Fattiga Riddares forum

Har tänkt på detta med skam över att vara skuldsatt. Anledningen till att det inte är 5000 medlemmar redan på ex. FR är skammen över sin situation, tror jag. Vill starta denna tråd för att väcka på ide'er att lösa problemet.

Jag personligen har inget att fölora på att inte gå ut ex. med hela mitt namn i alla sammanhang vad gäller frågan.
Kanske är jag bara en "linslus" som vill synas  :D. Struntar i vilket. Jag jobbar för öppenhet i frågan. Men förstår ABSOLUT de som inte vill skylta.

Det är en stor fråga. Men mata gjärna på med ide'er. Vad har man att förlora som evighetsgäldenär?

Vet inte om jag är helknäpp men känner endå att detta skulle behöva luftas.

Ta bort skammen och vi är inte längre c:a 70-80 pers varje dag på forumet. Närmare 7000 eller 70.000.

På ett sätt har du rätt Johnny...meeeen och nu låter jag som Tony i Let's dance...meeeeeennn...Jag vill inte skylta dels för att jag slåss för sekretess kring mina skulder, jag anser att grannen  inte ska ha rätt att ta reda på hur jag har det, om jag sköter min hyra och el m.m. men av olika anledningar hamnat i skuld, ska inte det bedömas av en ny hyresvärd om jag ska få hyra, dessa referenser bör hämtas av föregående. Vi vet båda att många väntar bara på att slita upp strupen på oss om vi skulle bli offentliga. Jag har mycket tack vare forumet "kommit ur garderoben" och slutat dölja för alla hur min verklighet ser ut. Meeeeenn bara till vänner som jag känner inte skulle döma mej ...för trots allt känner jag skam skuld och en evig ångest över hur det blivit för mej.

Förstår dig fullständigt inspirera. Sådana "tekniska" detaljer om någon är offentlig kan ju faktiskt förstöra en hel del för individen. Detta är ett svårt ämne.

Inte nog med det, du ska springa och förklara dig hur det kunnat bli som det blivit hela tiden. Svenskarna är ett fördömande folk på alla dess vis. Inskränkta och trångsynta som lallar rundor i sina egna små bubblor tills dom spricker, men då är det försent.

För egen del så skiter jag i vad grannen tycker. Alla mina vänner och bekanta + arbetskamrater vet om att jag har miljonskulder. Nu har jag mina efter en konkurs och det brukar omgivning acceptera bättre. I mitt fall vill jag vara anonym så länge jag har strider och förhandlingar med borgenärer. Skulle man krypa ur garderoben så måste man tänka efter lite mer på vad man skriver här på forumet.

Leif

Håller med mina föregående talare... Att vara en livstidgäldenär är ju en livsstil, ingenting som går att förneka eller förändra. Tyvärr har man väl tappat en del vänner under årens lopp, då man inte varit fin nog. Men fått nya istället med sunda värderingar.

Det är alltid lättast att vara den man är, och ingen annan. Ärlighet vara längst...  :)

Nu kanske ni tror att jag sniffat lim, meeeeeen. En sak har jag funderat över, och det är det här med skammen och att de flesta gäldenärer står i garderoben. Det här är en stor bromskloss för frågan. Vad kan vi lära oss av andra grupper som haft liknande trösklar att stiga över? Jag tänker närmast på HBT-gänget som för inte allt för länge sedan stod och skämdes i sina garderober och som idag stolt paraderar. Det finns många liknelser om man tänker efter.

Hänger ni med på hur jag tänker? Det vore bra, för jag gör det knappt själv, men ni är begåvade :)

Jag förstår hur du tänker. I min familj är det tabu och skam att ha psykiska besvär, men jag ser inga hinder att säga att jag har Aspergers Syndrom när någon frågar varför jag är som jag är.

Samma sak med att ha skulder.
Läxade t.o.m upp en av mina handläggare förra vecka pga dennes trångsynta syn på skuldsatta.

Nu råkar det vara så pass illa att bara du vet vad en person heter och bor så kan du fixa fram persnr och efter det är det bara att ringa till KFM och hämta ut uppgifter på vem du vill. Det är offentliga register och kan nyttjas av den som det behagar.

"Råbert" är inne på en intressant linje. Personligen så skäms jag inte ett dugg. De som däremot borde göra det är alla inkasobolag som likt gamar utnyttjar lagen till att jaga människor in absurdum. Inkassobolagen vet sååååå väl att det är skammen som är bromsklossen. Det är därför de är inne och snokar på FR titt som tätt. De är skiträdda för att vi ska bli likt HBT folket.

Det är klart att det skammen som står i fokus på att man inte går offentligt när man är skuldsatt. Men om man verkligen vill göra något åt sina skulder så måste man komma ut ur garderoben. Det finns de som har större skelett i sina garderober än jag och det är en liten tröst för mig.

Är det skammen som är problemet eller att man måste förklara sig? När skulderna kommer på tal så tycker jag inte skammen är så svår däremot att man måste hela tiden förklara sig och försvara sig mot träskallar som tror att det bara är att betala. Jag vet inte hur många gånger jag har förklarat för folk hur saker hänger ihop. Lite som att vara lärare i förskolan

Huvudet på spiken.

J*vligt bra där. Visst, skammen är jobbig, men när man väl kommit över den så står man där som ett fån i det fall man väljer att ta upp ämnet. Jag skäms inte, men aktar mig noga för att ta upp skulder som ett ämne att diskutera med folk i småputtriga sociala sammanhang, jag pallar inte att lägga den energin på att banka in något i huvudet på folk som de lik förbaskat ändå inte förstår. Kanske därför min närmsta bekantskapskrets är ganska liten, de jag umgås och kan slappna av med är sådana som suttit eller sitter i samma båt.

Skammen är hemsk för de flesta. Det är just detta att förklara, det är inget man har lust med. Folk begriper ju ändå inte hela sammanhanget. Men om man fick upp fokus på hur inkassobolagen beter sig skulle kanske många inse att de skuldsatta sitter i dessa fällor helt överdrivet. Tänk om man kunde svara, -"klart jag sitter hos inkasso, de tjänar xxx på mig". -"Ja, då förstår vi, stackars fan".

Borde vi öka uppmärksamheten kring inkassobolagen? Jag har ingen aning, det är därför jag frågar. Vi slår knut på oss för att uppmärksamma problemet, kan det vara idé att rikta in siktet bättre mot de som faktiskt är gamen bakom problemet?

VI har inget att skämmas för, men oj vad lindrigt inkassobolagen kommit undan opinionen. Tar vi för svåra vägar?

Jag menar att de flesta tar för givet att inkassobolagens verksamhet är en självklarhet - inget man ifrågasätter. Tänk om Ekdahl eller Josefsson uppmärksammade detta att syna inkassobolagens skultransportsystem. Ägarförhållanden och förgreningar. Detta skulle kunna få upp ögonen  för att inkasso inte är den fulländade skuldbevakaren med indrivningsverksamhet som många tror.

Jag har mailat Josefsson 10-15 gånger med olika infallsvinklar om det här med inkasso. Men han fattar inte grejen. Jag har fått några lama svar, that´s it och jag tror jag målat in mig i hörnet som "knäppgöken från Göteborg". Men om fler började maila dem på deras tipssida så kanske trägen vinner?

http://www.tv4.se/1.601386/skicka_ditt_tips_till_oss

Fyran är lama i frågan. Och då har jag ändå försökt få dem intresserade genom att använda mitt namn i tipset.

Att skämmas är en sak,,,det som är jobbigt är alla nejen  jag som skuldsatt får, jag menar jobbet säger jatack med ett efterföljande nejtack...abonnemang på mobilen jatack men nej...byta lägenhet flera möjligheter men jag får nej...en ny kärlek scary...tar han mig med allt vad det innebär eller blir det ja...men sorry nej. Nu ska Jag banne mej prova Noomis taktik tycker den var strålande "klart jag sitter hos inkasso, de tjänar xxx på mig". ;D ;D Vi har nog gjort det onödigt svårt, hur sjutton angriper vi det här på rätt sätt så vi når ut om inkasso??? ser ut som rätt väg!  ??? :o

Man kan säga att man har underhållsskulder för inkasso. Vi måste ju försörja dem. ;D

Det här med nya kärlekar är intressant. När jag träffar någon ny så lägger jag upp hela byken direkt. Blottar halsen. Vill hon hugga så är det endå inget att ha. Då dissar jag direkt. Jag har slutat skämmas. För lääääänge sen.
Och jag förklarar inget heller. Är det någon som man känner att man måste sitta och förklara allt för så skiter jag i det helt enkelt. Då är det förmodligen en golddigger.
Allt går att lösa tillsammans!

Bra att du tar upp ämnet inspirera.  

Ja, det är ett bra ämne. Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag träffar någon ny. Förmodligen skulle jag säga att jag hr ett litet helvete just nu, om du är intresserad kan du återkomma om några år.

 ;D ;D ;D ;D Du är för go du

Jo, men tanken har väl dykt upp. Jag tänker att man skall igenom reningsbadet med skuldsaneringen annars blir det väl bara att man dras med ångest över ekonomin. När man sitter och myser med ett glas vin över god mat och ser varandra djupt i ögonen så tänker han på efterrätten och jag på kronofogden. Nej, det går inte. Jag måste avsluta mitt pågående först.

Känner att jag måste ge en kommentar på ämnet...

Jag träffade min fru på en folkhögskola för några år sedan. Båda visste att den andre hade skulder och utmätning.
Vi blev ihop ändå. Vi firar vårt andra bröllopsdag 100607.

Numera är hon skuldfri och ren förutom en prick som försvinner så småningom.

Själv? Jag inväntar fortfarande på lindorffs nästa drag och en avskrivningsbekräftelse från incaSSator. Sen är jag utan prickar numera.

Och det får forumet ett stort tack för.

Det visar på att det finns sådant som övervinner t o m kronofogden. Ni hade gemensamma  ;Dintressen kan man säga.

 ;D ;D ;D ;D

Johnny du har rätt ska kärleken få något utrymme är det kanske inte så bara men väl värt att tala om som det är...för om det kommer ett nejtack då är ju inte föremålet den rätta...eller???

Noctumlux du ger mej hopp,  ;) ;)

Jag skulle bara laga hennes struliga virusinfekterade dator (och nu menar jag dator och inga metaforiska tankegångar.)

Den datorn flög ut för ett tag sedan, men jag blev kvar.

 ;D ;D ;D

Hoppet är det sista som lämnar skuldsatta, sägs det.

 ;D ;D ;D ;D

Just nu försöker jag se mej själv i ett tillstånd av passionerad förälskelse djupt stirrande in i ögon och hur min mun rör sej och uttalar stammande "jag har ett förhållande med inkasso och kronofogden" samtidigt som jag sveper i mej hela glaset rödvin, och i ren nervositet sätter i halsen och frustar ut allt över hans vita skjorta, och då säger jag "den ska ändå av"  :P :P

Känner igen det där med att tänka på skulder när andra tänker på ....efterrätt.
Men det är väl en bit av straffet, antar jag. "Du kan inte betala, då ska du banne mig inte ha nåt liv heller" eller nåt.

nu har du fel, skulden är det sista som lämar den skuldsatta för aven efter döden så skall de lilla du lämnar efter dig ses över, det kan vara nått av värde som du hade i jordelivet

Det här med nya kärlekar är intressant. När jag träffar någon ny så lägger jag upp hela byken direkt. Blottar halsen. Vill hon hugga så är det endå inget att ha. Då dissar jag direkt. Jag har slutat skämmas. För lääääänge sen.
Och jag förklarar inget heller. Är det någon som man känner att man måste sitta och förklara allt för så skiter jag i det helt enkelt. Då är det förmodligen en golddigger.
Allt går att lösa tillsammans!

Bra att du tar upp ämnet inspirera.  
[/quote]


Ja det är ju sant, man ska inte dölja något för den träffar för det vinner man INGET på. Man ska vara ärlig i allt i ett förhållande för som sagt var så går allt att lösa tillsammans !   ;)  :D