Fattiga Riddares forum

Hur många här inne har varit med om svårigheter att betala för en begravning, och hur har ni då blivit bemötta av begravningsentreprenörer som t.ex. Fonus mfl?

Om man inte kan lägga upp alla pengar de vill ha, och har betalningsanmärkningar, vad händer då? Man är ju tvungen att begrava, eller hur?

Finns inte pengar i boet till begravning är det socialtjänsten som ska betala men då bara det billigast möjliga. Vad dessutom noga med att kolla räkningen från begravningsbyrån. En väninna till mig blev debiterad saker som inte ens hade varit med. Detta av Fonus =((

Gällande fonus ska ni vara extremt nogranna med att kolla upp vad de vill debitera er för. Min mamma arbetar högt upsatt inom sv kyrkan och håller på att skriva ett arbete om hur fonus utnyttjar sörjande.


MÅNGA av de punkter som fonus gärna vill debitera, är sake som är svenska kyrkans uppgift vid begravningen. Tex behöver fonus INTE vara med under begravningen, dela ut psalmböcker, dekorera kyrkan osv osv osv. Ta med offerten du får från fonus, ta hjälp av kyrkoherde/präst där begravningen hålls o fråga vad de kan göra av sakerna på listan istället. sen stryker du dem går tillbaka till fonus och får ett kraftigt reducerat pris. TADAAA!

Oj, här fanns det en hel massa kunskap om begravningar!!
Men det är ju en konsumentfråga som alla blir berörda av förr eller senare. Jag tror Plus på tv tog upp Fonus för något år sen, så jag är inte förvånad över det ni berättar...

Jag tar upp detta efter en diskussion med Noomi i en annan tråd. Hur gör man om man ska begrava någon men inte har pengar, är en del av min frågeställning. När vi skulle begrava pappa för tjugo år sen blev det den billigaste kistan, det glömmer jag aldrig... men det kan ju också bli oerhört dyrt även med de billigaste alternativen, har jag förstått. Man blir blåst, för man kan ju inte låta bli att begrava sin döde, och det finns ju inte så många olika begravningsbyråer att välja mellan, så det är svårt att få ner priset. Har de bildat en kartell sinsemellan kanske, och sagt "ingen begravning under 20 000 kronor oavsett vad"?

Sen undrar jag hur man gör som icke-kreditvärdig när man ska ordna en begravning. Måste man ordna en borgenär för att kunna reda ut det? Finns det lägen då kommunen/socialtjänsten vägrar betala? Kan man hamna hos Kronofogden med obetalda begravningskostnader?

Har inte dödsboet några pengar,så är det kommunen som betalar.
Det är väl den enklaste kista.Men den som ligger i den bryr sig nog inte.
Så vad gör det.Man behöver inte bjuda alla på kaffe.
Jag har sett i dödsannonser att begravningen sker med de närmaste.
En del sätter in annonsen efter begravningen.

OK, men fler som har erfarenhet? Kan man bli sittande med skulder efter en begravning?

Nej.Man ärver inte skulder.

Av egen erfarenhet så kan jag bara ta mitt exempel.Min far dog hastigt efter massa rök/Spritmissbruk.
Vi hade typ ingen kontakt med honom för han levde i sin s.k egen värld och ville inte bry sig om något.
En dag dog han som sagt var vad han hade av värde var nada dvs inget alls.Han hade däremot en massa skulder
på KFM(Det går i generna med KFM) ;D
Men det som skedde iallafall var det slutade med att sociala betalade hela kalaset även att vi barn fick ta hand om en
massa ringande brev etc till en del myndigheter.Begravningen var enkel för vi hade inga direkt känslor för pappa.
Men allt slutade med att ingen betalning behövdes göra från oss.Hans tillhörigheter lades på en soptipp för det var ingen av oss
som ville ha något av hans saker för alla saker var av 0 värde.Möblerna var från tidigt 70-Tal.Allt var väl inrökt sista gången det
blev städat i den lägenheten var nog kanske 8 år sedan.Lägenheten var i katastrofskick inrökta fönsterkarmar alla lister som var vita
från början var goegula.Bostadsbolaget skulle bli tvugna att totalrenovera denna lägenhet,Även därifrån kom ingen räkning utan det tog kommunen

Bra så, för då slapp du en massa bekymmer. Ett dödsbo är alltså en egen juridisk person, om jag förstår det hela rätt... stämmer det?

Inga kostnader alls vi behövde inte ens bära kistan för det blev en urna till slut:)

ja du kan försätta ett dödsbo i kk om det är förmycket skulder

Men vad händer i det läget då?
Missförstå mig rätt, men jag undrar ju vad som är vinsten. Säljer man alla möbler som finns efter en gammal människa då, så man täcker begravningskostnaderna, eller?

nej men du slipper ta ansvaret att reda upp allt det får konkursförvaltaren ta

Om jag avlider och har en hel del skulder, får mina barn då inte behålla något av lösöret från barndomshemmet? Om jag har en livförsäkring som utfaller när jag dör, vet någon vad som händer med dessa pengar om mina barn står som förmånstagare?

Jag är lite osäker,men livförsäkringen betalas ut till förmånstagaren.Om jag minns rätt.
Lösöret är de bara intresserade av det som är värdefullt.Ett vanligt hem brukar värderas till några tusenlappar.

Försäkringen betalas ut till förmånstagaren och ingår inte i dödsboet =)
Ordningen vid dödsbo är
Begravning
Skulder
Arvingar
Man ärver inte skulder dock men kavlåtenskap batalar skulder innan arvingar kan få något
mao har du mycket skulder och ändå vill att dina barn ska kunna ärva något, skaffa en livförsäkring med barnen som förmånstagare =)

Försäkring känner jag till, för min far sköt sig pga usel ekonomi och vi ungar fick en peng efter det, det är tjugo år sen nu. Då gäller samma nu som då, och det är bra... eller inte bra, men i alla fall inte total katastrof. Begravningar har blivit jättedyrt har jag förstått på bekanta, och det är inte enkelt att få fram tjugotusen eller mer till en begravning utan vidare.

Jag tror ganska få svenskar har såna pengar tillgängliga vid en krissituation idag, det rör sig om mer än två månadslöner efter skatt för många. Så där har vi ännu en teoretisk skuldfälla för kapitalsvaga hushåll: döden.

Ingen av mina bröder som ganska nyligen 07 och 08 tagit livet av sig pga bla fogdeskulder hade några pengar till begravning. Soc betalade för bägge, dock ingen kaffe vilket vi som ville träffas efter batalade för var och en. Altså arvingar står inte kvar med massa begravningskostnader heller =)

Jag skulle aldrig kunna ta livet av mig för att jag är skuldsatt. Det finns så mycket annat i livet än just bara ekonomiska värden, som evighetsgäldenär så har man lärt sig att uppskatta även det lilla i livet.

Nä håller med dig och troligen krävs nog att man mår så dåligt att man ser det mesta annat i svart oxå. vad vet jag. För mig var det iaf en otroligt fånig lösning dom kom på =((

Jag håller med dig, NIghtmare. Att man lär sig att annat är viktigt än pengar. MEN...

jag får mail nästan dagligen av personer som jag upplever inte skulle hålla med. Människor som upplever sig inte ha någonting. Som inte har el i hemmet, trots att dom har barn, människor som svälter, människor som inte har något nätverk att låna pengar av, människor som inte vet vart dom ska vända sig för att få en ändring i sitt liv, människor som inte har någon som tycker om dom, människor som inte på något sätt upplever att dom kan förändra, människor som upplever att allting är precis nattsvart...

Jag tror att känslan av uppgivenhet, hopplöshet, övergivenhet beror på en mängd saker. Har man ett jobb? Har man ett socialt nätverk? Klarar man tillvaron åtm till det nödvändigaste? Vilka "verktyg" för att klara problem har man? Har man hopp? Ser man möjlighet till förändring? Som KFM skriver i sin rapport KFM 2008:01
"Såvida inte samhället lyckas med att avskaffa arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor, dödsfall, bristande socialt stöd och möjligen vissa personliga egenheter som godtrogenhet eller ointresse för ekonomi, är överskuldsättning här för att stanna. Kreditsamhället är här för att stanna men leder ibland till överskuldsättning. Detta betyder inte att överskuldsättningen inte kan begränsas, visst kan den det. Men det innebär att samhället måste kunna hantera den överskuldsättning som faktiskt förekommer. Att avfärda överskuldsättningen som ett problem för ett fåtal förlorade själar fungerar inte. Samhället har mycket att vinna på att erkänna de omfattande negativa konsekvenserna av överskuldsättning och att försöka mildra dess konsekvenser. Förutom att det minimerar det mänskliga lidandet för den överskuldsatte leder det till vinster för samhället och borgenärerna."

Och jag har lärt mig, här kan säkert Gadreel hjälpa till, att det är oerhört individ- och situationsberoende om en person i en tillsynes hopplös situation ska uppfatta den som uthärdlig eller inte.

Jag är glad att du ser att livet är värt att leva. Men är också plågsamt medveten om att många inte uppfattar sin situation som uthärdlig.

Det var kanske lite "off topic" men ni skulle läsa min mailkorg. Det är bara för mycket ibland.

Jag instämmer till fullo med det du skriver Ulrika. Man kan lugnt säga att det inte endast är ekonomin som får en att ta till så drastiska åtgärder som att ta livet av sig, utan troligtvis är det andra faktorer som också ligger bakom. Själv är jag lyckligt lottad och kan unna mig en del mellan varven men det beror snarare på att jag lever som en minimalist och har minst 3-4 månaders framförhållning i mitt tänk(Jag vet att det låter ur tråkigt)men sån är jag.

Bra poäng, Nightmare, för några av oss orkar se framåt och kämpa ihop en liten trygghet, värt mycket även om det bara är ett välfyllt skafferi och att "ligga före" med elräkningen, och då kan vi få en liten frist av livet så vi kan komma till den punkt du beskriver, alltså litet lugn och ro för att skafferiet är fullt för stunden. Jag upplever själv en väldig skillnad nu, när jag har kunnat kämpa ihop mitt fulla skafferi, mot hur det var det första året efter att jag slog ihop. Då hade vi så lite mat hemma att dottern fick äta, och mamman fick ta det som dottern eventuellt lämnade på tallriken. Nu är det "länge" sen vi hade det så, men jag vet också att det räcker med lite, lite problem så hamnar vi där igen. Det är en väldigt bräcklig trygghet man har, om du förstår hur jag menar.

men varför kan vi inte ändra på detta? varför kan vi inte starta ett parti? kan feministerna så kan vi.
och tänk om önskedrömmen kom till liv när ett parti som representerar 500000 personer knackar på dörren till rikstan och de är tvugna att släppa in oss i de fina salongerna och vi kan gjöra våran röst hörd.

Jag tror tyvärr det stupar på att man som skuldsatt är sysselsatt 24 timmar om dygnet med att bara försöka klara sig på de pengar man aldrig har. Det finns liksom inte tid att tänka så mycket på politik. Själv har jag möjlighet att blogga just nu, men det är en sällsynt lyx att kunna ta rast på jobbet och skriva en stund. Det beror bara på att lågkonjunkturen inte har släppt än...

allt går om man vill, men det kommer att bli tufft. Admin leffa noctum och Ring i riksdagen fan vad nice

Ja, då vore det ju väldigt mycket enklare att bestämma sig för vad man ska rösta på i år. Just nu är det lite pest eller kolera, faxiskt...

Då måste jag skicka papper till länsstyrelsen först...

You never know...  ;) Följ oss bloggare på onsdag är allt jag säger.

Tyvärr fungerar det inte så bra i praktiken alla gånger... man måste aktivt begära hjälp av soc innan man beställer begravningen annars hamnar skulden hos den som beställde den.  :-[

Tack! Det kan ju vara bra att veta.

Här har vi nog en gråzon...

En av mina föräldrar avled för x antal år sedan (dom var skilda sedan många år)
Jag var enda dödsbodelägare och eftersom boets tillgångar inte ansågs överskrida skulderna inkl begravningskostnader etc behövde vi inte göra en bouppteckning utan kommunen upprättade en dödsboanmälan med mina ekonomiska uträkningar som underlag.

Jag avvecklade boet, avyttrade alla realiserbara tillgångar (i princip) och betalade alla löpande utgifter månaden ut, sedan var pengarna slut förutom ett banktillgodohavande som kommunen i sin dödsboanmälan förebehållit till begravningskostnader ca 16 tkr.

Nu fanns det då två lån som inte kunde betalas fullt ut, till ett finansbolag och till Swedbank, finansbolaget avskrev utan knot skulden direkt (GE Capital) medans Swedbank innan vi fått kontroll över kontot tog ut vartenda öre....

Följden blev att fakturan på begravning etc inte kunde betalas, begravningsbyråns ombud fick på felaktiga grunder ett betalningsföreläggande godkänt där jag personligen krävdes på 16 tkr trots att skulden var dödsboets, här var dock Tingsrätten snabba att ställa allt till rätta.

Däremot att komma tillrätta med Swedbank visade sig svårare, man har än idag inte följt kraven att betala tillbaka det man felaktigt har "stulit" och från juridiskt håll har jag avråtts att stämma dem, rent ekonomiskt skulle jag ju inte tjäna en krona på en sådan process, däremot kanske riskera att förlora....

Men kravet från begravningsbyrån försvann och man har heller inte försökt att söka på dödsboet.