomiska problem hon har innan hon inser och tar tag i sitt liv. Precis som du och jag och alla andra på detta forum.

Som jag sa tidigare så har vi en lång väg att vandra. Att det kommer en rookie gör ju bara att vägen blir lite krokigare.

Haha, latmask och latmask. Han hoppade in och arbetade extra idag, trots att han egentligen kört vad han får....ja du vet regelverket.
Han är anställd hos Schenker Åkeri. 16500 ut i lön varje månad, finns åkerier med bättre löner har jag hört.
Han har ju berhörigheter BE och CE + farligt gods

Vilket åkeri syftar du på?

Anledningen till HUR I HELVETE JAG HAMNAT i denna situationen är fortfarande till stor del på grund av min sjukdom!
Skulderna är bara en liten del av mitt liv, men det innebär inte att DEM INTE ÄR EN VÄSENTLIG DEL! Jag försöker ändå leva så gott jag kan. Jag utbildar mig hela tiden. Så fort jag kommer igång med min medicinering och kommer lite längre i min KBT-terapi så är jag 99% säker på att jag i framtiden kan förhindra att jag i maniska skov åtar mig ännu fler ekonomiska bekymmer, eller andra allvarliga konsekvenser för den delen.

För tredje gången önskar jag dig lycka till.

Om du har en sjukdom som sätter dig i en ekonomisk ofördelaktig situation och en medicinering som hindrar dig att skuldsätta dig så skulle jag gärna vilja att du talar om för alla på detta forum vad det är för något så att vi alla kan få en receptbelagd skuldsanering.

HAHA!! Nu var du väl ändå för rolig Callemaja!!!

Men visst gå du till psykiatrin och be om att få bli utredd för bipolär sjukdom samt add, så kan säkert du också få hjälp med att hantera ditt liv på ett bättre sätt och genom medicinering få ett bättre stämningsläge som i sin tur preventerar att man hamnar i allvarliga maniska och depressiva skov. Vilket innebär att man förhoppningsvis slipper fler konsekvenser av allvarlig natur, såsom självmordshandlingar eller till och med skulder på hundratusentals kronor.

Men alltså, Jag loggar ut nu. Loggar in här på forumet tidigast på söndag igen.

Jag behöver veta om det finns en åldersgräns för skulder. Då menar jag skuldernas ålder, likväl som ålder på den som har skulderna
Jag behöver veta om det finns krav på sjukdom. Har man en psykiatrisk sjukdom, så gäller vilken regel+
Jag behöver veta om en 42 åring med 50 000 i skulder de senaste 2 åren väger mer än en 28 årings skulder som är 500 000 OCH 10 år gamla.
Jag behöver veta om skulder från en 23 årig missbrukare är fel, men skulder från en 57 årig missbrukare är rätt.
Jag behöver veta om skulder från en företagskonkurs går fri men ett sms-lån för att rädda sin hyresrätt inte gör det

Jag måste få veta vilka som är välkomna här och vilka som inte är välkomna här för att kunna skicka vidare.

Det där var verkligen lågt, mycket lågt! Cynism på hög nivå!
Får en moderator bete sig hur som helst!?


Snacka om att skjuta sig i foten!

Du stal mitt inlägg Ulrika

1. Ja det undrar jag med, om man anmäler hans inlägg, vad händer då?
2. haha, jo Callemaja du idiotförklarade nyss sig själv + alla andra på detta forum.

Jag lägger ingen som helst vikt på orsaken till skuldsättningen eller skuldernas ålder, det är liksom inte min bussiness att rota i det. Men ibland känner jag som Callemaja, detta med att man känner igen mönster och gärna fas indelar skeenden. Jag tror att Callemaja menar att Maggie enligt fas indelningsprincipen inte har nått ett sådant stadium där man kan se en egen vilja att lösa problemen långsiktig. Sen att Callemaja plumpar sig mellan varven, är ju faktiskt bara ett bevis på hur olika människor uttrycker sig.

FOKUS var det ja

Plump är väl milt sagt, han är ju för fan otrevlig!

Självklart finns det skulder som betraktas som "finare" än andra, det är ju krass verklighet. Och det säger jag trots att jag inte tillhör den "fina" gruppen (av ofrivilligt skuldsatta genom skilsmässor, konkurser och dylikt). Jag satte mig själv i skuld, och jag fick fanimej själv ta mig ur den. Men alla ska likväl vara välkomna på det här forumet för att få råd och ställa frågor, har man en genuin vilja och avsikt att ta sig ur sin situation så kan väl anledningen till att man hamnat i den kvitta.

Som jag skrev tidigare Meggie, det blir alltid diskussioner när folk inte kan relatera. Du har levt ett liv i fullt ös och ackumulerat dina skulder snabbt, och för någon som kanske inte vet vad bipolär sjukdom och maniska skov innebär så verkar det förstås konstigt och väldigt oansvarigt. Många här är dessutom märkta av samhällets syn på skuldsatta, skammen och den negativa särbehandlingen, och blir livrädda när någonting dyker upp som kan förvärra det. Det blir liksom lite av ett hot att du pratar så öppet och ärligt om dina fel och brister, för det betyder att vanliga icke-skuldsatta människor kanske tror att så har det gått till för alla skuldsatta - därav min tidigare referens till "Lyxfällan", ett program vars effekt på samhällets åsikter ofta debatteras här.

Det var därför modigt av dig att ställa dig naken med hela din problematik, men i samma sekund som du tryckte på "posta" så gick du faktiskt med på att bli både berömd och kritiserad. Du bad om åsikter, och det fick du. Min åsikt är fortfarande att du ska ta tag i behandlingen av din sjukdom först och främst, då kommer det andra att bli lättare att hantera så småningom.

Sov gott!

Ja ja, ni kan väl lösa Meggies problem om ni anser er kallade. Det kommer ni inte att göra!!

Jag fick skit för att jag hade en åsikt, man ska väl tydligen hålla käften och bara jamsa med.

Fast har man inget konstruktivt att säga kan det faktiskt vara en god idé att hålla käften.

men  nu får ni sluta,, det blir bara osämja på forumet.... ??? finns man här som på andra forum måste man kunna ta och ge kritik..alla kan inte tycka lika.. sen har väl gammelrävarna lite  mer i kappsäcken än oss nyskuldsatta ...

Helt klart MÅSTE man uttrycka sin åsikt, alltid och överallt! Vi lever ju i ett fritt land? Callemajas inlägg måste ju ha gjort antingen honom eller Meggie gott, varför skulle han annars känna ett så starkt behov av att hävda sin åsikt, om det inte var för sitt goda hjärtas sak?

Jag skiter i att ge mig in i soppan av kommentarer som haglar hit och dit, nöjer mig med att hälsa dig varmt välkommen Meggie.

På forumet finns källor av kunskap att ösa ur, hoppas du stannar kvar, upptäcker dem och drar nytta av dem. Som medlem här, oavsett hur i skiten man sitter, så tror jag de allra flesta kan skriva under på att det ger viss vind i seglen. En del har till och med fått kraft att gå i mål.

Självklart har jag en dold agenda också, och det är att locka in dig i onsdagsbloggarna, men det tänker jag inte avslöja här ;)

 ;D ;D

sen är det OFTAST i all välmening man kan bli lite brysk i sitt skriveri då man oftast vill att denne person ska vakna upp och se verkligenheten..

Jag är inte nyskuldsatt carisma. Har varit i "branchen" i över 15 år.
Kram

Hade exakt samma dolda tanke igår  ;D

Men ALDRIG så brysk att man skrämmer bort människor från forat. Personliga påhopp är lågt. Har sagt det förr.
Det måste varit såhär världskrigen startade  :D

Ja typ.

Det finns ju väldigt många typer av männsikor som hamnar i samma sits, det tar olika lång tid och man kan vara mer eller mindre delaktig i resultatet.

Jag tillhör ju heller inte normaltypen fast på ett annat sätt

Oavsett callemaja´s inlägg så måste han få ha en åsikt. Om man kommenterar/försvarar sig mot det så måste det ju nån gång i sitt liv ha stämt det han säger. Men skillnaden är ju att fallet inte kanske är så nu. Vilket ingen säger att det har ändrats från förr till dagens datum.

Hur som helst vill jag bara säga till MeggieForssander : Att du tagit dig hit och "öppnat" dig för oss mer än andra gjort visar ju att du verkligen vill ta tag i ditt liv vilket är skitbra. Detta forumet är till för oss som hamnat i skulder av egen eller andra orsaker. Och vi ställer upp för varandra i den mån vi kan.

Kämpa på och ge inte upp.  ;)

Jag undrar om det kan vara så att en anledning till att Meggies historia, förutom att det var en sjuhelvetes fart på Meggie, provocerade så mycket är åldern? Det kanske inte är anledningen men hursomhelst så tror jag att vi kommer ser fler, många fler, här på forumet som är unga och kommer med en soppa till ekonomi. SMS-lånen har funnits i bara några år nu och de som inte har klarat betala tillbaka har nu börjat få riktiga problem. Dom har vuxit till sig, dom kanske blivit sambos, fått anställning, ska börja bilda familj och behöver reda ut sin ungdomsekonomi. Inkassoföretagen har sett att på senaste deklarationen finns det en inkomst. Knack Knack på dörren, vem där? Kronofogden... Vilket aktualiserar problemet för dom. Och för dessa unga människor är det samma regler som gäller som för "äldre". Det är svårt hitta vägen ut FÖR REGLERNA ÄR FELSKRIVNA. *pust*

Jag tror att det är viktigt att dom också får stöd i det. Jag tror det värsta jag sett i utmätningsväg var en 60 man som hade hamnat på obestånd när han var 19 tror jag det var. 41 år alltså... Hela sitt vuxna bittra liv. Och som alltid, ju tidigare man tar itu med problemen desto...

Men att det kommer bli flera unga människor med karusellhistoria som hittar hit det tror jag vi behöver förbereda oss på. Det är nu skitföretagen som delade ut lån hit och dit skickar KFM efter unga människor som ska starta sina vuxenliv. Det tänker jag är något att fundera över.

Jag fårstår både Callemaja och Meggie. Meggie är naiv i sitt tänk för även om hon har skov och är deprimerad så lönar det sig ju inte att ta itu med problemet skuldsättning förrän risken för återfall är eliminerad. Callemaja uttrycker sig plumpt eller rakt på sak som man gjorde förr i tiden. Att möta människor på deras egen nivå och ha förståelse för att vi har olika kultur beroende på geografi eller social status eller "what ever" är väl ett konststycke i sig.

Jag har inte i något av mina inlägg påstått att Callemaja inte har rätt till sin åsikt. Dock vill jag få fram att det även finns olika sätt att få dessa åsikter uttalade. Man behöver alltså inte skriva på det sätt som Callemaja gör. Dock säger netikett och sunt förnuft att man trots olika åsikter ska uppföra sig hövligt.

En sak vill jag dock tillägga. Personer som Callemaja, som har kämpat med sina skulder i tiotals år, som är bittra och sura över att ha blivit dåligt behandlade och har fördomar gentemot andra skuldsatta på grund av skulduppkomst, ålder med mera, är just sådana personer som vi (skuldsatta som grupp) kämpar mot i myndigheter, kommuner och statligt ägda instanser. PERSONER MED FÖRDOMAR SOM ENDAST SER SIG SJÄLV SOM RÄTT. När vår grupp till och med består av sådana personer är det inte konstigt att det inte går framåt med arbetet att förbättra överskuldsattas situationer och rättigheter i Sverige.

För att vara lite brysk och med risken att få ännu mer spott och spe, tror jag att om Callemaja skulle bli fri från sina skulder en gång för alla så skulle han nog avstå från att fortsätta kampen som FR idag bedriver. Har svårt att tro att han skulle ställa upp med att fortsätta kämpa för andra när han själv har blivit befriad!

Jag tar från och med nu avstånd från FR´s forum då jag anser att man inte ska behöva stå ut med att bli kränkt i samband med att andra medlemmar delger sina åsikter.
Dock är jag tacksam över de kontakter jag vunnit denna korta tid på FR´s forum och dessa människor är dem som kommer gå längst fram i kampen för bättre hantering av överskuldsatta, det gör dem tackvare sitt mänskliga sätt, omtänksamhet och välvilja att inte bara hjälpa sig själva utan även andra (oavsett ålder, kön, härkomst eller skuldform).

Tack för ordet

You got a point there Nightmare. Personligen tycker jag om båda Callemaja och Meggie.
Men P:H skulle jag vilja ge en spark i röva  :D . Som sagt, man kan inte gilla alla här i världa'

Asgarvar Johnny den sparken skulle jag inte ens vilja se ;D
Jag misstänker att man hamnar min 22 cm från ursprungspunkten där man stod

22    ????? Skulle inte tro det.

45 är en mer verklighetsbaserad uträkning

Nu sätter jag ned foten och säger att nu j*vlar får det vara nog!

Vi ska vara glada och tacksamma över att fler och fler skuldsatta faktiskt hittar hit till detta forum, inte skrämma bort dem!
Genom att registrera sig här och ge sig in i diskussionerna har man tagit ett stort steg på vägen!
Jag har själv en gång i tiden varit en "slarver" som menade på att "har jag hamnat hos fogden spelar det ingen roll om jag lägger på några hundra tusen till i skulder där, Det är ändå kört..."

Vad som hänt tidigare i livet är väl av mindre betydelse, och det är väl bra att man kommer till insikt och vill komma ur skiten?
Dessutom kan jag säga att det finns en och annan som menar på att det inte är ens fel att man hamnat där, och faktiskt kan det vara så!
För mig var det så från början. Jag blev blåst av min före detta som levde ett dubbelliv på min bekostnad, och det var fan inte mitt fel!

Nu stänger jag denna tråd och vill absolut inte se nåt mer sånt här tjafs! >:( >:( >:(